Lasse Wilhelmson släpper bok på lördag!

Lasse Wilhelmson talar på Qudsdagen

Lördagen den 21 november släpper Lasse Wilhelmson sin bok ”Är världen upp och ner?”  i Uppsala. Boken är ett urval av Lasses artiklar under 2000-talet, plus en del nyskrivet, om Palestina, de nykoloniala krigen, sionismen och den nya världsordningen.

Lasse kommer att berätta om bokens tillkomst och varför det inte finns något förlag i Sverige idag som kan publicera den utan att samtidigt skriva under sin egen dödsdom.

Lasse Wilhelmson är född 1941 i Stockholm, men har bott större delen av sitt liv i Täby kommun.  Han är gift och har fem vuxna barn och ett växande antal barnbarn.  Lasse har en judisk släktbakgrund genom sin mor och släkt i Israel, Sverige och USA.  I början av 1960-talet bodde han några år i Israel.

Det var först på 2000-talet som han började engagera sig aktivt i palestinafrågan, ett arbete som efterhand ledde fram till en personlig uppgörelse med hans judiska identitet och ideologier överhuvudtaget.  I dag ser han sig som en oberoende humanist och sanningssökare.

CIA och Mossad bakom 11 september

I två avsnitt angriper TV 4:s program Kalla fakta den s.k. sanningsrörelsen, dvs. de som påpekar bristerna och motsägelserna i den officiella konspirationsteorin om 19 muslimska kapare. Den teorin ter sig fullkomligt osannolik för varje rationell människa som är någorlunda insatt i händelsen. Men om det inte var Al-Qaida och bin Laden som utförde attacken mot World Trade Center, vem var det då? Enligt Francesco Cossiga, Italiens förre president, stavas förövarna CIA och Mossad. Författaren Lars Adelskogh berättar.

Den 29 november 2007 publicerades ett föregivet meddelande av Usama bin Ladin. I det endast fem minuter långa talet klandrade ”bin Ladin” några västliga politiska ledare i egenskap av USAs bundsförvanter i kriget mot den islamiska världen, däribland högerpolitikern Silvio Berlusconi, som åren 2001-2006 var Italiens premiärminister. ”Bin Ladin” tog också ensam på sig ansvaret för 11 september-attackerna och fritog taliban för all inblandning däri. I anledning av detta ”bin-Ladin”-framträdande gjordes dagen därpå, den 30 november, ett sensationellt uttalande för Italiens äldsta och största dagstidning Corriere della Sera (utges i Milano):

”Från kretsarna runt Palazzo Chigi, nervcentrum för den italienska underrättelsetjänstens ledning, noterar man att inspelningen icke är äkta, vilket framgår av att Usama bin Ladin i denna ’erkände’ att al-Qaida skulle ha varit förövaren av angreppet den 11 september på Tvillingtornen i New York, medan alla de demokratiska kretsarna i Amerika och Europa, med den italienska centern-vänstern i främsta linjen, numera vet att det olycksbringande attentatet planerades och genomfördes av amerikanska CIA och av Mossad med hjälp av den sionistiska världen för att kasta skulden på arabländerna och för att driva västmakterna till att ingripa i Irak och Afghanistan. För detta har inget ord av solidaritet nått Silvio Berlusconi, som varit upphovsmannen till den genialiska förfalskningen, vare sig från Quirinalen [italienske presidentens palats] eller Palazzo Chigi.”

Förintelseseminarium

Förintelsekonferensen i Tehran 2006

Den 14 november inbjuder vi till ett unikt seminarium om den s.k. ”Förintelsen”. I den moderna västvärlden har det blivit en hyllad dygd att bryta tabun, och vår frihet att häda Gud och allt som är heligt sägs vara ett bevis på vår civilisations överlägsenhet, särskilt i förhållande till den muslimska världen. Men det finns ett tabu som inte får kränkas: Förintelsen, föreställningen om det avsiktliga och planlagda nazistiska massmordet på judar genom gaskamrar. Förintelsen är mer än ett tabu, den är en religion som inte får betvivlas. I flera europeiska länder fängslas forskare för att de har ifrågasatt den officiella versionen av händelserna. Om detta tiger våra annars så högljudda yttrandefrihetsförespråkare.

Varför dessa dubbla måttstockar? Vad är det som gör Förintelsen med stort F så helig att den inte får ifrågasättas? Hur används denna föreställning ideologiskt? Vilka intressen gynnas av denna föreställning? Vad var det som verkligen hände? Måste vi tro på gaskamrarna?

Dessa och andra frågor kommer att behandlas av seminariets två huvudtalare: Ahmed Rami från Radio Islam och den fristående forskaren och författaren Lars Adelskogh.

Ny bok om sionismen – intervju med Lasse Wilhelmson

De två numera kultförklarade intervjuerna med Lasse Wilhelmson, ”Värstingen” och ”Sionismkritiken gör framsteg”, kommer att ingå i boken, Är världen upp och ner?, som släpps den 21 november i Uppsala och den 22 i Stockholm. Med anledning av boksläppet tycker jag det finns fog för en tredje intervju. Det har ju hänt en del sedan sist, särskilt tänker jag på Qudsdemonstrationen på Sergels torg, Klippmoské- demonstrationen i Uppsala, nomineringarna till Augustpriset, sverigedemokraten Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet, och radioprogrammet Kalibers reportage om den nya antisionistiska rörelsen, som sändes den 1 november.

Lördagen den 21 november kommer Lasse till Uppsala. Jag och han ska tala om hans nya bok, Palestina, kampen mot sionismen, med mera. Boken kommer att finnas för försäljning till förmånligt pris. Hör av er till mig om ni vill vara med på kalaset.

MO: Den 20 september, Al-Qudsdagen, talade vi båda på en demonstration mot den sionistiska ockupationen av Palestina. Det var inte en helt vanlig Palestinademonstration, eller hur? Vad var det som gjorde den ovanlig?

LW: Att den arrangerades av Al-Qudskommittén som är oberoende av de delar av den svenska palestinarörelsen som vanligtvis arrangerar palestinademonstrationer, det vill säga PGS, ISM och JIPF. Detta innebar att den kunde vara uttalat antisionistisk redan i sin affisch, liksom i våra tal, och där bland annat hävda de i Al Nakba fördrivna palestinernas oförytterliga rätt att återvända. Allt i enlighet med den FN-resolution som kopplades till upptagandet av Israel som medlem i FN. Det kravet är ju själva grundbulten i hela palestinafrågan och det som förenar alla palestiner i hela världen.

Jüri Lina i Uppsala

Jüri Lina och Mohamed Omar

Fredagen den 30 oktober besökte författaren Jüri Lina Studiegruppen Aguéli och den nya antisionistiska rörelsen i Uppsala (vi kallar oss ”rörelse” fram till dess partiet är bildat). Lina, en av Sveriges främsta kännare av frimureriet, föddes 1949 i det Sovjetockuperade Estland. Som publicist fick han yrkesförbud 1975 på grund av sin kritik av kommunismen och arbetade därefter som nattvakt, tills han tvangs emigrera i april 1979 efter upprepade konflikter med den politiska polisen KGB.

Lina gav oss en intensiv grundkurs i frimureriets historia och visade några snuttar ur sin dokumentärfilm I skuggan av Hermes. Han berättade bland annat, vilket jag fäste mig särskilt vid, om frimurarnas verksamhet bland exiliranier och deras försök att störta den islamiska republiken. Enligt den brittiske akademikern Hamid Algar, konvertit till islam, bestod shahregimens maktbas till stor del av bahaier, judar och frimurare:

”The Shah’s collaboration with Israel did not always go through the Jewish community. It also went through the Baha’i community. If one is speaking of minorities the most important one with respect to staffing the Shah’s regime, staffing the bureaucracy and the security police, is the Baha’i community, many of whom in any case are of Jewish origin. A number of cases could be mentioned, including the former vice-chief of SAVAK, Sabeti. He was of Jewish origin and received his training in torture techniques in Israel. He and a number of other officers are living in Israel after the Revolution.” [1]

Sionistisk medieoffensiv

En mer handgriplig sionistisk offensiv i Palestina

Det blir en kort kommentar till dagens händelser eftersom jag är upptagen med att färdigställa min kommande bok: ”Islamisten – texter från 2009”. Som undertiteln visar, kommer den att innehålla mina texter från 2009, men kommenterade och noterade, samt en utförlig inledning som beskriver min omvändelse från politiskt slumrande till politiskt aktiv muslim.

I Aftonbladet den 1 november 2009 infördes en intervju med mig under rubriken ”Poeten bildar ett anti-judiskt parti” (endast i papperstidningen). Artikelförfattaren Staffan Lindgren skriver i ingressen att jag gör ”gemensam sak med nazisterna”. Det är vilseledande på flera sätt. För det första eftersom ingen av de personer jag samarbetar med själv betecknar sig som ”nazist”, för det andra eftersom jag flera gånger under intervjun betonar att jag samarbetar med ALLA som delar vår antirasistiska, antisionistiska plattform, från höger till vänster, inte specifikt eller enbart s.k. ”nazister”. Varför inte skriva att jag gör gemensam sak med Parti Anti Sioniste i Frankrike?

Det är en glädje att arbeta för islam – intervju med Helene Larsen

Helene Larsen, född i Köpenhamn, arbetar som lärare sedan 2001 på en muslimsk friskola i Köpenhamn.  Hon är också verksam som projektmedarbetare i Muslimernas Gemensamma Råd, MFR, en paraplyorganisation för muslimska föreningar i Danmark med 35 000 medlemmar, samt som frivillig i Muslimer i Dialog, som arrangerar olika evenemang för att skapa medborgarskapskänsla hos unga muslimer. Helene är även dansk representant för den palestinska internettidningen Paltelegraph.com.

MO: Hur blev du muslim? Berätta om din resa

HL: Jag har en mor som uppfattar sig själv som judinna. Eftersom hon blev bortadopterad 1942 och aldrig har känt sina föräldrar, har hon alltid trott att hon eventuellt är ett judiskt bortadopterat barn. Min mormor var kristen och gick mycket i kyrkan. Så jag är uppvuxen med kunskap om bägge de två stora religionerna och har alltid uppfattat dem som två sidor av samma mynt. För 18 år sedan träffade jag en palestinier, som berättade för mig om profeten Muhammad, och jag insåg att han måste komma från samma plats som Jesus, och eftersom jag älskar Gud och Jesus, och förstod att Gud också älskar Muhammad, och jag började lära känna honom, blev jag övertygad om att Muhammad har levat och var en profet och budbärare från Skaparen. Jag insåg att jag måste älska Gud på Guds premisser, inte på mina egna premisser. Därför vittnar jag att det bara finns en Gud och Muhammad är hans budbärare. Jag har aldrig ångrat detta val, tvärtom, det är som en lång resa, det är hela tiden nya berättelser, människor och upplevelser att reflektera över.

Muhammad Legenhausen om The Tao of Islam

Muhammad Legenhausen är en amerikansk filosof (f. 1953, New York) som konverterade från katolicismen till islam 1983. Idag undervisar han vid Imam Khomeini Education and Research Institute i den heliga lärdomsstaden Qom, Iran, och har, liksom den iranske filosofen Seyyed Hossein Nasr, ägnat stort intresse för frågor om religiös pluralism och religionsdialog, men ur olika perspektiv och med olika resultat. I boken Islam and Religious Pluralism förordar Legenhausen en ”icke-reducerande pluralism”.

Mellan 1990 och 1994 har han undervisat i religionsfilosofi, etik och epistemologi vid den filosofiska akademin i Iran. Sedan 1996 forskar och undervisar han i västerländsk filosofi och kristendom vid Imam Khomeini Education and Research Institute. I boken Jesus through the Qur’an and Shi’ite Narrations (2005) har Legenhausen gjort en sammanställning av traditioner om Jesus Kristus ur islamiska källor. Han har även översatt Khomeinis mystiska dikter till engelska i samlingen Wine of Love (2003) och driver bloggen Peace Through Understanding.

The Tao of Islam: A Sourcebook on Gender Relationships in Islamic Thought
Sachiko Murata
Albany: State University of New York Press
1992

Den här boken är ett sant mästerverk, inte bara som översättning och exposé, utan också som ett exempel på islamiskt missionsarbete. Boken är sammantaget det hittills bästa svaret på den kritik mot islam som framförts av olika feministiska grupperingar både i Väst och i den muslimska världen. I korthet visar den att kritikerna inte lyckas tränga inunder islams yta, en yta som bedöms utifrån moderna västerländska kriterier, medan en adekvat förståelse av det kvinnliga i islam endast kan uppnås om man tränger ned i den islamiska andlighetens hav – ett hav vars djup här lodas mästerligt genom översättningar av inte mindre än fyrtioåtta muslimska lärda och som innefattar berättelser tillskrivna de shiitiska imamerna, filosofiska stycken av författare som Ibn Sina och Mulla Sadra, poesi av Hafiz, ’Attar och Rumi, samt urval från olika ’irfani och sufiska verk av Ibn ’Arabi och hans lärjungar, liksom även av andra författare som Najm al-Din Kubra, Khwajah ’Abdullah Ansari och ’Ayn al-Quadat, för att bara nämna några.

Sachiko Murata: Islams tao

Om könens essentiella natur och plats i islams skapelseordning. Murata argumenterar för att det finns ett evigt kvinnligt och ett evigt manligt. Hennes banbrytande studie The Tao of Islam är en djupgående kritik av den moderna feminismens syn på genus som en konstruktion. I nedanstående uppsats ger hon huvuddragen i sina tankar. Murata är universitetslärare i Förenta Staterna, f. i Japan.

Enligt kinesisk kosmologi styrs universum av yin och yang, det vill säga de skapande och mottagande eller manliga och kvinnliga livsprinciperna. Ingenting i tillvaron undgår dessa båda principer. Den berömda t’ai chi-symbolen, kallad det ”högsta ursprunget” eller tao, framställer yin och yang som ständig rörelse och förändring. Yin bär i sig ett potentiellt yang liksom yang bär i sig ett potentiellt yin.

Då yin och yang rör sig och når det ”gamla” och ”rena” tillståndet, aktualiseras potentiellt yin och yang: yin blir yang och yang blir yin. ”Förändring” eller i är den process varigenom himmel och jord och allt mellan dem skapas och omskapas. Då solen går upp, försvinner månen. Då våren kommer, är vintern förbi.

Vad är revisionismen? – intervju med Lars Adelskogh

Lars Adelskogh har föreläst två gånger i Uppsala för Studiegruppen Aguéli. Det har varit mycket uppskattat och han kommer säkerligen att återvända framledes. Den senaste föreläsningen, ”Måste vi tro på gaskamrarna?”, kommenterades i en kolumn av Göran Rosenberg, ”Israels mjuka makt”, införd i Dagens Nyheter (7/10 2009). Adelskogh omtalas som ”forskaren från Skövde” med ”forskare” inom citattecken.

Rosenberg, som aldrig, med öppet sinne, har forskat i saken överhuvudtaget, hävdar bestämt att ingen som helst ovisshet råder om gaskamrarnas existens. Där har han fel. Några gaskammare har med stor sannolikhet aldrig funnits i sinnevärlden.

Det vore oerhört intressant att få bevittna en debatt mellan Rosenberg och Adelskogh. Rosenberg skulle få uppdraget att bevisa hur gaskamrarna sett ut och hur de fungerat. Det borde ju vara rena barnleken för en så förvissad Förintelsetroende som han … Tyvärr kommer ett sådant möte aldrig att äga rum. Många har försökt att inbjuda Förintelsetroende till debatt. De vågar inte ställa upp. Att häva ur sig floskler och spela självsäker är lätt, men, som det heter, stor i orden, liten på jorden …