”Inte ett skit liberala” – intervju med Jan Myrdal

MO: Staten har nyligen gjort det lagligt med samkönade äktenskap. Den 22 februari 2006 undertecknade du och en rad andra intellektuella uppropet ”Bevara äktenskapet”. Detta upprop krävde att begreppet äktenskap reserveras för relationen mellan man och kvinna och att varje förslag att kalla könsneutrala relationer för äktenskap avvisas av Sveriges riksdag och regering. I Svenska Dagbladet den 23 oktober 2007 skrev du att en legalisering av homoäktenskap blir ”kränkande för förnuft och känsla”. Du skrev vidare att det heterosexuella förhållandet är specifikt eftersom kvinnan kan föda barn. Skulle du kunna sammanfatta din ståndpunkt i denna fråga?

JM: Äktenskapet är en ekonomisk sak, men också en fråga om barn och arvsrätt. Jag har bråkat mycket om de här sambohistorierna som har varit väldigt negativa för tjejerna. Det ser du till exempel i den där Stig Larsson-affären. Hans böcker säljer för miljoner, men Eva Gabrielsson som var hans sambo i trettiotvå år, får inte ut ett öre av intäkterna.

Tage Lindbom in memoriam

Säg: Han är Gud, den Ende.

Koran 112:1

I mitten av 90-talet hade jag privilegiet att presenteras för en äldre herre vid namn Tage Lindbom. Vi befann oss i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm hos en gemensam bekant – Jonas De Geer. Då hade jag knappt fyllt tjugo och förstod inte storheten hos den sällsamme man jag hade sittande mitt emot mig i en karmstol. Men han gjorde ett outplånligt intryck endast i kraft av sin utstrålning. De djupa, till synes bottenlösa ögonen, det kärleksfulla leendet och den varma, faderliga rösten glömmer jag aldrig. Han var en ”grand old man”.

Tage Lindbom var ett adoptivbarn av okända föräldrar som växte upp i Hudiksvall och doktorerade i statsvetenskap i Uppsala för Herbert Tingsten på en avhandling om fackföreningsrörelsens historia. Han var chef för Arbetarrörelsens arkiv 1938 – 1965 och en av de arkitekterna bakom skolreformen efter andra världskriget. Han var en av socialdemokratins chefsideologer under många år men blev så småningom allt mer desillusionerad efter att han bevittnat hur arbetarklassen sjönk allt djupare i det ”vegetativa träsket”. Det blev tydligt för att ”proletariatets befrielse gick genom dess förborgerligande”.

Den diktande mullan

Hafiz
Dikter
Översättning av Ashk Dahlén
Rosengårdens förlag
2007

De första europeiska kontakterna med persisk litteratur skedde genom reseskildringar, men de resenärer som besökte safavidernas Persien på 1500- och 1600-talet var för det mesta bara intresserade av politik och handel. Det är först i Thomas Herberts reseskildring Travels in Persia från 1627 som vi får stifta närmare bekantskap med landets litteratur och konst. Herbert uppmärksammade persernas förkärlek för poesi och nämner nationalpoeten Hafiz (d. 1390) vid namn. Sedan flera århundraden är Hafiz persisktalande muslimers mest älskade och mest lästa diktare.

En mer noggrann framställning av Persiens kulturella liv får vi i den franske juveleraren Jean Chardins reseskildring som kom ut i Paris 1686. Chardin slog sig ned i safavidernas huvudstad Isfahan och hans beskrivningar av islams religiösa tolerans inspirerade flera franska upplysningstänkare, bland annat Voltaire. Europas första kontakt med Hafiz poesi skedde genom italienaren Pietro della Valle som levde tolv år i Isfahan vid samma tidpunkt som Bengt Oxenstierna. Della Valle jämförde Hafiz med Petrarca och publicerade sin reseskildring i form av femtiofyra brev till sin vän Marco Schipano 1650.

Svenskar kan lära av sufismen – intervju med Bo Gustavsson

Bo Gustavsson är en svensk diktare med flera märkvärdiga titlar bakom sig. Han är inte känd för en bredare publik men är djupt respekterad av en krets konnässörer. Hans muslimska namn är Ibn Al-Waqt som betyder ”Ögonblicket son”, ett namn som passar väl för en man som ser sig som en ”turist i tillvaron”. Gustavsson är fil dr i engelsk litteratur och var medlem i redaktionen för tidskriften Minaret i vilken han medverkade regelbundet med essäer i olika ämnen. I år kom han med en ny diktsamling, Carmina Esoterica, på Rosengårdens förlag. Jag träffade honom på café Storken i Uppsala för ett samtal.

MO: Din nya diktsamling har gett titeln Carmina Esoterica, dvs. ”esoteriska sånger”. Det esoteriska är det inre, det dolda, till skillnad från det exoteriska, det yttre. Är dina dikter till för att uppenbara den dolda verkligheten?

BG: Esoterismen är den inre dimensionen i alla reigiösa traditioner. Syftet med dikterna är att lyfta fram de dolda dimensionerna av verkligheten. Jag tycker att vi har en ganska tillplattad, endimensionell verklighetssyn dagens samhälle i Sverige och i Västerlandet överhuvudtaget. Det gäller att försöka blåsa liv i vårt andliga och visionära arv. Verkligheten är inte bara materiell och fysisk.

Terrorism är den svages krigföring – intervju med Björn Kumm

I boken Terrorismens historia gör journalisten Björn Kumm, känd från radions P1, nedslag i det politiska våldets historia.

Vi möter grupper från en rad länder och tidsepoker. Det visar sig att terrorism är ett universellt fenomen som funnit utövare i alla kulturer och religioner. Stort utrymme i boken ägnas den mycket omfattande judiska terrorismen – från seloterna till Sternligan och våra dagars statsterrorism och utomrättsliga avrättningar. Författaren skriver inte bara om grupper som skapat oro i sin omvärld, utan sätter dessutom in dem i sitt politiska och sociala sammanhang.

Boken gavs ut första gången 1997 och därefter i en ny reviderad och utökad upplaga 2002. I den nya upplagan finns ett kapitel om terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Tyvärr nämner inte Kumm någonting om all den seriösa forskning som pekar mot att 9/11 var ett insider jobb, en s. k ”false flag operation”. För den som vill sätta sig in i den litteraturen rekommenderas Motsägelser om 11 september av teologiproffesorn David Ray Griffin, utgiven på svenska av Alhambra förlag.

Svensk media hycklar – intervju med Mahrako Masifi

Betraktarens öga är en tankesmedja för islamupplysning, mänskliga rättigheter och dialog. Man erbjuder föreläsare, anordnar seminarier och driver en blogg. Målet är att öka kunskapen genom dialog i god samtalston. Pajkastning undanbeds uttryckligen.

(När det här skrivs har deras blogg tyvärr lagt ner på grund av tidsbrist hos medarbetarna. De är alla unga män och kvinnor mitt i karriären.)

Man menar att det går alldeles utmärkt att samarbeta över religions- och kulturgränserna och att ryktet om ”krockar” är betydligt överdrivet. Tankesmedjan består av både muslimer och icke-muslimer, unga och gamla, invandrade svenskar och infödda sådana. I staben ingår ett stort spektrum av yrkeskategorier – lärare, studenter, journalister, poliser, jurister och konstnärer. Juristen Cherin Awad, känd från Halal-TV, är en av de tongivande.

Betraktarens öga är en viktig aktör i skapandet av en svensk-muslimsk miljö. De fick stor uppmärksamhet som ramadanbloggare på Svenska Dagbladet 2008. Jag har träffat grundaren Mehrako Masifi som studerar mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet.

Muslimer önskar sig islam och demokrati

Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think
John L. Esposito & Dalia Mogahed
Gallup 2007

I västerländsk press sägs ibland att muslimer hatar vår ”frihet”, att islam är orsaken till terrorism och att muslimska kvinnor helst skulle vilja vara utan islam. En ny opinionsundersökning visar att inget av dessa påståenden stämmer.

I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think får den tysta majoriteten komma till tals. I den här boken presenteras resultatet av en enorm och detaljerad Gallupundersökning som utfördes mellan åren 2001 och 2007. Studien är representativ för mer än 90 % av världens 1,3 miljarder muslimer, vilket gör den till den största och mest omfattande studien av nutida muslimer som någonsin utförts.

Efter att enorma mängder data om åsikter hos världens muslimer samlats in sökte man igenom dessa data efter svar på de frågor som alla ställer: Vad är roten till anti-amerikanismen i den muslimska världen? Önskar muslimer demokrati, och i så fall, hur skulle den se ut? Vad vill muslimska kvinnor egentligen?

Abd al-Wahid Morrone: Misstankens hermeneutik

I den strukturella feministiska diskursen blir individen osynliggjord, försummad, ignorerad och till och med förlöjligad. Den muslimska kvinna som påstår sig vara nöjd med sin situation antas vara indoktrinerad eller enfaldig. Det är vid sådana tillfällen som feminismens nära band med kommunismen blir tydliga. När en stor del av proletariatet inte ville vara med och starta en revolution krävdes det en förklaring. Deras motvilja mot revolutionen sades därför bero på att det fanns en ideologisk överbyggnad som kontrollerades av kapitalisterna. Denna överbyggnad hade makt över, och styrde, individernas tankar. En del feminister förklarar på liknande sätt det faktum att det finns kvinnor som inte vill bli ”frigjorda”. En diffus, men mäktig patriarkal överbyggnad har dem i sitt våld. De åsikter som individerna påstår sig hysa sopas under mattan för att den bild av verkligheten som vissa genusteoretiker beskriver ska kunna vidmakthållas.

Den siste mujahiden?

Är det någon som minns filmen Rambo III? Sylvester Stallone till häst stormar fram genom Afghanistans bergiga landskap såsom ledare för de heroiska mujahidin. Ryska flygplan bombarderar urskillningslöst från luften. Byar och åkerfält sätts i brand. Rambo och hans följe kämpar tappert mot den tekniskt överlägsna invasionsarmén, som inte tvekar att meja ner kvinnor och barn.

Filmen skildrar de ädla afghanerna med sin hederskodex i djup kontrast till de ryska kommunisterna, industrialismens massmänniskor. Märk väl att ryssarna kallar afghanerna för ”terrorister” medan Rambo kallar dem ”frihetskämpar”.

I en scen i filmens början förhörs Sam Trautman, en amerikansk överste som tillfångatagits av ryssarna. Det är för att rädda honom som Rambo kommit till Afghanistan. Trautman anklagar Sovjetunionen för att utrota ett helt folk. Det håller på att få sig ett eget Vietnam. Översten utbrister:

Era krigsmaskiner kommer att få ge vika för dåligt beväpnade frihetskämpar. Ni undervärderar era motståndare. Dessa människor har aldrig gett upp. De dör hellre än låter sig förslavas av främmande erövrare. Ett sådant folk kan inte besegras.

Och överstens ord besannas. Rambo möter många som är villiga att offra sina liv i kampen mot Sovjetunionen. De är tålmodiga, sega och sturska. Men framför allt har de tro. ”För oss är det ett heligt krig. Döden skrämmer oss inte, eftersom vi har tagit avsked av livet. Vi anser oss redan döda. För oss är det en ära att dö för vårt land och vår Gud”, förklarar mujahidins anförare för Rambo.

Hamas har rätt – intervju med Carl-Göran Ekerwald

Carl-Göran Ekerwald och jag har varit bekanta sedan en tid tillbaka. 2007 talade vi tillsammans på bokmässan i Göteborg om baron Eric Hermelin [1] och sufismen. Två hundra personer kom för att lyssna. Det var hedrande att framträda i hans sällskap. Han hör till en högre division.

Men vi är inte bara författarkollegor utan också landsmän. Han är nämligen jämte, bördig från Östersund, uppvuxen i Offerdal. Även jag har jämtländskt påbrå, min mor kommer från Östersund, och hennes föräldrar från Alsens socken, och liksom Ekerwald är jag patriot. Han är född 1923 och hade varit ungefär jämngammal med min morfar om denne hade fått leva. Min morfar var bondson från byn Bleckåsen.

Ekerwald är en klok och erfaren herre som rest vida i Orienten och Västerlandet och funderat kring både vad som skiljer oss åt och vad som förenar. Sedan han var sexton år gammal har han studerat det persiska språket och tankarna hos dess stora andar. När jag var sexton, i början på 90-talet, konverterade jag till islam.

I år utkom hans memoarer, Tabula rasa (Norstedt) med undertiteln ”Fragment av ett liv”. Den innehåller ett kärleksfullt porträtt av hustrun Anna som varit hans livskamrat under sjuttio (!) år. De förälskade sig i varandra samma år som han förälskade sig i persiskan. När han var sexton. När de var runt femtio flyttade de till en fäbod i Svindalen på Frösön för att leva primitivt i naturens närhet. Ett stenkast därifrån ligger Genvalla där min morfar hade byggt sig en stuga. Där tillbringade jag månget sommarlov som barn.