”Inte ett skit liberala” – intervju med Jan Myrdal

MO: Staten har nyligen gjort det lagligt med samkönade äktenskap. Den 22 februari 2006 undertecknade du och en rad andra intellektuella uppropet ”Bevara äktenskapet”. Detta upprop krävde att begreppet äktenskap reserveras för relationen mellan man och kvinna och att varje förslag att kalla könsneutrala relationer för äktenskap avvisas av Sveriges riksdag och regering. I Svenska Dagbladet den 23 oktober 2007 skrev du att en legalisering av homoäktenskap blir ”kränkande för förnuft och känsla”. Du skrev vidare att det heterosexuella förhållandet är specifikt eftersom kvinnan kan föda barn. Skulle du kunna sammanfatta din ståndpunkt i denna fråga?

JM: Äktenskapet är en ekonomisk sak, men också en fråga om barn och arvsrätt. Jag har bråkat mycket om de här sambohistorierna som har varit väldigt negativa för tjejerna. Det ser du till exempel i den där Stig Larsson-affären. Hans böcker säljer för miljoner, men Eva Gabrielsson som var hans sambo i trettiotvå år, får inte ut ett öre av intäkterna.

I Sverige, om du går tillbaka i historien, till det som kallas den nordiska eller germanska rätten, det var att mannen och kvinnan, inför vittnen eller utan, lovade varandra tro och loven, och då var det giltigt inför Gud. Detta tog de upp i riksdagen på 1500-talet. Det kyrkliga kom egentligen in i Sverige först vid 1734-års lag. Juridiskt bindande var om man lovade varandra tro och loven. Den klerikala biten kommer in sent.

Vad jag har väldigt svårt att förstå är varför man med lagens hjälp skulle tvinga det ena eller andra trossamfundet att viga homosexuella. Det måste vara väldigt svårt för judar och kristna såväl som för muslimer. Ja, det är omöjligt.

Skillnaden i synen på homosexualitet i islam och kristendom, så vitt jag har kunnat läsa, är att Koranen tydligare erkänner att man kan ändra och bättra sig, och det ska omgivningen försöka se till, medan kristendomen fördömer. Kristendomen är mer fördömande mot homosexuella än islam. Märk väl att muslimer under medeltiden av kristna ansågs vara alltför vidsynta i denna fråga.

Äktenskapet är framför allt en ekonomisk och en arvsmässig sak. I Sverige kan man inte göra ett barn arvlöst. Skälet till det, om du går tillbaka i tiden, det är gården. Man ska inte kunna förlora sin del. De engelska deckarna där folk görs arvlösa är kulturellt obegripliga för svenskar.

Men det stora bråket i äktenskapsfrågan finner jag märkligt. Detta att man numera kräver respekt för de homosexuella. Vi på vänsterkanten var med och slogs för att homosexualiteten skulle avkriminaliseras på 40-talet. Men av detta har det blivit en sorts omvänd propaganda.

Heteroförhållandet är för majoriteten av oss fortfarande det normala. Men det är klart, pröva att sätta någon av oss på en enkönad båt ute till havs eller i ett enkönat fängelse. Det är dock en annan sak.

Kraven på upplösning av äktenskapet och den så kallade heteronormen bottnar i den sena kapitalismen. Familjen är ett hinder för kapitalisterna. Det är en ansvarsrelation. Jag och Gun var gifta i femtio år. Om vi skulle ha skilt oss skulle vi ha gjort det innan hon blev sjuk i tuberkulos i Kina 1967. Jag hade ett ansvar att stanna kvar hos henne då hon var dålig. Kapitalismen och marknadssamhället upplöser det mesta. Familjen är inte en enkel sak. Visst kan man byta partner eller ändra sig. Men du har också detta med barnen.

Barnets rätt är överordnad. Har mannen gjort en kvinna med barn så är han fader. Den folkliga moralen i Sverige anser en fader måste ta ansvar. Jag är emot detta med anonyma inseminationer eftersom det upphäver faderskapet. Barnet får inte veta något om sin härstamning. Vad jag har bråkat om är detta. Jag vill återställa faderskapet.

MO: En liberal jag debatterade med hävdade på fullt allvar att gayparaden skulle kunna fungera som mätare på den demokratiska halten i en nation. Det land där man inte tillåter dylika festligheter kan inte vara en sann demokrati. Du som är väl bevandrad i svensk kulturhistoria. Vad är den mest svenska åsikten, ur ett historiskt perspektiv, om homosexualitet? Hur ser svensken på homosexualitet?

JM: Homosexualiteten var straffbar i Sverige. Samtidigt hade du vissa grupper där dessa beteenden var mera tillåtna. Jag vill inte säga att det var vidare väl sett. Vi på vänsterkanten slogs hela tiden för avkriminalisering eftersom vi tyckte att det låg inom ramen för det individuella beteendet.

Om du läser en bok som Guds vackra värld av den store arbetarförfattaren Martin Koch (1899), som de väl inte läser numera, ser du att han såg homosexualiteten eller stjärtgossetillvaron som en väg in i kriminaliteten. Man prostituerade sig. Jag skulle säga att vi svenskar, inom arbetarrörelsen, såg det som en privatsak, men å andra sidan var man väldigt mycket mot allt som lutade åt prostitution. Och dit hörde också stjärtgossetillvaron. Det är ju faktiskt så att många inom den svenska kulturvärlden, inga namn nämnda, kommer upp som stjärtgossar.

Låt oss säga så här. Det fanns i Sverige en ganska stark, och gör det fortfarande, motvilja mot bjärta eller öppna homosexuella beteenden. Den kapitalistiska prostitutionspropagandan vi har idag, som också innefattar stjärtgossarna, är helt emot arbetarrörelsens tradition.

De som jag kände som var homosexuella förr gjorde inget större väsen av sig, de sprang inte i några gayparader. Det var inte hemligt men heller inte exhibitionistiskt. Jag tycker gayparaden är märkvärdig. Det är ju inget yrke att vara homosexuell, eller om det är det så är det illa. Jag är störd av gayparader.

Kapitalisterna vill kommersialisera sexualiteten. Tidigare var det en privatsak. De har upptäckt att man kan göra verkliga pengar på det. I kapitalismen ska man tjäna pengar på allting.

De svenska bondskämten om homosexuella är jävligt råa. Karlarna skämtade rått sinsemellan och kvinnorna skämtade rått sinsemellan. I det gamla bondesamhället var man inte vidare tolerant mot homosexuella. Det tror jag inte. Det fanns dock grupper där det var mer tillåtet såsom bland kavallerister och matroser i Stockholm. De var kända som stjärtgossar. Man kunde plocka upp dem. Men jag är inte säker på att de var homosexuella av naturen eller om det var för pengarnas skull.

I Sverige har man lagfäst ordet ”läggning”. Det är något jag har bråkat om. I ordet läggning ligger det att du är homosexuell på samma sätt som du är blond eller mörk. Det är underförstått arv. Man borde ändra ordet till ”beteende”. Beteende kan ha alla tänkbara orsaker. Jag vill se homosexualitet som ett beteende. Det kan finnas en arvdel också. Men jag skulle vilja att man gick in för beteende. Så att man låter frågan vara öppen och inte låser den vid läggning. Det är en rätt viktig sak.

Om vi säger så här. Om folkmeningen vore avgörande så skulle det inte finnas några synliga bögar i Sverige. Arbetare har en serie uppfattningar som av de liberala anses vara ”reaktionära” eller ”fascistiska”. Gå ut på en svensk byggarbetsplats, där hittar du inte några ”liberala”. Där är ”bög” ett skällsord. Det finns massor av skämt som visar på det.

Sverigedemokraterna kommer ofta från arbetarmiljöer. De är före detta sossar. En hel del av de ledande socialdemokraterna, som Mona Sahlin till exempel, är främmande för stora delar befolkningen. Deras värderingar delas inte av arbetarna.

MO: När man säger att Hamas valdes i ett demokratiskt val säger liberalerna att det gjorde nazisterna också. De menar också att folken i Mellanöstern inte är mogna att hålla val.

JM: Det där är en väldigt typisk kolonial eller imperialistisk mentalitet. När de säger att även Hitler vann val svarar man att jo, Hitler vann val. Och sedan ska man diskutera varför han vann valen. Jag har skrivit om det här några gånger. Jag har bland annat påpekat detta. Nationalsocialisterna vann valen eftersom stora delar av deras program ansågs förnuftiga och var det också.

I Saaromröstningen 1935. Frågan om Saar skulle återgå till Tyskland. Hitler vinner med överväldigande majoritet, mer än 90 %. Saar är en provins på gränsen till Frankrike med stora industriområden som hade kommit under Nationernas förbund. Tyskarna kände till koncentrationslägren, de hade börjat, de kände till förtrycket. Vad var det då de röstade för? De röstade för arbete. Det man glömmer när det gäller Tyskland, det är att det fungerade. Hitler hade folkets stöd ända fram tills slutet 1945. Man bör se kallare på Tyskland.

Jag tycker att du fäster dig för mycket vid ideologiska beskrivningar. Man måste titta kallare på klassmotsättningar och ekonomiska realiteter. Hur kommer det sig att i Storbritannien fanns det nästan ingen förutom Marx och Engels som tog ställning för indierna under upproret på 1850-talet? Alla de andra var emot. Då kan du säga att det låg i de engelska arbetarnas intresse att Indien skulle bli fritt. I helvete heller. Så upplevde de det inte. Allt det liberalerna håller på med är hyende över lasten. Vilket är intresset? Intresset styr. Sedan finns det ideologiska uttryck. 

Under andra världskriget arbetade Storbritannien och Förenta Staterna med massbombardemang med motiveringen att det skulle vända den tyska befolkningen mot Hitler, vilket de inte gjorde. Det skapade dock enorma lidanden. Sovjetunionen bombade inte. Inte på grund av Stalin var så oerhört mycket mer moraliskt högstående, utan att han ansåg att luftbombardemanget är ett relativt ineffektivt vapen. I Tyskland var det bevisligen så.

I Tysklands fall gick de viktiga industrierna under jorden och produktionen ökade ända fram till 1944. Du har ihjäl en ohygglig massa människor på plågsammaste sätt. Men folk blir ju inte vänligt stämda mot de som bränner ner deras hus. Varför tar jag upp det här? Det här var en terrorkampanj som det fortfarande inte talas vidare mycket om. Dresden talar man inte om. Det är precis som i Gaza. Man tror att man genom att terrorbomba ska vända folket mot Hamas.

MO: Vad är mänskliga rättigheter?

JM: Det finns två typer av mänskliga rättigheter. De ideella och de reella. De primära mänskliga rättigheterna är rätten till liv och försörjning, överlevnaden och liknande, vilket innebär att man organiserar samhället så att du har alla de här sakerna.

Liberalerna erkänner inte detta, jo kanske ibland när det gäller Sverige så. För dem är det rätten för individerna att göra som de vill. Ta 1789 års deklaration. Redan från början fanns en konflikt mellan dem som hävdade de reala rättigheterna och de andra. Konflikten var hård.

Liberalerna talar om yttrandefrihet fast de flesta av dem är emot yttrandefrihet. Det är också jävligt intressant. Du ska tänka på att vi i Sverige har fortfarande rätt att säga väldigt många saker. Men det har man inte i andra länder i Europa. Om du ifrågasätter stora delar av första eller andra världskriget så är det stopp utanför Sverige.

I Sverige kan man ifrågasätta om det var 5 eller 6 miljoner judar som dödades. Men i Frankrike är det fastslaget, det ska vara 6 miljoner. Allt är dunkelt. Förstå mig rätt. Att de hade ihjäl judar, ja, det hade de. Men om du börjar diskutera på vilket sätt och hur många så är du ute på hal is. Men vi svenskar kan fortfarande säga en hel del.

Det intressanta med revisionisterna, de flesta är ju inte helt galna, är att de inte säger att judarna blev älskade, nej, de säger att de blev dödade. Forum för levande historia använder Förintelsen som ett ideologiskt vapen. I Sverige kan de skälla på dig men du kan inte råka så illa ut ännu. Men de håller på hela tiden med dessa konstiga lagar. Dessa respektlagar och lagar om hets mot folkgrupper till vilka även homosexuella hör. Antag att du börjar säga att det här med homosexualitet är en sjukdom då råkar du naturligtvis snabbt illa ut.

Mänskliga rättigheter är inte tidlösa. Vi vet deras historia. De kan förändras. Mänskliga rättigheter är inte realiteter utan de är politiska formuleringar. Jag menar att vi ska kämpa för dem därför att utan yttrandefrihet skulle det bli väldigt jobbigt för oss. Samtidigt som vi vet att de verkliga mänskliga rättigheterna, som hävdades av Sovjetunionen och Kina, är de som har med överlevnaden att göra.

Notera att min hustru Andrea, som är politiskt radikal, samtidigt är abortmotståndare. Hon kommer från en katolsk bakgrund. Har inte fostret rätt att leva? frågar hon.

MO: Vad är svenska värderingar?

JM: De flesta svenska karlar skulle inte göra en kvinna med barn och smita. Det är skamligt. När jag växte upp gick vi allihop med slidkniv. Men jag hörde aldrig talas om någon som drog kniv. Slogs gjorde vi. Det var lärarna emot men de såg bort. Det fanns vissa regler. Den som drog kniv drabbades av det vi kallade klasspö. Alla slog en. Det var straffet. Man fick heller inte sparka den som låg. Där har det skett en förändring idag.

På min tid fanns det sådant man inte gjorde. Man sparkade inte småtjejer. Man sparkade inte den som låg. Alla gick vi med kniv, men ingen drog kniv. Det var ohederligt. Slagsmål skulle vara hederliga. Men det gjordes ju råheter också. När vi hade gängslagsmål tog vi fångar från det andra gänget och satte saltskott i låren på dem. Du vet vi stoppade salt i luftgeväret och sköt. Det fanns råheter. Jag var känd som stenskallen därför att man hade tagit en planka och slagit i huvudet på mig. Planken gick av men jag klarade mig. Man ska inte idealisera. Men det fanns vissa saker man inte gjorde.

Svenskar är inte särskilt religiösa, men vi är vidskepliga. Hur många svenskar lägger nycklarna på bordet? Och det är inte bara sådana saker. Om du talar med folk får du höra att många ser saker, de ser syner. Förr sade man att någon blivit ”feigh”, det vill säga dödsmärkt. Det är samma ord som ”feg”. Man ser på någon att han eller hon skall dö. Jag och Gun visste det och talade om det. Vi såg saker. Döendet är ju i Sverige väldigt undanskaffat. Det är få som sett en död idag. Jag tror att vi kan ta emot signaler subliminalt. Jag har inte gått ur kyrkan. Det är praktiskt med gravsättning. Och i viss mån är man påverkad av den lutherska traditionen och Olaus Petri. Jag är en icke-troende lutheran.

När jag rest omkring utomlands har jag aldrig fått frågan om jag tror på Gud. Det tar man för givet. De frågar vad man tillhör för religion och då svarar jag den lutherska. Jag var inbjuden till Iran för att fira tioårsdagen av revolutionen. Jag hade intressanta samtal med en skriftlärd om döden och livet efter döden. Det fanns vissa likheter mellan den lutherska synen och den islamiska. Det var mycket trevligt.

Under 1850-talet så skrev man i Frankrike om Sverige som ett efterblivet land med kvinnoförtryck och så vidare. Jag har citerat det någon gång. Sverige sågs som ett utkantsområde. Det gjorde Engels också. Han skrev dessutom föraktfullt om islänningarna.

MO: Den 6 juni 2007 skrev du i Aftonbladet om nationaldagsfirandet. Artikeln avslutades med ett fyrfaldigt leve för ”det svenska folket, dess svenska nation, vår hembygd!” Vad tror du om nationalstaten?

JM: När nationalstaten förändras till den här överstatligheten så minskar möjligheterna att påverka. Jag talar om EU.

När man talar emot nationalstaten talar man emot vårt självbestämmande. Jag menar, vi har börjat nå ett läge där riksdagen strängt taget har allt mindre och mindre att bestämma om. Samma sak gäller kommunen.

Det som gör att Sverigedemokraterna går framåt är att folk får det sämre. Min hustru har en arbetskamrat som är sverigedemokrat. Hon jobbar på att sjukhus som ska privatiseras. Hon är emot det. Nationalismen står emot kapitalisternas intressen.

MO: Det sägs att kvinnors skick att täcka håret är ”osvenskt”. Men ur ett historiskt perspektiv var väl detta ganska vanligt fram tills helt nyligen. Och Paulus skriver ju i sina brev att kvinnan skall täcka sitt hår. Min mor kommer från Jämtland. Där var det brukligt att täcka håret med en s. k ”hilka”. Laestadianerna gör det än. Men man vill förbjuda muslimska kvinnor att göra det.

JM: Det är jävligt intressant. Sjalar är inte osvenskt. Du är bara dumheter och okunnighet. Skit i Paulus, säg något annat. Ända tills helt nyligen gick kvinnor med huckle. Alla kvinnor hade det. När jag växte upp hade man huckle. Man kunde se på färgen om de var gifta eller ogifta. I viss mån om de var ärbara eller fallna. Hucklet är mycket traditionellt, svenskt, västerländskt eller vad van du vill. Att man är upprörd över detta är för mig fullkomligt obegripligt.

Kvinnors huvudbonader har delvis med klass att göra. Arbetande kvinnor i den muslimska världen hade inte slöja framför ansiktet. De hade huckle. De högsta klasserna hade slöja och höll sig inomhus. Att vara beslöjad tydde på högre social status.

Pingstvännernas döttrar hade håret i knut. Den här kampanjen mot ”slöjan” är en antimuslimsk historia där man drar upp hucklet som en symbol. Man bör tala om för muslimska tjejer att det är en del av vår svenska tradition.

MO: USA:s ledning är bekymrad över Irans kärnkraftprogram. Men bör vanligt folk vara bekymrade? Nu säger Iran att de har fredliga intentioner. Men låt oss säga att de trots allt skulle utveckla ett kärnvapen vore inte det bra för stabiliteten? Skulle det inte göra det svårare för Israel att hota och angripa sina grannländer?

JM: Olja är ett alldeles för viktigt industrimaterial för att brännas upp hela tiden. Det sade en iransk oljeminister till mig redan för många år sedan. Iraniernas stora motivering är att de måste hitta andra energikällor. Och det är helt korrekt. Man kan inte bara bränna upp den här oerhört värdefulla oljan.

Det enda skälet till att ha kärnvapen vore att balansera. Frågan är om det behöver det. De har ett väldigt starkt försvar, många missiler, och de är väldigt nationalistiska. De, liksom kineserna, är präglade av deras långa historia. Man kan diskutera om det vore vettigt för iranierna att ha kärnvapen. Talar du med nordkoreaner så menar de att kärnvapen är väldigt nyttiga och bra att ha. Iranierna säger att de inte vill ha kärnvapen eftersom det står i strid med islam. Vad de säger är att de bygger kärnkraft för fredligt bruk.

MO: USA terrorstämplar sina fiender medan de själva stöder andra grupper som använder sig av terror. Finns det en objektiv definition av terrorism? Vem är terrorist?

JM: Du har individuell terror och massterror. Den terror som Förenta Staterna framför allt har använt sig av är massterrorism. Du har alla de pågående krigen. Någon bra definition finns inte. Under andra världskriget, som jag ofta refererar till eftersom jag växte upp då, bedömde nazisterna allt motstånd som terrorism. Ibland är det tillåtet att använda sig av terroraktioner.

MO: Hur bedömer man när det är berättigat?

JM: Ja, hur bedömer man det. Hur blir revolutioner lagliga, jo, genom att revolutionen segrar och förklarar sig lagliga. Det sade också Strindberg. Det finns lägen när sådana aktioner är nödvändiga. Till exempel under ockupation. Man kan behöva offra sig själv i vissa lägen. De ryska partisanerna sprängde sig själva i luften. I vissa lägen kan man inte genomföra en aktion utan att offra det egna livet.

Vi på vänsterkanten har varit emot individuell terror eftersom vi tror att den är ineffektiv. Det är inga moraliska skäl. Tänk efter. 1944 på våren kommer von Stauffenberg till Sverige och vill träffa min far Gunnar Myrdal och jag finns i huset. Det här är inför 20-juli attentatet och han vill ha hjälp att komma i kontakt med USA:s säkerhetstjänst, föregångaren till CIA, och med ryssarna. Gunnar var ovillig men satt i kontakt med bägge. Ryssarna vägrade att ha med detta att göra. Inte heller amerikanerna, det visar telegram som nu blivit offentliggjorda. De var inte intresserade av något attentat mot Hitler därför de menade att andra, möjligtvis skickligare och värre, hade tagit hans plats.

Den enda som gjorde ett attentat mot Hitler som tycktes gå vägen var den där snickaren 1939 eller 40 i ölhallen men där Hitler gick för tidigt. Om ryssarna hade försökt sig på ett attentat hade de antagligen handlat som de ryska partisanerna, det vill säga sprängt sig själva i luften. Alltså inte bara lämnat en liten portfölj. I partisankriget så offrade man sig.

Det är en jävla skillnad mellan individuella attentat och andra. De individuella attentaten är ointressanta och misslyckade. Om man knäppte Bush och Obama och hela ledningen så spelar det ingen roll. Det är den marxistiska synen.

CIA och Israel ägnar sig visserligen åt att lönnmörda oppositionella. Men det är en annan sak. Det är att sätta skräck i folk. Skräcken är väldigt viktig. Du ska inte underskatta skräcken som de sätter i folk. När det gäller israeliska lönnmord så är det en utmärkt metod att sätta skräck i folk. Det är dock en dålig metod om du ska sätta skräck i överheten. De kan gömma sig.

Den stora terrorn är USA:s terror. De ägnar sig åt massterror. Det är bara att se till Irak och Afghanistan och så vidare. Det är ett jävla masslaktande som man inte låtsas om. I stället talas om ”kampen mot terrorn”. Och vad fan är kampen mot terrorn? Vilken terror menar man? Möjligtvis den där konstiga historien med World Trade Center.

MO: Jag tror att det var ett insider jobb. Vad tror du?

JM: Det är möjligt. Vad vet vi om Olof Palme? Vi vet att han mördades. Vi vet också att det inte gjordes någon ordentlig polisutredning. Därefter vet vi ingenting. Hade jag skjutits ner härute hade man gjort en grundligare utredning. Det vi skrev i Folket i Bild alldeles efter mordet håller fortfarande. Vi vet inte. Det finns olika möjligheter. Detsamma gäller 9/11.

När det gäller terrorismen. Hela den lagliga terrorbekämpning vi har är ju intellektuellt oförsvarlig. Du har hela avlyssningshistorien. Inte fan kommer de att ta någon terrorist. Så vitt jag vet, ända sedan kriget har man vetat att det fanns avlyssning. Jag skiter i vad de hör eller inte hör. Tanken på att terrorister skulle kunna tala i telefon eller skriva i brev om sina planer är otänkbar. Det gör man inte. Det finns ingen förnuftig terrorist som gör så.

Hela denna terroristbekämpning är ju irrationell. Däremot så är den jävligt effektiv i att skrämma och övervaka folk. Terrorismen är bara en ursäkt.

MO: Vänsterfolk som påstår sig vara anti-imperialister kan ibland säga att de inte vill stöda Hamas och Hezbollah eftersom dessa rörelser inte är liberala nog och inte har tillräcklig tolerans mot homosexuella samt använder sig av metoder, självmordsbombare, som vi inte gillar. Ska vi västerlänningar verkligen kunna ställa upp moraliska villkor för motståndsrörelser i andra kulturer i Tredje världen?

JM: Antag att du kastas några hundra år tillbaka i tiden. Då har du stora revolutionära rörelser. I Tyskland har du bondekrigen. Det är alldeles påtagligt att dessa bönder är troende. De är ungefär som Zapatas folk i Mexiko som rider in i Mexiko City med Jungfrun framför sig. Zapatarörelsen var ett katolskt Hamas.

De fina ädla intellektuella på 1500-talet var humanister och fördömde bönderna. I Sverige segrade bondekrigen under Engelbrekt. Det blev inte som bönderna hade hoppats. Men ändå. Bondebaserade frihetsrörelser lyckades i Sverige.

När man frågar dig om hur du kan stöda Hamas som inte är tillräckligt toleranta mot homosexualitet och så vidare så kan du svara: Var Engelbrekt det?

Vietnameserna genomförda sina aktioner fast de visste att de skulle dö. Du kan ta tunnelkrigen. Den som skulle genomföra aktionen visste att han inte skulle klara sig men gjorde det ändå.

Gå till Quit India-rörelsen 1942. De halshögg engelsmännen. Det var en oerhörd hård kamp. De skar halsen av alla engelsmän de kom åt.

Sepoyerna på 1850-talet var inte ett skit liberala. På 70-talet sade man ingenting om kvinnosynen hos FNL. Hela kvinnofrågan som den framställs nu är en ideologisk konstruktion. Ideologiska utanverk. I Vietnam hade man traditionella familjebildningar. De var fattiga bönder och religiösa. De hade arrangerade äktenskap precis som många muslimer. Gun brukade hävda att arrangerade äktenskap var bättre än ”love marriages”. Arrangerade äktenskap är regel i stora delar av världen.

Svenska liberaler uppträder ungefär som brittiska liberaler under kolonialismens epok. Eftersom Sverige tjänar på dessa kolonialkrig, och deltar också, så kan du inte räkna med att de ska förstå. De kommer att vara med på detta så länge det är lönsamt.

Vill dessa liberaler verkligen göra en insats för kvinnorna så bör de ta sig an det tyska problemet. Du vet att prostitutionen är tillåten där, till och med satt på aktier. Man kan tänka sig ett svensk angrepp på Hamburg som ligger nära. ”Befria de prostituerade i Hamburg!” Men dessa liberaler är inte mottagliga för argument, frågan är ideologiserad, inte rationell.

Foto: Knut Lindelöf

Intervjun spelades in den 21 februari 2009 i Skinnskatteberg.

Läs även en tidigare intervju med Jan Myrdal: Ja, en Khomeini är vad som behövs