Johannes Bureus och philosophia perennis
År 1640 gav Johan Skytte en oration till den akademiska ungdomen i Uppsala där han berömde Gustaf II Adolf för att ha öppnat universitetens portar på vid gavel för Trismegistos och Theophrastus.
Theophrastus von Hohenheim, mera känd som Paracelsus (1493-1541), var en schweizisk läkare och naturfilosof som sägs ha besökt Sverige omkring 1520. I Uppsala rasade sedan en tid tillbaka en strid mellan å ena sidan ramisterna och å andra sidan de gamla aristotelikerna. Nu ville man i Paracelsus anda lyfta fram Platon, Pythagoras, Zoroaster och Trismegistos.
Hermes Trismegistos, ”Den trefaldigt store”, anses vara densamme som den grekiske guden Hermes, den egyptiske guden Thot, den bibliske Henok samt Koranens Idris, och dessutom upphovsman till de hermetiska skrifterna: Corpus Hermeticum.
Muslimer betraktar inte Thot och Hermes som gudar, utan som människor med särskilda gåvor, men som av efterkommande släkten, då religionen stegvis förvanskats, gjorts till föremål för dyrkan, på samma sätt som de kristna gjorde med Kristus Jesus, Marias son.
Paracelsus lära utgjordes huvudsakligen av en nyplatonsk och hermetisk kritik av skolastiken, en kritik som i stor utsträckning var hämtad från renässansfilosoferna Marsilio Ficino (1433-1499) och Giovanni Pico della Mirandola (1463-1494). Renässansens hermetism har spelat en betydande roll för vår svenska idé- och lärdomshistoria. Johannes Bureus (1588-1652) är framför allt känd som Sveriges förste riksantikvarie och den svenska grammatikens fader. Själv ansåg han dock att hans främsta bedrifter låg på esoterismens område. Och en mindre känd aspekt av denna verksamhet är hans studium av Koranen och det arabiska språket samt hans religionsfilosofiska perspektiv. Detta och Bureus roll i den västerländska esoteriska traditionen tar Thomas Karlsson upp i sin studie Adulrunan och den götiska kabbalan *.
Karlssons studie anlägger ett annat perspektiv än de studier som sedan tidigare har funnits att tillgå då han själv är en utövande esoteriker med omfattande praktisk erfarenhet. Han har också i hög utsträckning använt sig av primärkällor, nämligen de sex befintliga handskrifterna av Bureus viktigaste esoteriska arbete: Adulruna rediviva. Fyra av dessa finns på KB i Stockholm och två på Carolina i Uppsala.
Bureus kom att utveckla ett esoteriskt system som förenade hans stora intresse för runologi med kabbala, paracelsism och hermetism. Liksom den brittiske hovastrologen John Dee (1527-1608) försökte Bureus skapa en hieroglyfisk bild som skulle sammanfatta kosmos. För övrigt är likheterna mellan Johannes Bureus och John Dee slående. Båda personifierade i mångt och mycket renässansfilosofen: ett starkt intresse för språk, matematik, naturvetenskap och politik kombinerat med mystik, apokalyptism, alkemi, kabbala och sökandet efter initiatorisk kunskap.
Han kallade sitt system för en nordisk kabbala, en notaricon suethica eller en Kabala Upsalica. Judisk mystik, som till stor del är lånad från islamiska källor, har spelat en stor roll i den västerländska esoterismen, då även judeo-arabiska verk, såsom judisk filosofi (Maimonides), bibelexeges och kommentarer till den kabbalistiska texten Sefer Yezirah skrivna av Isaac Israeli, Saadia och Judah ben Nissim ben Malkah. Det skrevs även judisk bibelexeges på arabiska, av sådana som Moses ha-Kohen Gikatilla av Cordoba (1050-1080), Samuel ben Hofni av Bagdad (d. 1034) och den judiskättade muslimen Nathaniel Hibat Allah (d. 1147).
Men vi finner också arabiska alkemistiska och magiska skrifter som till exempel Picatrix (Ghayat al-Hakim) och arbeten av Geber och Al-Kindi eller den muslimska astrologen Abu Mashars verk De magnis conjunctionibus från 800-talet, vilket uppskattades av Bureus. Arabernas inflytande på västerländsk esoterism samt deras förmedling av nyplatonska och hermetiska skrifter är något som behöver utredas mer. Tyvärr har det, av förståeliga skäl, funnits en tendens hos européer att nedvärdera muslimskt inflytande. Johannes Bureus är dock ett lysande exempel på hur muslimskt och judeo-arabiskt vetande integrerades i ett europeiskt kristet sammanhang och hur det fick betydelse för nordisk fornforskning, göticismen och universitetsväsendet.
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att arabiskan under lång tid betraktades som ancilla theologiae, dvs. en hjälpvetenskap till teologin. Fransmannen Guillaume Postel (1510-1581), ”orientalismens fader” som också var kabbalist, läste arabiska i syfte att bättre förstå hebreiska. Hebreisk grammatik hade också i stor utsträckning utformats av arabisktalande judar och var djupt påverkad av arabisk grammatik. Att en renässansmänniska som Bureus med sina intressen för kabbala och hermetism skulle studera arabiska är därför tämligen logiskt.
Sommaren 1591, sedan Bureus över ett år varit anställd i kung Johans kansli, ”böriadhe iagh”, säger han, ”… få lust till cabalam”. Den kunskap i hebreiska som var nödvändig för djupare studier i kabbala, hade Bureus tidigt förvärvat. Han lärde sig, säger han, 1584 på egen hand Hebreae lingvae primordia. Hur påverkad Bureus var av den judiska och gammaltestamentliga föreställningsvärlden framgår tydligt av de namn han gav sina två första barn: Hananias och Azarias.
Senare i sitt liv ägnar han sig åt studier i arabiska och 1628 hände det Bureus, då han hade lagt sig den 23 januari om kvällen, att han kl. 8 eller kanske något senare, började fundera ”om en runsk current stijl likasom arabiska stylen”. Sömnen vek ifrån honom, och han började skriva. Han sökte alltså utforma ett sätt att skriva runor som skulle efterlikna den arabiska kalligrafin och uppvisade flera praktiska prov därpå.
Bureus läste den kabbalistiska källtexten Sefer Yezirah i den franske orientalisten Guillaume Postels utgåva från 1552, och från den formulerade han visionen om hur bokstäver flödar från en gudomlig källa. Med Postel var för övrigt Bureus väl bekant. När Postel i en skrift visar att också Koranen har sina i orden dolda mysterier, antecknar Bureus: Cabala Alcoranica **. Det är inte alls förvånande med tanke på att kabbalisterna tagit systemet att tolka Tora gematriskt, dvs. genom bokstävernas talvärden, från muslimska lärde i Andalusien ***.
I Antiquitates Scanziana jämför Bureus namnen på tetragrammaton på olika tungomål. På latin är det DEUS, på arabiska ALLA, på hebreiska IHVH och på fornnordiska GUID. Bureus är i hermetikernas anda en anhängare av tanken på en philosophia perennis, en ursprunglig och tidlös visdom. Bureus illustration där han visar tetragrammaton på olika språk, däribland arabiskans ALLA, kan ses som ett tecken på att han menade att den forna urvisdomen gick att finna i varje tradition.
Genom sina studier i kabbala övertygades Bureus om att runorna också hade olika dimensioner, dels som skrivtecken, men även som esoteriska och magiska symboler. Han utvecklade en götisk kabbala, som han kallade Kabala Upsalica. Den hemliga dimensionen av runorna kallade han för adulrunor.
I runorna fann Bureus fragment av den adamitiska urvisdomen. I adulrunan har den gudomliga uruppenbarelsen blivit bevarad för kommande generationer. Vad Bureus har gjort är att renovera och återuppliva henne. Han strävar efter att återställa den ursprungliga och gudomliga uppenbarelsen. De fornnordiska hedningarna hade uttryckt samma sanning som judarnas profeter, däribland Messias Jesus, men på ett annat språk.
Café Exposé har gjort följande iakttagelse:
Runorna kom enligt Bureus från en kubisk sten som fallit från himlen (jfr Kaba med den svarta stenen i Mecka). Dessutom anger Bureus att runornas gudomligt inspirerade uppfinnare hette Edher eller Idher, vilket inte är helt olikt profeten Idris (al-Khidr) som enligt islamisk tradition lärde människorna skrivkonsten och talar alla språk. Denna association blir inte svagare av att idher-runan har formen av en stav, en rent vertikal axel, vilket gör den identisk med den allra första bokstaven i det arabiska alfabetet (alif).
Adulrunan intar för Bureus ungefär samma ställning som de hermetiska skrifterna för de florentinska platonikerna. Ficino hade på 1450-talet av Cosimo de Medici fått i uppdrag att grunda en platonsk akademi i Florens, blev ett tiotal år senare ombedd att lägga arbetet åt sidan och i stället ägna sig åt Corpus Hermeticum. Författaren Hermes Trismegistos tänktes ha varit samtida med Mose och en förkunnare av philosophia perennis, den eviga filosofin som hade formulerats av alla de forna vishetslärarna och genom denna kunde olika traditioner sammanföras och korrespondenser upprättas.
Det var bland företrädarna för den hermetiska traditionen som Ficino och Mirandola uppenbart att någon skarp gräns inte fanns mellan hedniskt och kristet tänkande. Och i ett av dessa tänkare influerat verk, Augustinus Steuchus’ De perenni philosophia (1540), kommer denna insikt till uttryck. Steuchus hävdade, att en gudomlig uruppenbarelse i tidernas morgon gjorde mänskligheten i dess helhet delaktig av religionens sanningar, och detta är också Bureus mening.
I tidernas upprinnelse hade människosläktet ägt en riktig kunskap om alla ting, och av denna enhetliga urvisdom är de senare filosofemen avspeglingar. Adam, den första människan, är enligt Koranen, även den förste profeten, och den som upprättar dyrkan av Gud, den Ende, i vår värld.
Bureus står i sin tanke på en urmonoteism följt av ett förfall mycket nära den islamiska teologin och dess idé om den primordiala religionen (arab. din al-fitra). Han anknyter till Johannes Magnus götiska historiesyn då han menar att det under de äldsta tiderna i Sverige rådde en period av sann monoteism. Men sedan den store Erik, Magogs sonson, hade gått bort, avslutades denna gyllene tid. Svensken vände sig, fyra hundra år efter Syndafloden, till avguderi. Den rena monoteismen (tawhid) grumlades och man dyrkade nu Tor, Oden och Frigga. Till den monoteistiska guldåldern vill Bureus förlägga sin adulruna.
Med stor iver sökte Bureus upplysningar om den gudomliga sanningen varhelst den stod att finna. Själva grunden för detta sökande är tron på en enda urfilosofi, som bevarats hos tänkare från alla tider. Det finns enligt denna lära ingen, som inte på något sätt, om än bristfälligt, kan belysa sanningen. Det gäller inte att göra nya upptäckter, bara att restaurera, av skärvor från olika håll sammanfoga vad som en gång varit helt.
Detta är en skrift, som vi nedsänt, välsignad och avsedd att bekräfta vad som fanns före den … (Sura 6:92)
Koranen beskriver sig själv som Al-Furqan, urskiljningen, med vars hjälp människan kan skilja det gudomliga från det mänskliga, det eviga från det förgängliga, det sanna från det falska. Hon har därigenom fått i sin hand en ofelbar måttstock så att hon förmår sortera bort allt slagg människan samlat på sig genom seklerna. Kvar återstår endast den rena, återupplivade urreligionen, Adams religion, våra förfäders och alla andra folk förfäders odelade dyrkan av Gud, den Ende.
* Karlsson, Thomas: Adulrunan och den götiska kabbalan, Ourboros, 2005.
* * Lindroth, Sten: Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt, 1943
*** Block, Tom, ”The Question of Sufi Influence on Early Kabbalah”, Sophia Journal, vintern 2007-2008, vol. 13, nr. 2
Jag låg på min soffa och läste ”Adulrunan och den götiska kabbalan”. Men så tog jag en paus för att se vad som pågår på nätet. Och vad finner jag?
Personligen känner jag mig mer hemma i den indiska traditionen, sanatana dharma, än i någon av monoteismerna. Ur det perspektivet får dyrkan av Odin, Tor och Frigga etc en annan betydelse än det får ur ett strikt monoteistiskt perspektiv.
För mig som muslim är vördnad för Odin m. fl. det tillbörliga, ej dyrkan. Vi ser dem som profeter eller heliga män och vi tolkar alla läror med Koranen som måttstock.
Snacka om att Thomas Karlsson var före sin tid med att studera kabbalan. Så i ropet idag som den är.
Som buddhist ser jag profeten Muhammed, mulla Nasruddin, Swedenborg, Jesus och andra som andliga vägröjare på vägen mot upplysning eller heliga män om man så vill.
Odin, Tor och andra ser jag som förfädernas religion värd respekt.
Idag anser jag att Mohamed Omars påstående i dagens Aftonbladet; ”feminism är en sjukdom” är ett uttalande baserat på djupa brister i hans bildning.
Du måste studera mer, våga läsa! Att vara så banalt innesluten i en liten värld som bygger på fördömelse är inte nyttigt. Det leder inte till några sanningar – det leder bara till dsesperata försök till tolkningar för att skapa en sanning som passar för ändamålet.
Du säger också att islam är en – det är en lögn. Dina texter är läsvärda och intressanta – du behöver inte ljuga, det du säger är intressant ändå. Tyvärr får din lögn snarare den effekt att det nu inte räcker att läsa dina texter kritiskt – nu måste jag aktivt leta efter fler lögner istället. Det är tragiskt och borde vara under din nivå – men å andra sidan rimmar det väl med hur du fabulerar om homosexualitet och feminism… lögner är aldrig smart att servera – de är så lätta att genomskåda.
Feminism är ingen sjukdom – den är något värre, en total villfarelse och en totalitär ideologi som vill göra alla till likadana utbytbara kuggar i det kapitalistiska maskineriet.
Mohamed, jag läste dig i Aftonbladet och du har min sympati. Vad är väl värre än när svenskt borgarvänsteretablissemang, som Andreas Malm är en del av, vill dra ned en andlig väg i dyn och göra det till en mysversion av de sekulära ideologierna homoliberalism, feminism och annat elände.
Usch, för ”vänster” som bara tolererar islam om det är deras mysislam som bara är en fantasi i deras profana skallar.
AAnarkokonservativ: Berätta vad feminism är istället!
”alla till likadana utbytbara kuggar i det kapitalistiska maskineriet”.
Ledsen att göra dig besviken – men är det något vi är, i kapitalismen eller i vilken annan ideologi som helst, så är det just utbytbara kuggar! Till och med du! Det är ett fåtal förunnat att ha någon som helst betydelse i det långa loppet!
Noterad:
”Ledsen att göra dig besviken – men är det något vi är, i kapitalismen eller i vilken annan ideologi som helst, så är det just utbytbara kuggar! Till och med du! Det är ett fåtal förunnat att ha någon som helst betydelse i det långa loppet!”
Jag är inte besviken. Jag känner det djupaste förakt för det moderna.senkapitalistiska samhället. Jag är fullt medveten om detta och det gäller att kämpa mot och inte med som feminismen gör.
Feminismens specialuppdrag här är att göra män och kvinnor likadana så att det är ett hinder mindre för masskonsumtinssamhällets kapitalism när det behöver arbetskraft och ökad ekonomisk tillväxt.
Män skall leda och ta ansvar för familjen och kvinnor skall ta hand om det uppväxande släktet och tillsammans bygger de vårt samhälle. Kapitalismen vill inte ha det så – den ömma modern skall vulgariseras och tvingas sälja sin arbetskraft på en marknad så att tillväxten kan öka. Mannen har kapitalismen detroniserat från att ha varit familjens andlige ledare till en karriärdrömmande konsument som inte har tid med sin familj och som inte vågar inta sin position som hushållets naturlige ledare. Summa summarum: allt skall ned i dyn!
All respekt för dina känslor, det är många som upplever en enorm stress av att inte ha kontroll.
Det är då lätt att söka andra vägar och tro att man kan få stabilitet i livet och kanske samhället genom att kväsa förmågor, stoppa utveckling och hålla andra i tukt men det fungerar inte, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Det är omöjligt att styra andra än sig själv – inte ens med de mest välvilliga tankar och med den mest suveräna pedagogik… människor har en egen vilja och framför allt – en otrolig kraft och styrka att prova egna vägar. Inte med med hot om döden har någon enda makt – religiös eller annan – lyckats styra alla människor. Det är svaret på varför man överhuvudtaget behöver ha straff-former nedskrivna… typ i sharia-lagar och annat.
Att bli en radikalist är att kapitulera – man kapitulerar och ger efter för de starka krafter av kontrolllbehov man har inom sig – man vill äga kontrollen för att (förhoppningsvis) göra gott – och på så sätt missar man målet, nämligen att göra gott och bli en del av gud osv osv, målet blir istället att trakassera, förfölja och försöka med olika medel styra andra människor, folk som du inte har att göra med. Det är nämligen så att i systerreligionerna så står du ensam inför gud i slutändan, det är du ensam som skall svara för dina göranden och alla dina brott mot medmänniskor, allt detta enorma hat som man ger uttryck för genom ord eller handling eller till exempel det som Omar kallar ”collateral damage” eller nåt sådant, allt detta skall du stå för och kunna försvara…. det är en omöjlighet för alla som är verkligt troende.
Istället för att hata och förakta – bli eremiter! I början av kristendomen blev antalet eremiter så stort att det blev ett problem för staten Rom. Där har ni radikala hatare en väg att gå. Ut i skogen med er, klättra upp i en gran och vägra delta i samhället förrän samhället har skärpt till sig! Är er tro tillräckligt bra kommer många att följa efter – då har ni en möjlighet att påverka! Det här fjantiga hatandet leder bara till ett ökat förakt!
Vad gäller kvinnan och hennes ”plats”. Kvinnan har i alla tider arbetat utanför husets fyra väggar, hon har slitit på åkern, plockat bär och örter i skogen och samlat ved dagligen, långt utanför husets väggar. Hon har sålt sina varor och tjänster i alla tider för att familjen skall överleva. Samtidigt har hon burit sina barn, både i magen och på ryggen. Mannen däremot har alltid placerat ut sina barn i fosterhem eller som tjänstefolk så fort han blivit änkeman… Idag ger samhället ett stort stöd till mannen för att även han skall känna att det är ok att vara förälder och man snarare än enbart man. Den frånvarande mannen är väl känd i alla delar av världen och det torde snarare vara pinsamt för alla som uttalar att naturtillståndet skulle vara den stabile manlige familjeförsörjaren – det finns inget sådant stöd i historien annat än att man tror, spekulerar, att i stenåldern krävdes det en mans styrka för att jaga större djur. Krig däremot är en företeelse som främst bedrivits av män – inte heller där är man närvarande utan kvinnan har som vanligt försörjt sin familj.
”Ledsen att göra dig besviken – men är det något vi är, i kapitalismen eller i vilken annan ideologi som helst, så är det just utbytbara kuggar! Till och med du! Det är ett fåtal förunnat att ha någon som helst betydelse i det långa loppet!”
Snacka om att vara helt fångad av tidsandan. Maskinmetaforen framförd som metafysisk sanning.
Jag har en gladare övertygelse: Noterad, du har blivit lurad! Du är mycket mer än ett kugghjul i en maskin. Det som får dig att tro en sådan sak är antagligen någon slags aspektblindhet.
Vadå religioner! Det handlar väl om att göra gott – vara ärlig och kärleksfull. Sen vilka namn man sätter på det spelar väl ingen roll – somliga sätter namn på det för att lura andra – så hat och split. Det är väl dessa vi behöver uppmärksamma. De som försöker härska över oss genom att splittra oss – få oss osams!
Christopher Bollyn skriver om
Obama and the Jews
http://www.bollyn.com/index.php
och länkar till den här artikeln i Jewish News.
Det handlar helt enkelt om att luras i vardagen – ett antal advokater och propagandister som genomför sin agenda. De förstår bättre – de har skippat gamla religiösa föreställningar. De gör nya myter – skapar en Obama som går deras ärenden – svårare än så är det inte – de ser ner på de som hänger sig fast i gamla myter – typ religioner – kanske ni förstår?
Läs och begrunda – dra era egna slutsatser om hur Obama myten skapats – stötts och blötts – Obama ses av somliga som en ny Jesus!!! kanske en ny Muhammed!!! Andra hoppas på honom som en ny Hitler!!! i deras eget intresse för att lura oss stackare:
OBAMA AND THE JEWS: A look at why some Jews love him and some don’t trust him; and at the key role Chicago Jews played in getting him to where he is
By Pauline Dubkin Yearwood (10/24/2008)
http://www.chicagojewishnews.com/story.htm?sid=212226&id=252218
Jag tror ni kan förstå – dra egna slutsatser! Det här handlar om vardagsmänniskor som är ute för att skapa luriga myter och de flesta går på det! Läs själva!!! Vad säger ni? Fattar ni! Hur det går till!
Läser man Omars text och Tage Lindbom om tolerans – så visst det verkar intressant. MEN människan föds och dör – men lever också! Är en vardagsmänniska som (världs)politikskt sammanhang. Människor lär sig att både skriva och läsa. Men de flesta läser men skriver inte! Några få uttrycker sig – styr de övriga. Sen finns det diskussioner där de som diskuterar slänger sig med olika snack.
Så ta en koll på det här:
OBAMA AND THE JEWS: A look at why some Jews love him and some don’t trust him; and at the key role Chicago Jews played in getting him to where he is
By Pauline Dubkin Yearwood (10/24/2008)
http://www.chicagojewishnews.com/story.htm?sid=212226&id=252218
Det handlar om hur en grupp mer eller mindre vardagsmänniskor – typ advokater och mediamänniskor – har sorterat fram sin egen kille – som de styr i eget intresse – mot andras intressen – mot muslimska – kristna och budfdhistiska intressen. De skapar helt enkelt nya fräcka myter. De har fattat att kabbalan är mer eller mindre nys. De gär sina egna myter. De använder sig av sketen dialektik – ställer upp motsatser – engagerar andra i motsatser – för att ta fram sin egen syntes.
Vi – muslimer, kristna, buddhister – låt oss genomskåda hur de som lagt beslag på banker och media styr oss. Det handlar om falskhet i eget intresse – dolt under ett påstått allmännas bästa!
Dessa människor diskuterar kanske gamla vishetsläror – men framförallt ser de till att hävda sin egen agenda i nutid. De ligger bakom 911 – de ligger bakom Mariott hotel i Islamabad och Mumbai massakern. De vill skapa ett nytt krig mellan Indien och Pakistan. Det handlar om nutid. Skapa myter!
Visst låt oss diskutera vad som hände på 1500-talet och deras tänkande. Men låt oss också tala om vår egen tid. Vilka myter som har skapats här och av vilka!
Man häpnar. Omar är inte dum. Hans ”radikalisering” måste förstås i ett vidare sammanhang. Därför skjuter både C Rydberg och ni som skriver här förbi målet. Rydberg gillar inte det hon läser, en del av er som formulerat era tankar här gör det. Det stora misstaget är att de flesta tycks ta honom bara allt för väl på orden. Omar förkastar feminismen, så som den formuleras i denna del av världen, inte för att han är emot jämlikhet. Hans utfall mot feminismen – som en del tycks gilla av andra och helt förkastliga skäl – måste förstås i makttermer; den västerländska (eller vad man nu ska kalla monstret) imperialismen tar död på inte bara människor, utan även på idéer, tankar om någonting annat. Tex. om en annan ”feminism”.
Försök alltså att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Bläddrar i Faraos Förbannelse.
Nä, jag tar tillbaka ovanstående (eller hamnar det kanske under det här?) Hoppas till och med att det inte visas. För visst granskar Du inläggen innan de läggs ut? Jag skrev kort om tankar jag hade kring socialdemokratin och det Du skrev om Islams läge i Sverige på annan plats. Det står jag för. Men min önskan är alltså att varken det här eller inlägget under ”Johannes Bureus och philosophia perennis” visas.
Hoppas på det.
Orvar.
Jag hoppas, Orvar, att det du tar tillbaka är att Omar skulle vara för jämlikhet! Hans version av ”naturtilllståndet” tillåter nämligen inte sådant.
Jämlikhet är ett ord som enkelt att vräka ur sig men det måste finnas en genomtänkt plattform bakom. Vi talar om likhet inför lagen och vi talar om rättigheter kontra skyldigheter samtidigt som vi vet att verkligheten inte fungerar så.
Intressefrågor som främst drivs av kvinnor har alltid fått stå tillbaka av en mängd olika skäl, ibland legitimt men oftast av ren manlig egoism – man vill inte tappa fördelarna som finns med att bli omhändertagen och ompysslad.
Skälet till att kvinnor alltid har varit sämre på att driva egna intressen handlar inte enbart om dålig samling i leden – det handlar helt enkelt om att ni män är våra söner och vi älskar våra barn. Vi behandlar ER annorlunda än vi behandlar våra döttrar – det måste vi sluta med! Vi förutsätter att ni inte klarar av samma saker som en flicka, vi pushar ständigt fram er pojkar för att ”ta tag i saker och ting” – vidare håller vi oss i bakgrunden för att ni skall känna er duktiga. När hörde ni senast en förälder uppmana en flicka att gråta när hon slog sig – när ni pojkar slår er får ni höra att ”en pojke gråter inte”. Detta är så dumt, så fel, resultatet av våra omsorger slår åt alla håll – det finns mängder av kvinnor som istället sitter som offer och tror sig inte kunna spika i en spik eller byta ett däck…
Att sluta med att ständigt ”curla” pojkar och hålla flickorna i bakgrunden är en av de största utmaningarna som kvinnorna står inför – inte för att vi vill vara elaka utan för att det är dags nu att se över kvinnobeståndet som är illa tilltyglat i alltför stora delar av världen, vi har liksom tröttnat på att låta er breda ut er på vår bekostnad utan att fatta att vi är dom som sopat banan för er.
Bra blogg om Qabalan, fast jag håller inte med riktigt med om att de du uppgav skrev Yetzer Sephirah, med backup av Gershom Scholem. Och jag tror knappast att den götiska Qabalan hade mycket med kaban att göra, då runorna alls är symboler för olika energier i naturen.
Min önskan, eller inshallah, som vi brukar säga, hösammades ej. Inte alls. Varför? Mohamed, var jag för hädisk?
Noterad:
Det är riktigt att man skall försöka undvika att förkasta något rakt av utan att först ha undersökt och om möjligt eventuellt försöka se om det har fört något gott med sig. Vad det gäller feminism så finns det sympatiska strömningar, särskilt tidig feminism. Dessa, som du vet, brukar alltid tolkas som ”begränsade” av sin samtid, inte kunnat dra alla riktiga slutsatser som vi kan nu osv. Men även nu finns det balanserade och vettiga feminister. Utvecklingen måste alltjämt ”fördjupa”, ”gå ett steg längre” osv osv.
Antagligen är den värsta villfarelsen inom feminismen (och de flesta andra nya ”samhällsvetenskaper”) att människor på något vis är kompletta i sig själva och om man bara öppnar alla portar, släpper alla band lösa så kommer människor att klara sig själv. Det är totalt sekulariserad och grundfalsk bild av människan som sig själv nog. Med rötter i galna upplysningsidéer. Då trodde man att människan ”frisläppt” var kapabel att låta förnuftet vara vägledande. Att förnuftet var så starkt så att det kunde kontrollera lusten osv. Människor är en myriad av olika inbördes stridigheter och vad alla andliga vägar och alla religioner förstår är att Gud behövs för att skapa en balanserad människa.
Den stora paradoxen i detta bygge där man tror att man människan är sig själv nog är att människor inte agerar som dessa utopiska tankar vill. Därför har det alltid behövts strikt ovanifrån-kontroll så att människans inneboende potential kunde få blomma ut. När dessa pedagogiska idéer sattes i omlopp i våra skolor var det självklart som totalitära förändringar ovanifrån, utan särskilt stöd eller medverkan ”underifrån”. Likaså är det med mycket av feminismen som är mycket mycket noga med att alla skall följa de olika buden och aldrig räds att skapa strukturer som tvingar på befolkningen detta. I skolan, på arbetsplatser, i hemmen, ja, överallt.
Interpretatio islamica. Väldigt länge sedan riktiga muslimska historiker slutade med det. Kanske dags att uppdatera dig lite.
Dennis A närmar sig ett av islams största problem – nämligen den att man å ena sidan alltid hävdar utåt att det bara finns ett islam medan det år andra sidan finns en stor mängd olika inriktningar, grupper och tolkare som kommer fram till fullkomligt olika saker när man utövar religionen… Alla kallar sig för muslimer oavsett om det är en normal Svensson-familj eller en person som avser spränga huvudet av sig och försöka få med så många som möjligt i stunden eller om de skär loss och syr igen flickebarnens könsorgan, piskar musikhandlare, folkdansare eller stenar folk till döds. Det är alltid i guds, Mohammeds och Koranens namn detta sker. Det många av oss saknar är A V S T Å N D S T A G A N D E T!
Och ja, det är varje enskild muslims ansvar att antingen genom sin församling eller enskilt se till att man högljutt tar avstånd när man i den egna religionens namn utövar övergrepp på enskilda individer och grupper.
Och nej, det gäller inte bara muslimer – påven blir attackerad av både katoliker och protestanter samt humanister – men så fort man angriper något som påstås ske under sharialagar – ja, då är man en ”jävla rasist”, (hur nu rasism har med religionstillhörighet att göra, det är också fullkomligt ofattbart korkat!!!) man respekterar inte den lagstadgade religionsfriheten osv osv i all oändlighet…
Något du borde utreda är hur mycket islam och sufismen tagit från de kristna ökenfäderna och det grekisk-romerska arvet.
Islam är enligt min mening inte en annan religion utan en heresi på kristendomen som påminner om arianismen i det att man erkänner Jesus som profet, men inte som av gudomlig natur. Detta är inte en förvansning av den ursprungliga kristna uppenbarelsen, utan något som tydligt framgår av samtliga evangelister, liksom apokryferna vid denna tid. Denna uppfattning var även allmän i den tidiga kyrkan – från kyrkofäder som Irenaeus mfl.
anarko: ?
”Jag och Fadern är ett” (Joh 10:30); ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9); ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.” (Joh 8:58); ”Förvisso är du Guds Son” (Matt 14:33); ”Detta är begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son” (Mark 1:1)
…etc. Angående Irenaeus skriver han själv bl.a. följande:
”Hur kan de [heretikerna] vara förvissade om att brödet är deras Herres kropp och vinet hans blod, om de inte säger att han är son till världens Skapare, att han är Ordet, genom vilket brödet bär frukt, källorna flödar och jorden ger ‘först strå, så ax, så moget vete i axen’ (Mark 4:28)?”
”Vilket namn är det då som blir förhärligat bland folken om inte vår Herres, hans genom vilken både Fadern och människan förhärligas? Eftersom detta är namnet på hans egen Son och utsades av honom, kallar han det sitt eget. När en kung har låtit göra en bild av sin son, kallar han den med rätta för sin, och detta av två skäl: dels för att den föreställer hans son, dels för att han själv har låtit göra den. På samma vis är det med Jesu namn som blir förhärligat av kyrkan i hela världen. Detta namn har Fadern förklarat vara hans eget, dels därför att det tillhör hans Son, dels därför att han själv har skrivit det till människornas frälsning.”
Mot heresierna, 18.4; 17.6
Och apropå nytestamentliga apokryfer är t.ex. Thomasevangeliet ännu klarare:
”Jesus sade: Jag är det ljus som är över allting. Jag är Alltet. Allt har utgått från mig och allt har kommit till mig. Klyv ett stycke trä, och jag är där. Lyft stenen, och ni skall finna mig där.” (77)
Vidare Johannesakterna:
”Vi tackar dig, Herre Jesus Kristus … Vi tackar dig, som har skänkt oss vissheten att du ensam är, nu och för alltid.”
(Ur Svenskt patristiskt bibliotek, vol. 1)
PEN försvarar yttrandefriheten och arbetar för fängslade författare och journalister. Däremot, om man läser PEN:s riktlinjer lite mer noggrant, försvarar man inte knäppskallars rätt att förbli knäppskallar eller historierevisionisters rätt att förbli historierevisionister. För att man ska komma ifråga för PEN:s akiva stöd måste en författares eller journalists verk ha en ”verkshöjd”, dvs ha en betydande litterär eller journalistisk kvalitet. Sådan fastställs genom fri diskussion i offentligheten. Synd att de ismalistiska intellektuella Mohamed Omar hänvisar till inte haft chasen att bli granskade på detta sätt i de länder där de lever. Det är alltså omöjligt för oss att veta något om kvaliteten på deras verksamhet. Jag ser fram emot utförliga exempel i kommenterade och aukoritativa översättningar.
Ett europeiskt exemel är då mycket intressantare. Horst Mahler faller omedelbart ur ramen. För det allra mesta brukar han kallas för jurist och inte författare eller intellektuell. Han är nazist och har varit (är kanske fortfaranede) medlem i NPD. Han har brutit mot tysk lag genom att förneka förintelsen och dessutom använt rättegången som plattform för att fortsätta sin propaganda. Detta gjorde att hans straff något översteg maximistraffet för brott mot denna lagregel.
Skrifter eller yttranden som förnekar förintelsen svarar inte mot PEN:sd kjrav på verskhöjd eftersom de saknar vetenskaplig underbyggnad och nästan alltid kan skrivas på antisemitiska konton.
Ringgren,
Så om en ”antisemitisk” roman har en ”verkshöjd”, dvs. håller hög litterär kvalitet, kan den kvalificera en författare, som hålls fängslad eller förföljs för sin ”antisemism”, till priset?
Både du och jag vet att detta är omöjligt. Även en Shakespeare skulle omedelbart förkastas om han befanns smittad av ”antisemitism”.
Du gör mig besviken, Ringgren, med din haltande argumentation. Jag hade förväntat mig mer av en bildad herre som du själv.
Du vet lika väl som jag att flera av den europeiska litteraturens klassiker innehåller element som i dag skulle kunna klassificeras som ”antisemitism”.
Vem som är ”knäppskalle” eller inte är svårt, för att inte säga omöjligt, att definiera objektivt, förutom om du talar om något slags kliniskt vansinne.
Horst Mahler sitter i fängelse eftersom han brutit mot tysk lag, men iranska dissidentförfattare sitter i fängelse eftersom de brutit mot iransk lag.
Försöker du säga att de tyska lagarna är bättre än de iranska? Säg det i så fall i stället för att tala om yttrandefrihet och sedan ställa upp en massa subjektiva, godtyckliga villkor för att diskvalificera alla som du anser har misshagliga åsikter.
Ang. Förintelsen,
Det vore intressant att höra dina invändningar mot revisionisterna. Exakt var har de fel?
Du uttalar dig med en visshet som antyder att du är synnerligen väl insatt i frågan.
Skulle du kunna redogöra i korthet för revisonismens argument och samtidigt vederlägga dem för oss?
Jag ser mig som en lärjunge när det kommer till Förintelsen och ser med glädje fram emot att bli undervisad.
[...] Johannes Bureus och philosophia perennis [...]
Anton
Jo, det var dessa stycken jag hade i åtanke – men inte bemödade mig med att citera. Tack för detta.
Magnus Ringgren
”För att man ska komma ifråga för PEN:s akiva stöd måste en författares eller journalists verk ha en “verkshöjd”, dvs ha en betydande litterär eller journalistisk kvalitet. Sådan fastställs genom fri diskussion i offentligheten. ”
Jag ser att du uppenbarligen inte är bekant med revisionisternas skrifter.