Fartyget S/S Världsbilden har gått under, kvar på vattnet flyter vrakspillrorna. Passagerarna klänger sig fast vid spillrorna, och utropar triumfatoriskt: S/S VÄRLDSBILDEN ÄR INTAKT!

Jag la nyss in den texten, och precis ovanför nedanstående, på Tankebrott: Detta krävs för att 11 september-konspirationen ska fungera, del 1…:

Det räcker att kasta en enda blick överst i mitten på länken http://alhambra.se/ så som den ser ut i dag för att hela ämnet för ovanstående bloggning [på Tankebrott!!!] ska falla samman.

Där finns nämligen just nu två bilder, en på Niels Harrit (http://alhambra.se/911/images/Niels_Harrit.jpg) som säger, i engelsk översättning: “Each day, thousands of people realise that the WTC was demolished.” Den andra bilden visar ett mycket tydligt exploderande WTC-torn, visserligen ett av dem som ska ha träffats av flygplan, men ingen klart tänkande människa kan tro att den bilden visar ett ‘ras’ – det är glasklart att det är fråga om en explosion med sprängämnen av något slag. (http://alhambra.se/911/images/explosion.jpg)

Nej, förklaringen till bloggartiklar som den ovanstående [på Tankebrott!!!] bör istället sökas i Grupptänkande. (Jag har stor erfarenhet av det.)

Leif Erlingsson

Som Leif Bengtsson skrev i Tankebrotts-tråden, ”De som inte kan använda “induktivt tänkande” och se sambanden utanför detaljerna och istället utropar konspiratoriskt eller liknande då någon varnar…”. Det han talar om är att en del klänger sig fast vid detaljer för att så att säga slippa inse att S/S Världsbilden har gått under.

Å andra sidan är din oro berättigad, men tänk att den håller sig inom rimliga uthärdliga gränser än så länge! Frågan är vad andra förorättade folks ”oro” kan leda till. För deras har sedan länge passerat de rimliga uthärdliga gränser som vårt väl kontrollerade samhälle tillåter. Den ”oron” når oss bara i dämpad, karikerad form. Man ska inte låta sig ledas av sin oro. Men man kan använda den. Den kan då skänka insikt och fungera som måttstock med andras oro istället för en isolerande mur.

Vid närmare eftertanke så måste jag erkänna att jag är oroad av att det kommer så många invandrare till Sverige. För att vara mer precis: jag är kluven. Å ena sidan har jag träffat många invandrare med namn som ”Ahmed” som har imponerat med sin vänlighet och hövlighet. Å andra siden, när jag tänker på antalet som kommer, så är jag oroad.
Hursomhelst, det som oroar mig mest och som jag är rent fientlig mot, är den döda, robotiserade kultur som lagts över oss. Och det är definitivt inte ”Ahmeds” fel.

Jag försvarar gärna Europa och Sverige, men det är inte riktat mot ”Ahmed”.(Jag har träffat för många Ahmed för att kunna projicera min rädsla på dem) Jag tror visserligen att de styrande gör ett misstag när de helt ignorerar ”svennarnas” oro. Risken finns att man lägger grunden för en extrem reaktion, något jag inte skulle stödja.

Det är den där robotiserade kulturen du talar om som jag motsätter mig. Just ”själens förintelse” är något som har upptagit mig mycket. Jag ser mina medmänniskor springa hit och dit och de verkar inte ens medvetna om vilket månlandskap som omger dem, ur själslig synpunkt.

”Det handlar för mig alltså inte om mono- kontra multikultur, utan om en levande kultur kontra en robotiserad kultur. En krass materialism utan fantasi, utan visioner, härskar i USA, i Sverige, i Israel och ännu mer så i arabvärlden, som har färre alternativ att tillgå än vad väst har.”

Precis.

http://lassewilhelmson.wordpress.com/2004/01/01/sionismen-mer-an-traditionell-kolonialism-och-apartheid/

MVH

Lasse W

Att ”Sionisterna promotar mångkultur i väst men monokultur i Israel” har uppmärksammats tidigare av flera författare. Ett utslag av de styrandes dubbelmoral helt enkelt. Men bortom själva frågan hägrar en onödig dikotomi mellan nationellt/internationellt som pågått länge. Ett led i söndra-och-härska-taktiken. Precis som vi har delats i blå- och vita arbetare med medföljande partitillhörighet, försöker man hela tiden skapa nya dikotomier för att splittra människor. Man måste vara vaksam på det som erbjuds. Sättet man splittrar på kan alltså verka i båda riktningarna, genom att söndra med hjälp av påhittade dikotomier eller genom att förena sådant som inte tjänar på att förenas. Det låter krångligt. Men vi kan ge tanken en chans. För nu talar jag inte om ”svennes” oro inför ”ahmeds” invasion, utan om de prototyper som manipulerandet använder sig av. Vi matas hela tiden med tillrättalagda bilder av ”de andra”, och slutsatser som bygger på sådana bilder blir i sin tur… tillrättalagda slutsatser.

Sanningen är förstås att vi har många fler identiteter än de nationella och internationella som vi matas med. Vår viktigaste identitet ligger kanske i vår ”ekologi”, inte i ordets gängse bruk, utan som en representation av allt som omger och fyller oss och som hänger samman. Mänskligheten måste byta plan om den vill överleva. Just nu går vi raka kursen mot den riktiga Förintelsen. Själens förintelse. Människans uppgift är att upprätta Ma’at (harmoni och rättvisa) på jorden, som nämns i intervjuns sista fråga ovan. I Ma’at är alla harmoniska och rättvisa entiteter godkända, oavsett om de kommer med nationella, religiösa eller utopistiska berättelser.

För mig känns det viktigare att kämpa för en kompromisslös kultur (även om det vore en Asterix) än för en mångkultur som låter sig manipuleras (även om mina egna hade företräde där). Det handlar för mig alltså inte om mono- kontra multikultur, utan om en levande kultur kontra en robotiserad kultur. En krass materialism utan fantasi, utan visioner, härskar i USA, i Sverige, i Israel och ännu mer så i arabvärlden, som har färre alternativ att tillgå än vad väst har.