Lev islamiskt – intervju med Abbas Di Palma

Abbas Di Palma, italiensk konvertit till islam och shaykh (andlig ledare), är för närvarande ordförande för Imam Mahdi Association i Italien. Han har erhållit BA och MA i islamiska studier från Middlesex University och Islamic College for Advanced Studies of London. Han har också betyg i det arabiska språket från Damaskusuniversitet, Syrien. Dessutom har han studerat vid traditionella konfessionella skolor såsom Hawzah ‘Ilmiyyah i London, Hawzah Imam Khomeini i Damaskus och Hawzah i Qom, Iran, där han befinner sig i dag för att fortsätta sina studier. Jag har intervjuat honom via e-post. Iran har varit i fokus i våra medier under ett tag så det känns extra viktigt att lyfta fram andra sidor av detta gamla kärnland i den islamiska världen.

Det kommer att bli fler intervjuer med västerländska konvertiter, både kända och okända, eftersom jag tycker att deras livsöden kan hjälpa till att visa att islam är en universell, inte en arabisk, religion för alla folk och kulturer, och de, på grund av sin västerländska bakgrund och sin islamiska tro, är särdeles väl lämpade som ambassadörer för islam i väst. Jag vidarebefordrar mer än gärna kontaktuppgifter för mina intervjupersoner till den som vill fortsätta samtalet.

Sommar av sorg och glädje

En granne till mig från Iran sade att ”På sommaren förvandlas Sverige till ett paradis”. Svenskans paradis är för övrigt ett låneord från persiskan. Stundtals hör man islamologer tala om islams paradis som en projektion av våra världsliga drömmar och begär. För mig som troende muslim är det precis tvärtom, vårt jordiska ”paradis” är en reflektion av det verkliga, himmelska paradiset. Den svenska naturen i alla sin doft- och färgprakt ger oss en glimt av den andra världens skönhet. Men bara en glimt och en aning, ty paradisets under är större än vad vårt förnuft kan tänka sig och vår fantasi föreställa sig.

Juni i år, den första svenska sommarmånaden, kommer jag att minnas för två händelser – en sorglig och en lycklig. Låt mig börja med den sorgliga. Den 3 juni inföll nämligen dagen för Imam Khomeinis bortgång. Då han lämnade skuggornas, spegelbildernas värld, för den verkliga världen på andra sidan döden.  Jag reste därför med några iranska vänner till en moské i Stockholm för att delta i en sorgeceremoni till hans åminnelse. Hundratals exiliranier hade samlats för att hedra Khomeini. Flera kunniga talare belyste olika aspekter av hans liv och gärning. Det var synd att inte fler icke-muslimska svenskar var där och lyssnade. De hade fått sig en tankeställare.

Khomeinis dolda sidor – intervju med Muhammad Legenhausen

Intervjun med dr Muhammad Gary Legenhausen gjordes redan i maj (svaren inkom den 14 maj) varför valet inte berördes. Men vi tar upp andra relaterade spörsmål. Förhoppningsvis kan vårt samtal hjälpa dem som söker en bakgrund till vad som händer i Iran. Legenhausen är en amerikansk filosof (f. 1953, New York) som konverterade från katolicismen till islam 1983. Idag undervisar han vid Imam Khomeini Education and Research Institute i den heliga lärdomsstaden Qom, Iran, och har, liksom den iranske filosofen Seyyed Hossein Nasr, ägnat stort intresse för frågor om religiös pluralism och religionsdialog. I boken Islam and Religious Pluralism förordar han en ”icke-reducerande pluralism”. Legenhausen och Nasr har tämligen olika sätt att se på religiös pluralism vilket gör en jämförelse intressant.

Mellan 1990 och 1994 har han undervisat i religionsfilosofi, etik och epistemologi vid den filosofiska akademin i Iran. Sedan 1996 forskar och undervisar han i västerländsk filosofi och kristendom vid Imam Khomeini Education and Research Institute. I boken Jesus through the Qur’an and Shi’ite Narrations (2005) har Legenhausen gjort en sammanställning av traditioner om Jesus Kristus ur islamiska källor. Han har även översatt Khomeinis mystiska dikter till engelska i samlingen Wine of Love (2003) och driver bloggen Peace Through Understanding.

MO: Hur blev du muslim?

ML: Jag blev muslim år 1983 i Houston. Omedelbart innan jag studerade islam, hade jag ingen religiös tro och betraktade mig som ateist. Jag ansåg att det mellan vetenskapen och den filosofiska reflektionen gick att få svar på alla frågor, som var värda att ställa och som alls hade några svar. Vid denna tid var jag verksam inom rörelsen för ett fritt Sydafrika och lärde känna aktivister, varav somliga var marxister, andra kristna och åter andra svarta nationalister. Jag kom efter hand till slutsatsen att motiveringen för social rättvisa inte kunde få tillräcklig stimulans hos någon större del av befolkningen på grundval av sekulära ideologier såsom marxism och nationalism. Samtidigt tycktes mig kristendomen ha kompromissat för mycket för att vara en verksam kraft för fred och rättvisa.

Hatet mot muslimer och hatet mot islam

Andreas Malms Hatet mot muslimer är en tegelsten om nästan 750 sidor som behandlar den växande islamofobin i Västvärlden. Den var stundtals besvärlig att ta sig igenom, men det var värt besväret, eftersom den gav mig flera tankeställare och försåg mig med en hel del nyttig information. Alla mina funderingar, invändningar och intryck får inte plats i det här inlägget, men jag får sannolikt skäl att återkomma till boken vad det lider.

Malm och jag har aldrig varit vänner. De fåtal gånger jag har råkat honom, en eller två gånger på Göteborgs bokmässa, har han varit undflyende, otydlig och svår att komma till tals med. Det kanske är personkemin. Malm påstår dock att han uppskattat min verksamhet – tidskriften Minaret, artiklarna och dikterna. I sitt avskedstal till mig, ”Vämjeligt, Mohamed Omar”, i tidningen Arbetaren från den 22 april skriver han: ”så sent som i julas njöt jag av hans dikter”. Det kan stämma eftersom han i sin bok gillande citerar två av mina dikter och kallar mig för ”Sveriges främste muslimske poet”. Uppskattningen tog tvärt slut när jag dristade mig att gå över gränsen för vad man, enligt sionisterna, får säga om sionismen. Det som blev droppen, och som gjorde Malm så ängslig att han kände att han måste ta avstånd från mig för att rädda sitt eget skinn, var min intervju med den djärve sionistkritikern Lasse Wilhelmson.

En anda av broderskap – intervju med Mahmoud Aldebe

Mahmoud Aldebe kom till Sverige på 70-talet. Han är ordförande för Sveriges Muslimska Förbund (SMF), som är landets största muslimska organisation med mer än 70 000 medlemmar. SMF bildades 1981 och har 68 medlemsföreningar.

Aldebe är ett känt ansikte utåt och en gammal aktivist med mycket erfarenhet som har många järn i elden. Det finns skäl att lyssna på honom. Vi träffas på ett café vid Klara kyrka. Ute i sommarregnet står Nils Ferlin och röker…

Det blir inget långt samtal eftersom Aldebe har bråttom till ett möte på regeringskansliet med kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för att diskutera Jan Björklunds och Nyamko Sabunis märkliga utspel i Dagens Nyheter om ”sexundervisning” i skolorna.

MO: Du kom till Sverige i slutet på 70-talet, ungefär då jag föddes. Det har hänt en hel del sedan dess. Vi muslimer har blivit betydligt fler, men tycker du att muslimerna även har gjort kvalitativa framsteg under de senaste trettio åren?

Hesham Bahari: ”Därför talar jag ut”

I över 20 år har Alhambra framgångsrikt verkat på den svenska bokmarknaden och berikat det svenska biblioteket med ett stort antal viktiga böcker. Resultatet har blivit över 200 titlar delade på olika serier, och tusentals recensioner. Alltsedan 2002 har Alhambra emellertid ägnat stor möda åt att belysa Palestinafrågan och händelserna kring terrorattackerna den 11 september 2001.

Den palestinska intifadan, Afghanistankriget 2001, invasionen av Irak 2003, Libanonkriget 2006, Gazamassakern 2008 och planerna på ett kärnvapenkrig mot Iran har befäst min övertygelse att vi har att göra med en omänsklig fiende, en ond kraft som hellre ser jorden gå under än arbetar för att uppnå fred och rättvisa för alla jordens folk.

Kameleontlik äger denna kraft förmågan att stöpa om sig i nya ideologiska, ekonomiska och även pseudoreligiösa former. Men alla dess representanter har en gemensam agenda: att via tabu och lögner se till att sanningen inte når ut till folket. Denna kraft har hittills gynnats av ett effektivt och hänsynslöst verktyg: median med sina tidningar, filmer, televisioner och andra ideologi- producerande thinktanks. Dessa verktyg har på sistone blivit allt mer desperata i sina försök att tysta ner all opposition mot planerna på herravälde över de uppväckta folkens materiella, intellektuella och andliga resurser.

För en allsidigare undervisning

Skolminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni skriver i Dagens Nyheter den 31 maj, under rubriken ”Slut med befrielse från skolans sexundervisning”, att barnens lagstadgade rätt att avstå från vissa lektionstimmar måste inskränkas. De ämnen som särskilt tas upp är sex och samlevnad, simning och gymnastik. En av anledningarna till att elever inte ska få befrielse från undervisning i dessa ämnen är, enligt artikelförfattarna, att de skall kunna få en ”allsidig” utbildning.

Saken är den, att den föreliggande formen för undervisning i sex och samlevnad (hädanefter förkortat till sos) inte lever upp till muslimers krav på allsidighet. Den nuvarande undervisningen i sos är bristfällig, framför allt eftersom den inte tar hänsyn till det religiösa perspektivet på könsrollerna och sexualiteten, vilket, vare sig det faller folkpartister i smaken eller ej, är helt grundläggande för barn från religiösa familjer.