Lev islamiskt – intervju med Abbas Di Palma

Abbas Di Palma, italiensk konvertit till islam och shaykh (andlig ledare), är för närvarande ordförande för Imam Mahdi Association i Italien. Han har erhållit BA och MA i islamiska studier från Middlesex University och Islamic College for Advanced Studies of London. Han har också betyg i det arabiska språket från Damaskusuniversitet, Syrien. Dessutom har han studerat vid traditionella konfessionella skolor såsom Hawzah ‘Ilmiyyah i London, Hawzah Imam Khomeini i Damaskus och Hawzah i Qom, Iran, där han befinner sig i dag för att fortsätta sina studier. Jag har intervjuat honom via e-post. Iran har varit i fokus i våra medier under ett tag så det känns extra viktigt att lyfta fram andra sidor av detta gamla kärnland i den islamiska världen.

Det kommer att bli fler intervjuer med västerländska konvertiter, både kända och okända, eftersom jag tycker att deras livsöden kan hjälpa till att visa att islam är en universell, inte en arabisk, religion för alla folk och kulturer, och de, på grund av sin västerländska bakgrund och sin islamiska tro, är särdeles väl lämpade som ambassadörer för islam i väst. Jag vidarebefordrar mer än gärna kontaktuppgifter för mina intervjupersoner till den som vill fortsätta samtalet.

Sommar av sorg och glädje

En granne till mig från Iran sade att ”På sommaren förvandlas Sverige till ett paradis”. Svenskans paradis är för övrigt ett låneord från persiskan. Stundtals hör man islamologer tala om islams paradis som en projektion av våra världsliga drömmar och begär. För mig som troende muslim är det precis tvärtom, vårt jordiska ”paradis” är en reflektion av det verkliga, himmelska paradiset. Den svenska naturen i alla sin doft- och färgprakt ger oss en glimt av den andra världens skönhet. Men bara en glimt och en aning, ty paradisets under är större än vad vårt förnuft kan tänka sig och vår fantasi föreställa sig.

Juni i år, den första svenska sommarmånaden, kommer jag att minnas för två händelser – en sorglig och en lycklig. Låt mig börja med den sorgliga. Den 3 juni inföll nämligen dagen för Imam Khomeinis bortgång. Då han lämnade skuggornas, spegelbildernas värld, för den verkliga världen på andra sidan döden.  Jag reste därför med några iranska vänner till en moské i Stockholm för att delta i en sorgeceremoni till hans åminnelse. Hundratals exiliranier hade samlats för att hedra Khomeini. Flera kunniga talare belyste olika aspekter av hans liv och gärning. Det var synd att inte fler icke-muslimska svenskar var där och lyssnade. De hade fått sig en tankeställare.

Khomeinis dolda sidor – intervju med Muhammad Legenhausen

Det iranska valet slutade med en överväldigande jordskredsseger för den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad. Resultatet var väntat eftersom alla opinionsundersökningar som gjorts före valet har visat på en klar ledning för Ahmadinejad. Han fick 63 % av rösterna.

Rapporteringen i svensk media har varit så oförblommerat vinklad och fjärran från den iranska verkligheten att man stundtals fått intrycket att det i själva verket rört sig om en parodi på journalistik. Men nu har folket fått säga sin mening i en av de mest livaktiga och välfungerande demokratierna i Mellanöstern. Hela 85 % av de berättigade gick och röstade.

Iranierna utsätts för konstant manipulation från västerländska säkerhetstjänster. CIA och Mossad har mycket omfattande och aktiva spionnätverk i landet. Man understödjer också terrorgrupper, som till exempel Jundullah, vilka den 28 maj i år utförde en blodig attack mot en moské i staden Zahedan. Två amerikanska agenter hängdes för dådet.

Trots att USA investerar miljontals dollar i psykologisk krigföring, propaganda och terroroperationer för att destabilisera Iran har folket, genom sitt valdeltagande, visat att de är orubbliga i sin tro på den islamiska republiken och revolutionens ideal. Det blev ett rungande ja till det islamiska motståndet och ett nej till USA och Israel.

”Om vi hade en strimma av hopp för förändring i Iran demonstrerar omvalet av Ahmadinejad att hotet från Iran ökar”, sade Israels vice utrikesminister Danny Ayalon och vice premiärminister Silvan Shalom i ett gemensamt uttalande. Hamas talesman, Fawzi Barhoum, sade: ”The outcome of the June 12 elections in Iran show the immense popularity of Iran’s policy”, och tillade, ”Ahmadinejad’s victory proves his success in sponsoring and maintaining the people’s interests and hopes and protecting them from the global threats”.

På sin första presskonferens efter valet, söndagen den 14 juni, sade Ahmadinejad: ”In the Friday election, the Iranian people showed that they are more resolute with stronger belief, committed to the great ideals of the Islamic Revolution”.

Hatet mot muslimer och hatet mot islam

Andreas Malms Hatet mot muslimer är en tegelsten om nästan 750 sidor som behandlar den växande islamofobin i Västvärlden. Den var stundtals besvärlig att ta sig igenom, men det var värt besväret, eftersom den gav mig flera tankeställare och försåg mig med en hel del nyttig information. Alla mina funderingar, invändningar och intryck får inte plats i det här inlägget, men jag får sannolikt skäl att återkomma till boken vad det lider.

Malm och jag har aldrig varit vänner. De fåtal gånger jag har råkat honom, en eller två gånger på Göteborgs bokmässa, har han varit undflyende, otydlig och svår att komma till tals med. Det kanske är personkemin. Malm påstår dock att han uppskattat min verksamhet – tidskriften Minaret, artiklarna och dikterna. I sitt avskedstal till mig, ”Vämjeligt, Mohamed Omar”, i tidningen Arbetaren från den 22 april skriver han: ”så sent som i julas njöt jag av hans dikter”. Det kan stämma eftersom han i sin bok gillande citerar två av mina dikter och kallar mig för ”Sveriges främste muslimske poet”. Uppskattningen tog tvärt slut när jag dristade mig att gå över gränsen för vad man, enligt sionisterna, får säga om sionismen. Det som blev droppen, och som gjorde Malm så ängslig att han kände att han måste ta avstånd från mig för att rädda sitt eget skinn, var min intervju med den djärve sionistkritikern Lasse Wilhelmson.

En anda av broderskap – intervju med Mahmoud Aldebe

Mahmoud Aldebe kom till Sverige på 70-talet. Han är ordförande för Sveriges Muslimska Förbund (SMF), som är landets största muslimska organisation med mer än 70 000 medlemmar. SMF bildades 1981 och har 68 medlemsföreningar.

Aldebe är ett känt ansikte utåt och en gammal aktivist med mycket erfarenhet som har många järn i elden. Det finns skäl att lyssna på honom. Vi träffas på ett café vid Klara kyrka. Ute i sommarregnet står Nils Ferlin och röker…

Det blir inget långt samtal eftersom Aldebe har bråttom till ett möte på regeringskansliet med kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för att diskutera Jan Björklunds och Nyamko Sabunis märkliga utspel i Dagens Nyheter om ”sexundervisning” i skolorna.

MO: Du kom till Sverige i slutet på 70-talet, ungefär då jag föddes. Det har hänt en hel del sedan dess. Vi muslimer har blivit betydligt fler, men tycker du att muslimerna även har gjort kvalitativa framsteg under de senaste trettio åren?

Hesham Bahari: ”Därför talar jag ut”

I över 20 år har Alhambra framgångsrikt verkat på den svenska bokmarknaden och berikat det svenska biblioteket med ett stort antal viktiga böcker. Resultatet har blivit över 200 titlar delade på olika serier, och tusentals recensioner. Alltsedan 2002 har Alhambra emellertid ägnat stor möda åt att belysa Palestinafrågan och händelserna kring terrorattackerna den 11 september 2001.

Den palestinska intifadan, Afghanistankriget 2001, invasionen av Irak 2003, Libanonkriget 2006, Gazamassakern 2008 och planerna på ett kärnvapenkrig mot Iran har befäst min övertygelse att vi har att göra med en omänsklig fiende, en ond kraft som hellre ser jorden gå under än arbetar för att uppnå fred och rättvisa för alla jordens folk.

Kameleontlik äger denna kraft förmågan att stöpa om sig i nya ideologiska, ekonomiska och även pseudoreligiösa former. Men alla dess representanter har en gemensam agenda: att via tabu och lögner se till att sanningen inte når ut till folket. Denna kraft har hittills gynnats av ett effektivt och hänsynslöst verktyg: median med sina tidningar, filmer, televisioner och andra ideologi- producerande thinktanks. Dessa verktyg har på sistone blivit allt mer desperata i sina försök att tysta ner all opposition mot planerna på herravälde över de uppväckta folkens materiella, intellektuella och andliga resurser.

För en allsidigare undervisning

Skolminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni skriver i Dagens Nyheter den 31 maj, under rubriken ”Slut med befrielse från skolans sexundervisning”, att barnens lagstadgade rätt att avstå från vissa lektionstimmar måste inskränkas. De ämnen som särskilt tas upp är sex och samlevnad, simning och gymnastik. En av anledningarna till att elever inte ska få befrielse från undervisning i dessa ämnen är, enligt artikelförfattarna, att de skall kunna få en ”allsidig” utbildning.

Saken är den, att den föreliggande formen för undervisning i sex och samlevnad (hädanefter förkortat till sos) inte lever upp till muslimers krav på allsidighet. Den nuvarande undervisningen i sos är bristfällig, framför allt eftersom den inte tar hänsyn till det religiösa perspektivet på könsrollerna och sexualiteten, vilket, vare sig det faller folkpartister i smaken eller ej, är helt grundläggande för barn från religiösa familjer.