Lev islamiskt – intervju med Abbas Di Palma

Abbas Di Palma, italiensk konvertit till islam och shaykh (andlig ledare), är för närvarande ordförande för Imam Mahdi Association i Italien. Han har erhållit BA och MA i islamiska studier från Middlesex University och Islamic College for Advanced Studies of London. Han har också betyg i det arabiska språket från Damaskusuniversitet, Syrien. Dessutom har han studerat vid traditionella konfessionella skolor såsom Hawzah ‘Ilmiyyah i London, Hawzah Imam Khomeini i Damaskus och Hawzah i Qom, Iran, där han befinner sig i dag för att fortsätta sina studier. Jag har intervjuat honom via e-post. Iran har varit i fokus i våra medier under ett tag så det känns extra viktigt att lyfta fram andra sidor av detta gamla kärnland i den islamiska världen.

Det kommer att bli fler intervjuer med västerländska konvertiter, både kända och okända, eftersom jag tycker att deras livsöden kan hjälpa till att visa att islam är en universell, inte en arabisk, religion för alla folk och kulturer, och de, på grund av sin västerländska bakgrund och sin islamiska tro, är särdeles väl lämpade som ambassadörer för islam i väst. Jag vidarebefordrar mer än gärna kontaktuppgifter för mina intervjupersoner till den som vill fortsätta samtalet.

MO: Jag är nyfiken på hur du blev muslim.

AP: Mitt intresse för islam började efter en ganska lång period av reflektion och introspektion. Jag funderade över skapelsen och kom till insikten att det måste finnas en Skapare. Men ett sådant erkännande tillfredställer inte människans själ. Hon behöver en annan slags näring som inte är begränsad till den rationella processen. Jag började därför undersöka olika livsfilosofier och religioner för att se vad jag skulle göra av min insikt. Jag vandrade i de vackra italienska skogarna, natt och dag – ibland ensam, ibland i sällskap av en nära vän – medan jag fortsatte reflektera över skapelsen. Så en dag kom jag över ett exemplar av Koranen. Jag läste den och det var som om ljus strålade ur den och upplyste min själ. Det var den direkta erfarenheten, upplevelsen av Skaparen, som jag saknat. Jag förstod att Koranen talade till människans hjärta på ett sätt som ingen annan text kunde göra. Det var för mig ett bevis för dess gudomliga ursprung.

MO: Du är italienare och muslim. I många europeiska länder förs en debatt om huruvida det är möjligt att vara både tysk och muslim, svensk och muslim och så vidare. Vad är din syn på saken? Kan man vara både italienare och muslim?

AP: Det är självklart att man kan vara både europé och muslim. Islam betyder att man accepterar att Gud är en och att Muhammed är Hans apostel, och tar konsekvenserna av det. Det är en sanning som inte bara passar i alla samhällen och alla kulturer, utan också utvecklar dem andligt och moraliskt. Med andra ord, alla människor är i behov av islam, även om de inte inser det själva. Alla människor har en naturlig kärlek till sanning, rättvisa och godhet, som är de egenskaper som utmärker denna religion. Vad Europa behöver är en korrekt presentation av den islamiska tron, så som den är, då kommer människor friviligt att omfamna den, utan tvivel. Tyvärr har den giftiga islamofobin fått stor spridning i många delar av världen, vilket gör denna uppgift svårare, men ingenting är omöjligt för den som har tro.

MO: Vad tror du om framtiden för islam i Europa? Kommer den islamofobiska lögnfabriken att lyckas i sitt uppsåt vända den allmänna opinionen och de styrande mot muslimerna?

AP: Islamofobi är en ny form av rasism och det är därför föga överraskande att den blev föremål för diskussioner under FN:s konferens mot rasism, ”Durban II”. Jag var personligen närvarande vid konferensen och bevittnade hur muslimerna i stort sett saknar röst i ett system som är genomsyrat av de sionistiska lobbyerna. Men det faktum att denna fråga ändå uppmärksammades av FN visar att islamofobin är ett problem som inte ens de anti-islamiska organisationerna och institutionerna lättvindigt kan ignorera.

Muslimernas framtid i Europa beror i grunden inte på utländska organisationer eller stater utan på de europeiska muslimernas förmåga att själva strida för sina rättigheter. Det är viktigt att komma ihåg att muslimerna utgör ett andligt samfund. Om muslimerna inte lever islamiskt i sina egna liv, på den andliga och etiska nivån, blir det svårt att göra framsteg på den politiska nivån. Jag är dock säker på att vi kommer att besegra islamofobin och att alltfler människor i Europa kommer att upptäcka sanningen om islam.

MO: Tiotusentals etniska italienare konverterar till islam, bland dem flera intellektuella. Samtidigt finns det ett starkt sionistiskt inflytande. Hur är det ställt med islam i ditt eget hemland Italien?

AP: Situationen för muslimer i Italien är ganska besvärlig. Det finns ingen bra infrastruktur för att bistå muslimer som ofta är stigmatiserade på grund av sin religion. Detta är ingenting annat än resultatet av massmediernas islamofobiska propaganda som pågått i flera år nu. De flesta italienare är mustad’af vilket i detta sammanhang innebär att de, i dagsläget, inte kan skilja på sanning och lögn eftersom de är utsatta för ständig desinformation. Det är därför varje muslims plikt att sträva efter att förse dem med korrekt information.

MO: Du studerar i den muslimska världens motsvarighet till Vatikanen, den heliga staden Qom. Vad är det du läser?

AP: Den heliga staden Qom är ett centrum för tusentals studenter från hela världen, däribland Europa och USA. Ämnena vi studerar är många. Jag arbetar på en doktorsavhandling med titeln “The legitimacy of solitary reports in the methodology of the Qur’anic exegesis”. Så fort jag avslutat min avhandling ämnar jag återvända till Italien för att undervisa andra. Det är min önskan att Ahl al-Bayts (profetens familj) budskap ska spridas över hela världen, så att var och en kan dricka från detta hav av kunskap, om Gud vill. En sak som är väldigt viktig för den religiöse studenten är att själv odla goda karaktärsegenskaper. Studentens framgång är beroende av hur väl han förmår internalisera och praktisera sina kunskaper.

MO: Den brittiske akademikern och konvertiten till islam, Hamid Algar, skrev en essä om Khomeini med titeln “The Fusion of the Gnostic and the Political in the Personality and Life of Imam Khomeini”. Imam Khomeinis liv och verk är ganska okända i väst trots att hans namn nämns överallt. Var vänlig berätta om dessa okända sidor.

AP: En sak som västerländska medier inte visar – troligtvis för att de är oförmögna att förstå – är att Imam Khomeini var en arif, gnostiker, innan han var en rättslärd, faqih, eller politiker. Om det inte vore för hans andliga insikt – som han sannolikt utvecklade under sina studier med Ayatollah Shahabadi – hade det avtryck han satte på historien blivit annorlunda, och Gud vet bäst. Imam Khomeini betonade att kärnan i den islamiska religionen inte är något annat än gnosis. Det är en kunskap som överskrider tid och rum och vars främsta ”kanal” är den ”andliga smaken” hellre än den rationella förståelsen. Imamen var en av samtidens mest enastående exempel på de som beträtt denna heliga väg.

MO: På tal om Khomeini, en av hans största bedrifter var helt klart grundandet av den islamiska republiken. Vilken betydelse har den islamiska revolutionen i Iran för den muslimska världen?

AP: Den islamiska republiken Iran spelar en fundamental roll i dagens värld. Att den är islamisk ålägger den ett ansvar att kalla till rättvisa och detta upplevs förstås som ett hot för de makter som inte är intresserade av rättvisa. Den islamiska republiken Iran är rättvisans viktigaste, och stundtals enda, röst på den internationella arenan, som står upp för de som lider under västvärldens förtryck, särskilt i Palestina, Irak och Afghanistan. Iran vittnar om att det enda rättvisa samhälle som kan stå emot de arroganta västmakterna, är det som vilar på en andlig grund.

MO: Imam Khomeini verkade också för enhet mellan sunniter och shiiter. Han utropade en vecka under månaden Rabi al-Awal till ”Enhetsveckan”. Han stödde också det islamiska motståndet i Palestina och tillägnade en dag varje år, Jerusalemdagen, åt Palestina. Vilken roll kan Iran spela för enheten mellan sunniter och shiiter och för det panislamiska motståndet mot sionism och västerländsk imperialism?

AP: Irans roll i att främja enheten mellan sunniter och shiiter har varit tydlig från och med den islamiska revolutionens gryning. Shiiter och sunniter är bröder och delar samma tro och bör stå enade mot kulturella och militära attacker. Vem som än bryter mot denna princip är varken shia eller en sunni utan i själva verket en fiende till bägge samfunden. Enhetsveckan och Jerusalemdagen är två stora tillfällen för shiiter och sunniter att stärka sitt broderskap och ena sig mot orättvisor och de förtryckande supermakternas strävan att splittra oss för att försvaga och förstöra den islamiska världen.

MO: Den genomsnitslige svensken är av uppfattningen att iranier är sekulariserade. Vissa exiliranska grupper med anti-islamiska agendor har bidragit till denna missuppfattning. Enligt Gallup är dock 95 % av iranierna religiösa och majoriteten av dem stöder den islamiska republiken. Vad är ditt eget intryck av iraniernas religiositet?

AP: Det iranska folket har lidit mycket. Av shahens diktatur och Saddams åttaåriga invasion, av terroristgrupper som stöds av västerländska säkerhetstjänster och så det sionistiska kultur- och mediekriget. Situationen, när det kommer till religiositet, är inte alls dålig. Det har funnits brister, sekulära tendenser, särskilt inom utbildningsväsendet – men i det stora hela strävar den islamiska republiken, trots hinder på vägen, i riktning mot sin gudomliga bestämmelse. Man kan absolut inte säga att det iranska folket är irreligiöst eller sekulariserat, islam finns närvarande i alla aspekter av den iranska kulturen. Självklart finns det, i en nation med 70 miljoner invånare, de som inte kan eller vill leva upp till islams ideal, men det är bara naturligt, var och en är ansvarig för sina egna gärningar och har samvetsfrihet. Det går inte att lagstifta fram tro och goda gärningar. Ingen kan tvingas att tänka annorlunda än vad hon gör. Generellt sett är dock iranierna ett mycket religöst folk med en mycket religiös mentalitet.

MO: Det var nyligen val i Iran. Hela 85 % av de berättigade röstade vilket visar på ett enormt förtroende för den islamiska republiken och ett politiskt engagemang hos befolkningen som vida överskrider det normala i europeiska länder. Trots att de flesta trovärdiga opinionsundersökningar visade att Ahmadinejad skulle segra började västerländska medier omedelbart att sprida rykten för att undergräva valresultatet. Vad anser du om sionisternas roll i att främja islamofobi i allmänhet och Iranofobi i synnerhet?

AP: Det senaste valet bevisade att den islamiska republiken är starkare än någonsin eftersom befolkningen entusiastiskt deltog i den demokratiska processen. Västerländsk, sionistisk media, försöker sprida rykten och lögner. De kan helt enkelt inte acceptera det iranska folkets vilja. De framställer motsättningarna efter valet som en strid mellan ”staten och folket”, vilket är fullständigt felaktigt. Alla kandidater erkänner den islamiska republikens grundläggande principer. Händelserna visar också att Obamas tal om försoning och tolerans med den islamiska världen bara är tomma ord. Han har ännu inte gjort något för att lösa Palestinafrågan.

MO: Den islamiska republikens ledare, Seyyed Ali Khamenei har beskrivit det iranska systemet som en “religiös demokrati”. Vad betyder det?

AP: Iran är en demokrati eftersom medborgarna har rätt att välja sin regering. Därtill har vi mujtahiderna, de lärda, som väljer Al-Faqih, den högste ledaren. Religiös demokrati skiljer sig från liberal demokrati eftersom den är baserad på gudomliga, tidlösa principer om vilka man inte kan rösta. Detta för att skydda medborgarna mot tyranni och maktfullkomlighet hos ledarna. I de liberala demokratierna försummas många gånger samhällets moraliska dimension och det oupplösliga sambandet mellan etik och lag. Islam vill skapa ett samhälle med en etisk lagstiftning.

MO: Den franske tänkaren René Guénon talade om en kris för den västerländska civilisationen. Håller du med?

AP: Det är inte bara väst som befinner sig i en kris, jag tror att hela världen befinner sig ett djupt kristillstånd. Det blir allt svårare för sökaren att finna sanningen. Den nuvarande krisen kommer inte upphöra förrän Tidens imam, må Gud påskynda hans ankomst, återigen framträder. Enligt våra källor kommer 313 av hans shia [följeslagare] att samlas i den heliga staden Mecka natten innan hans framträdande och de kommer att ingå i hans rådsförsamling. Det har sagts att dessa heliga män – och de som följer dem – ska komma från olika länder i västern och östern. Därför tror jag inte att västerlandet är helt förlorat som en del lärda hävdar.

MO: Om jag inbjuder en person till islam och han frågar mig, “Vad har islam att erbjuda mig?”, vad ska jag då svara?

AP: Det bästa sättet att missionera för islam är genom gärningar. En av våra imamer sade: ”Kalla människor med andra medel än tungan”. Om en person får se den islamiska etiken praktiseras som den ska i verkligheten kommer han otvivelaktigt att dras till denna heliga religion. Därför tror jag man ska koncentrera sig på att leva islamiskt och inte på att försöka övertala andra.

Svaren inkom den 18 juni 2009

Översättning: Mohamed Omar

Läs även “Khomeinis dolda sidor – intervju med Muhammad Legenhausen”