Introduktion till islamismen

Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden

Islamism har definierats på många olika sätt av många olika människor. Islamister har, av icke-muslimer, ansetts vara muslimer som engagerar sig politiskt, muslimer som vill tillämpa sharia, muslimer som inte accepterar att anpassa islam efter tidsandan och så vidare.

Alla dessa definitioner är felaktiga eftersom politisk aktivism och sharia helt enkelt är delar av islams gudomliga budskap. Principen att islam inte ska följa tidsandan utan att tidsandan ska följa islam är likaså allmängiltig och omfattas av alla troende muslimer.

I väst kallar man muslimer som tar sin religion på allvar för ”islamister” för att skilja dem från anpasslingar, medlöpare, fegisar och ”moderata” muslimer. ”Islamist” har helt enkelt blivit ett okvädinsord som riktas mot de okuvade och olydiga muslimer som inte bara säger ”Allahu akbar”, Gud är störst, utan även i praktiken fruktar Gud mer än människor. Den korrekta beteckningen för sådana gudfruktiga, modiga och principfasta muslimer är, enligt Koranen, muminin, det vill säga människor som har tro, iman.

I svenska tidningar stöter man på absurda påståenden som att ”islamister” vill att kvinnor ska täcka sitt hår. Som om ”muslimer” skulle vara emot det! Att islamister betraktar jihad som en plikt att göra väpnat motstånd mot ockupanter. Som om ”muslimer” skulle välkomna ockupanter! Eller att islamister kräver att sharia ska vara källan till all lagstiftning. Som om ”muslimer” inte skulle vilja ha sharia!

Islamisternas egen definition av islamism är ”organiserad islamisk politiskt aktivism”. Det finns som sagt ingen skillnad i världsåskådning och tro mellan ”muslimer” och ”islamister”. Skillnaden ligger i graden av aktivism och organisering. Islamisterna är följaktligen de organiserade och aktivistiska muslimerna. De som tillhör grupper, partier och rörelser med handlingsprogram, strategier och manifest. Vi tycker att det är en rimlig definition som minskar risken för missförstånd. Alla muslimer är inte islamister eftersom alla muslimer inte är organiserade, men alla troende muslimer delar islamisternas världsbild. Muslimer som inte engagerar sig politiskt är ofta dåliga muslimer – rädda, lata eller korrumperade. Islamismen, politiskt organiserad islam, är inte heller ett nytt eller modernt fenomen. Det är endast formerna som är moderna – massmedier, parlament och partiväsende fanns inte på 600-talet e. Kr. De första islamisterna, muslimer som organiserade sig för ideologisk kamp och samhällsförändring, var profeten Muhammed och hans följeslagare.

Idén att islam kan vara apolitisk är fel. Tittar man på verkligheten ser man att också de så kallade ”apolitiska” muslimerna faktiskt ofta är politiska! Det är bara det att de verkar för Israel, inte för palestinierna, för sekularism, inte för islam, för feminism, inte för den patriarkala familjen, för status quo, inte för revolution. Visst är de politiska, dessa ”moderata”, ”apolitiska” muslimer! Om du som muslim erkänner Israels rätt existera, kallas du för en ”moderat” muslim. Men att erkänna Israel är att legitimera etnisk rensning, massakrer och terror! En nykter och fördomsfri betraktare upptäcker strax att dessa ”moderata” muslimers åsikter faktiskt är mer extrema än de så kallade ”radikalas”! Förutom de ”moderata” muslimer som är rena hycklare och agenter för islams fiender finns det också de som bara är okunniga, och ytterligare somliga som har tro men som av olika anledningar har brustit i att leva upp till sitt samhälleliga ansvar.

”Att leva är att reagera!” sade den franske nationelle aktivisten Charles Maurras, ja, och att inte ta ställning är också att ta ställning. Om du inte stöder jihad i Irak, så innebär det indirekt att du stöder ockupationen som har dödat en miljon människor och drivit ytterligare fyra miljoner på flykten. Det är allt annat än en moderat, besinnad åsikt. ”Odi gli indifferenti” sade Antonio Gramsci, ”Jag hatar de likgiltiga”. En muslim får inte vara indifferent. Koranen tar parti för det goda mot ondskan, för de förtryckta mot förtryckarna, för de sanna mot de falska. Att bekänna sig till islam är att ta ställning för islam och förkasta otron, att ställning för sanningen och förkasta falskheten, att ta ställning för det goda och förkasta ondskan, att ta ställning för Gud och förkasta avgudarna.

Islam är inte, och har aldrig varit, en privatsak. Muslimer i Sverige bör ta seden dit de kommer, ja, men islam är inte en sed! Profeten Muhammed var ensam i början, men han utmanade hela samhället och kämpade ända tills han med Guds hjälp lyckades förändra status quo. Muslimer tror att islam är sann och rätt och att vi därför bör kämpa för en islamisk samhällsordning, även om vi har hela världen mot oss. Att hävda att tron är en privatsak går tvärt emot islam och är faktiskt en svår synd. Man bör akta sin tunga! Koranen berättar om kämpande profeter som stenades, hånades och förföljdes för att de inte nöjde sig med att be på sina kammare. Koranen säger också klart och tydligt att profeternas livsberättelser inte ska läsas som sagor av uteslutande sentimentalt värde. Berättelserna lär oss hur vi ska leva och handla. Profeterna är tidlösa och universella föredömen att efterfölja här och nu. Islam ska inte anpassa sig till världen, världen ska anpassa sig till islam. Gud har sänt profeter till världen för att rätta människorna. De kämpade mot det som var fel och de led och offrade sina liv och kompromissade inte med världens barbari, dårskap och okunnighet.

Historien är historien om kamp. Vårt nuvarande tillstånd har inte uppkommit som en följd av ”naturlig” eller ”ödesbestämd” så kallad ”utveckling”. De evolutionistiska teorierna är endast efterkonstruktioner gjorda i syfte att rättfärdiga den nuvarande ordningen och befästa status quo. Låt er inte luras! Det finns inga naturlagar som bestämmer att sekularisering oundvikligt följer på religiositet eller att feminism och familjeupplösning oundvikligt följer på patriarkala familjer. Det är vad makten vill att vi ska tro! I verkligheten bestäms historiens utgång av kamp. Den som är övertygad, uthållig och välorganiserad bestämmer vilken värdegrund, vilken samhällsorganisation och vilken ideologi som ska råda.

Hur blev feminismen det förhärskande sättet att se på könsroller? För inte så länge sedan var ju feminismen en hånad minoritetsåsikt, men genom penninginvesteringar, tro, övertygelse och kamp intog feministerna ställning efter ställning. De var effektiva och gav inte upp. Demokrati betyder inte, som många tror, att eftersom folkflertalet har en viss åsikt så skall du också ha den. Nej, demokrati betyder tvärtom att du har rätt att försöka påverka människors åsikter i din egen riktning. När homofilerna började sitt propagandaarbete i Sverige, var de motarbetade och ogillade, men de tänkte inte: ”Nåväl, detta är folkflertalets åsikt, vi skall anpassa oss till den, det är demokrati”. Nej, de resonerade tvärtom så att demokratin innebar att de hade rätt att försöka förändra opinionen.

På samma sätt måste vi muslimer arbeta. Islams ideologi är idag lika illa omtyckt som feminismen en gång var, och våra motståndare säger att islam är ”osvensk” liksom man förr sade att feminismen var engelsk, demokratin var fransk och socialismen rysk. De säger också att en ”demokratisk” muslim är den som anpassar sig till flertalets åsikt, men detta är inte demokrati! Demokrati är rätten att påverka, att kämpa för sin åsikt, att bilda opinion för sin sak.

Hur fick vi en Pridefestival på våra gator? Tänk om man hade frågat folk på 1930- eller 40-talet om de trodde att bögar skulle paradera genom gatorna och hyllas av flaggviftande barnfamiljer. Man hade överhuvudtaget inte kunnat tala ogenerat om ett så skamligt ämne. Idag är Pridefestivalen lika verklig som dansen kring midsommarstången, inte på grund av en naturnödvändighet, nej, på grund av enträget politiskt arbete.

Man kan tycka att eftersom islam och islamism i grunden är samma sak så finns inget behov av begreppet ”islamism”. Vi anser dock att vi behöver ett begrepp för att kunna göra oss förstådda. Även Koranen har olika beteckningar på olika sorters muslimer, mujahidin är de som strävar för Guds sak vid fronterna, muhajirin är de som utvandrar för Guds sak och ansar är de som hjälper utvandrarna och ger dem skydd. ”Islamism” behövs i vår tid för att beskriva en viss typ av islamisk organisering, aktivism, mentalitet och hållning.

För oss har ”den traditionella skolan”, grundad av fransmannen René Guénon, med dess kritik av den västerländska civilisationen, betytt mycket. Framför allt svenskarna Ivan Aguéli, Tage Lindbom och Kurt Almqvists estetiska, filosofiska och politiska insatser.  I Paris 1911 initierade Aguéli René Guénon i sufismen, vilket har haft en oerhörd betydelse för framväxten av en västerländsk islamisk intellektuell miljö. Tage Lindbom, den svenska konservatismens ”grand old man”, skrev många samhällstillvända texter och hans lika djupgående som skarpa kritik av den västerländska civilisationen – sekularismen, feminismen, darwinismen, ateismen och andra aspekter av modernismen – är mycket användbar för unga svenska muslimer som försöker orientera sig i sin samtid.

Aguéli var den förste europé som studerade vid al-Azharunivesritetet i Kairo. Han var vetgirig, kreativ och behärskade många språk. Han sökte kunskap, utvecklade sig andligt och organiserade sig politiskt. Aguéli var förutom sufi och aktivist också journalist. Tillsammans med italienaren Enrico Insabato försvarade Aguéli islam och den islamiska civilisationen via den italiensk-arabiska tidskriften Il Convito. Tidskriften gavs ut i Kairo från och med våren 1904 och en fjärdedel av artiklarna var av hans hand. Han skötte det huvudsakliga redaktionsarbetet. I linjetalet heter det att Il Convitos uppgift är att ”låta Europa känna den sanna islamismen”. Man skriver vidare:

”Vi tro att panislamismen skulle vara en stor välgärning för Orientens intellektuella utveckling, och eftersom den inte kan vara något annat än ett försvarsvapen och aldrig något annat, se vi med nöje panislamismen sprida sig bland muselmanerna; så mycket mer som muselmanens sanna fosterland är islamismen.”

Aguéli var panislamist och politiskt aktiv. Det var därför engelsmännen kastade ut honom ur Egypten. Man trodde, sannolikt med rätta, att han konspirerade mot kolonialmakten. Den 18 februari 1916 meddelade den svenske generalkonsuln i Kairo till UD:

”Svenske undersåten, artisten Ivan Aguéli, som varit bosatt här sedan flera år och talar flytande arabiska, har av polisen misstänkts föra propaganda bland araberna. I sådan anledning har han dagligen måst inställa sig å poliskontoret, och slutligen i enlighet med bifogade avskrift av skrivelse från den brittiske rådgivaren i Inrikesdepartementet, Sir Ronald Graham, erhållit order att lämna landet. På tillfrågan vad Aguéli gjort sig skyldig till, kunde Sir Ronald endast anföra, att ingen visste vad Aguéli, som ofta uppträdde i beduinkostym och aldrig umgicks med andra personer än araber, egentligen förehade sig.”

En annan intressant sak: i ett manifest för islamisering från 1904 skriver han några rader, som visar att han förebådade Imam Khomeinis idé om ulemaa, de lärda, som väktare i samhället. Han tycks redan då skissartat formulera efterkommande islamisters vision om en ”islamisk demokrati”.

”Nödvändigheten av demokrati; men en orientalisk demokrati; ulema som kontrollera ämbetsmännen och ansvariga inför den allmänna opinionen.”

(Gauffin, vol. 2, s. 136)

”Hittills har filosofin inriktat sig på att försöka förstå världen, dagens filosofer måste verka för en verklighetsförändring”, sade Karl Marx. Vi är inte marxister, långt därifrån, men vi tycker att Marx” beskrivning av en ”praxis” filosofi” stämmer exakt med vår uppfattning om islam. I Uppsala har vi grundat studie- och aktivistgruppen AGUÉLI. Vi anordnar föreläsningar och studiecirklar med både muslimska och icke-muslimska kritiker av den sekulära kulturen. Föreläsarna kommer att skärskåda psykoanalysen, darwinismen, feminismen, 911, Förintelsemyten, Palestinafrågan, materialismen, den nya världsordningen, islamofobi, Israellobbyn, storebrorssamhället och mycket annat.

Det pågår en väckelse över hela världen. Muslimer blir mer medvetna om sin religion, och deras självförtroende ökar för varje dag. Unga muslimer studerar den västerländska modernitetens rötter och dekonstruerar dess grundläggande idéer. Detta projekt sker i fruktbar dialog med inhemska, västerländska dissidenter av icke-muslimsk bakgrund. Men också med konvertiter till islam, en grupp som ökar hastigt i takt med att den västerländska civilisationen degenererar.

I den muslimska världen är slaget redan vunnet. Det är bara en tidsfråga innan de sekulära, västunderstödda regimerna faller. Och då är Israels saga all. Ordet ”sekulär” har blivit ett skällsord man använder för att smutskasta sina motståndare. Att vara sekulär i den muslimska världen är att vara politiskt död.

Muslimer tillhör det bästa samfundet, khayr al-umma, sända att vägleda mänskligheten, att påbjuda det goda och förbjuda det onda. Muslimerna är satta att vara ledare, inte ledda. Världen befinner sig sålunda i djup kris, eftersom muslimerna inte fullgör sitt gudomliga uppdrag som ledare. De måste åter inta sin rätta plats. Om chefen ställer sig på fabriksgolvet och arbetaren sätter sig på kontoret utbryter snart kaos. Muslimerna måste först inse sin ledarroll och sedan utveckla sig andligt, intellektuellt och organisatoriskt för att leva upp till den.

Muslimernas plikt är att hjälpa västvärlden ur sin kris. I annat fall väntar en total kollaps av moralen, andligheten, samhället och ekonomin. Vår tid har stora likheter med den tid då profeten Muhammed framträdde – en mörk tid av förfall, irrationellt våld, girighet och egoism. Det är i sådana undergångsperioder ljuset tenderar att skymta vid horisonten. ”När nöden är som störst är hjälpen som närmast” säger ett svenskt ordspråk. Som Imam Hassan al-Banna, grundare av det Muslimska Brödraskapet, sade: Al-Islam huwal hall eller ”islam är lösningen”!

(Artikeln har tidigare publicerats på www.mohamedomar.org)

Läs:

Ivan Aguélis manifest från 1904

Radikal muslim

Tage Lindbom in memoriam

Intervju för Nationell.nu

Den 17/8 2009 blev jag intervjuad av den nationalistiska nyhetssajten Nationell.nu

– Det näst finaste på Sveriges Radio är en jude, det allra finaste är en judisk bög. Är du en judisk bög kommer de att buga och niga för dig, säger Omar till nationell.nu.

Mohamed Omar avslutar intervjun med att berätta om ett samtal han hade med Livets Ords tidning Världen Idag tidigare under dagen. Tidningen ringde upp honom och undrade hur han kunde anlita Ahmed Rami som föredragshållare. “Rami är ju dömd för hets mot judar”, påpekade Världen Idags reporter.

– Jag svarade med en motfråga: “Salman Rushdie har i Iran dömts till döden för hets mot muslimer, skulle det hindra dig från att anlita honom som föredragshållare?” Det blev tyst i luren.

Sionister på nätet

Alltsedan jag började blogga har sionister försökt störa min verksamhet. De har nu ökat sin aktivitet vilket lett till att jag känt mig tvungen att moderera alla kommande kommentarer. De opererar ofta under falska namn för att framstå vanliga ”medelsvenssons”, stundtals utger de sig för att vara ”moderata” muslimer. Faktum är att flera av dem är avlönade etniska aktivister som arbetar heltid med att främja Israels intressen. Läs ”Israel’s Internet War” av Jonathan Cook.