På Qudsdagen var vi alla palestinier

Följande är mina egna personliga reflektioner kring Qudsdemonstrationen i egenskap av författare, islamist, aktivist och inbjuden talare, samt initiativtagare till Studiegruppen Aguéli i Uppsala. Mina åsikter är endast mina egna, inte Qudskommitténs, som arrangerade demonstrationen.

Söndagen den 20 september 2009 samlades vi på Sergels torg för att demonstrera mot rasismen i det ockuperade Palestina och blev själva föremål för rasism, vi hade samlats för att demonstrera mot försöken att tysta palestinierna och blev själva utsatta för nedtystningsförsök, vi hade samlats för att försvara de palestinska barnen som skräms och trakasseras av sionistiska ockupationssoldater, så blev våra egna barn utsatta för hån och äggkastning. På Qudsdagen, palestiniernas dag, de förtrycktas dag, var vi alla palestinier.

Dag ut och dag in förföljs, hånas och dödas araber, kristna och muslimer, av judiska rasister i det ockuperade Palestina. Studier avslöjar en mycket allvarlig judisk rasism mot araber, det vill säga antiarabism. Rabbiner såväl som ledande judiska politiker talar öppet om araber som icke-människor som bör fördrivas och utrotas. Trots att antiarabismen är ett betydligt större problem än antijudaismen görs det knappt någonting för att stävja den. På Qudsdagen, i hjärtat av Stockholm, hade araber och muslimer, samt sympatiserande av annan bakgrund samlats för att protestera mot denna skändliga rasism. Och vi möttes av just det som vi kommit för att protestera mot: en skränande pöbel, mest bestående av antidemokratiska exiliranier från diverse kommunistiska och rojalistiska sekter, men även judiska sionister och sverigedemokrater, som kastade tomater, ägg, och till och med stenar, mot vår fredliga och lagliga demonstration.

Politiska sekter som, liksom sina israeliska allierade, inte accepterar demokratiska val om ”fel” kandidat vinner [1], som, liksom sina israeliska allierade, betraktar araber som undermänniskor, som, liksom sina israeliska allierade, frenetiskt bekämpar islam och muslimer på alla fronter. Flera av barnen i vår demonstration, varav några var palestinier, träffades av projektiler, chockades och brast ut i gråt. Dessa exiliraniers hat mot islam och muslimer är så glödande att de inte tvekar att ge sig på och skada barn.

Man bör undvika att dra alla exiliranier över en kam. Det finns gott om demokratiska och palestinavänliga iranier i Sverige, somliga av dem kom ut tillsammans med oss för att visa sin avsky mot rasism och ockupation. Några av motdemonstranterna, som var emot den islamiska republiken, men inte islam, hade lurats dit och blev chockade när de upptäckte vilket sällskap de hade hamnat i. Händelserna på Sergels torg lärde oss dock något väsentligt om iranska oppositionella. Bland dem finns det välmenande grupper som tror att reformismens väg är den bästa för den islamiska republiken, men där finns också mindre grupper av intoleranta antidemokrater och pro-sionister som utnyttjar Mousavi och den så kallade ”gröna rörelsen” för egna syften. Man vägrar att acceptera valutgången i Iran, och med våld och hot försöker denna grupp påtvinga folkmajoriteten sin verklighetsfrämmande politiska vilja. Den självrättfärdiga, arroganta och aggressiva mentalitet vi bevittnade på Sergels torg är sannolikt identisk med den som kom till uttryck under orligheterna i Iran efter valet. I Iran misshandlade man och dödade poliser, satte banker och bussar i brand. Även på Sergels torg den 20 september försökte vissa exiliranska huliganer att ta sig igenom avspärrningarna för att hota och skada Qudsdemonstranterna. En av talarna, Lasse Wilhelmson, blev misshandlad. Och en ung palestinier som hamnade på deras sida av avspärrningarna fick löpa gatlopp medan den rasistiska hopen vrålade ”Arabjävel!” och riktade slag och sparkar mot honom. Flera av motdemonstranterna greps av polisen, men ingen från vår demonstration.

Fotografier och filmklipp visar hur motdemonstranterna gör våldsamt motstånd mot polismän som ingriper för att skydda oss. Vad hade hänt om inte polisen hade varit närvarande? Dessa extremistiska exiliranska grupper av rojalister, kommunister, anarkister och Folkets Mujahedin föraktar alltså svensk lag lika mycket som de föraktar iransk lag. För dem är den egna ideologin allt och målet, att ta makten i Iran, helgar medlen. Shahanhängarna – med shahens flaggor – var dock i klar majoritet och deras hysteriska och hatiska vrål överröstade alla andra röster. De drömmer fortfarande om den tid då de kunde leva i lyx på andras arbete som en dekadent förvästligad överklass, isolerade från det troende folket, de vanliga iranierna, vilka de såg på med förakt. Efter det iranska folkets islamiska revolution har de fått stänga sina kasinon, bordeller och spritbutiker och fly med svansen mellan benen.

Tack och lov är de antidemokratiska iranierna i klar minoritet i Iran. Här i Sverige är de tyvärr relativt många, vilket är föga förvånande, de kom ju hit eftersom de inte kunde tolerera att leva i ett demokratiskt, antisionistiskt och islamiskt samhälle baserat på folkmajoritetens värderingar. En nyligen publicerad amerikansk opinionsundersökning [2] från World Public Opinion visar att 87 % av de röstberättigade iranierna deltog i valet den 12 juni, 55 % av dem uppgav att de röstat på Ahmadinejad och bara 14 % på Mousavi. 81 % anser att valet gick rätt till och att Ahmadinejad är Irans laglige president, 80 % tycker att Ahmadinejad är hederlig, och 90 % är nöjda med det islamiska systemet. Undersökningen uppdagar även att iranierna motsätter sig USA:s försök att försvaga den muslimska världen och exportera sin egen materialistiska och ateistiska kultur. Svenska medier har tigit som graven om dessa viktiga rön.

Det hjälper inte hur mycket dessa exiliranska grupper larmar om ”valfusk” så länge de inte kan visa upp ett enda konkret bevis till stöd för sina bisarra konspirationsteorier. Alla opinionsundersökningar talar sitt tydliga språk: valet gick rätt till och en överväldigande majoritet av iranierna stöder valprocessen och den islamiska republiken. Om det verkligen är så som de påstår, att större delen av det iranska folket är emot det så kallade ”mullastyret”, varför finns det då inte en enda opinionsundersökning som kan bekräfta det?

De exiliranska grupper som motsätter sig den islamiska republiken är för små, för extrema och för isolerade från massorna, för att, om den nuvarande ordningen mot all förmodan skulle bryta samman, kunna styra landet på egen hand. Mest sannolikt är att de skulle behöva luta sig mot USA och Israel. Därför är det oväsentligt om vissa av de vänsterorienterade grupperna inom oppositionen påstår sig vara Palestinavänner, den islamiska republikens fall skulle, oavsett vilka koalitioner som sedan kommer till makten, gynna sionismen och Israel.

Qudsdagen handlar om Al-Quds, Jerusalem, och Palestina. Trots att flera av oss som var med och demonstrerade stöder det iranska folkets val av Ahmadinejd den 12 juni, var det inte därför vi hade samlats på Sergels torg. Vi var inte där för att hylla någon av de iranska presidentkandidaterna. Nej, vi var där endast för att uttrycka vår solidaritet med palestinierna och för att hävda de fördrivna flyktingarnas oförytterliga rätt att återvända till sitt hemland. Vi var där för att protestera mot den sionistiska regimens existens, mot dess rasism och ockupation, mot dess tortyr och angreppskrig. Qudskommittén, som arrangerade demonstrationen, har inte kopplingar till någon utländsk ambassad utan agerar helt självständigt, av svenska medborgare, för svenskar, i Sverige.

Det har även förekommit rykten i olika medier och i bloggsfären om att Qudskommittén skulle ha samarbetat med ”nazistiska” organisationer. Dessa rykten är grundlösa. Qudskommittén består av personer som verkar för att främja Qudsdagens syfte, vilket är att protestera mot den sionistiska ockupationen av Palestina, och har inte haft något samarbete med någon politisk organisation vare sig till höger eller vänster. Däremot var alla enskilda, oavsett partibeteckning och religiös tillhörighet, välkomna på demonstrationen så länge de villigt underordnade sig kommitténs ledning och paroller, såsom alltid är fallet vid demonstrationer. Så gott som alla demonstranter använde Qudskommitténs plakat och slagord som handlade om Jerusalem, Palestina samt kritik av Israel och sionismen. De båda tal som hölls hade samma inriktning och innehåll, liksom den affisch som uppmanade till deltagande i demonstrationen.

Ryktena om ”nazism” sprids bland annat av delar av den sionistiserade vänstern för att kompromettera demonstrationen den 20 september. Man är uppenbart orolig för att förlora kontrollen över Palestinarörelsen i Sverige. Vänstern har länge försökt kapa Palestinafrågan och utnyttja palestiniernas lidande för att driva sin egen agenda. De kan därför inte tolerera en äkta, folkligt förankrad och islamisk Palestinarörelse som representerar palestiniernas verkliga åsikter, förhoppningar och strävanden. Palestinagrupperna i Sverige (PGS), som förespråkar en tvåstatslösning, har officiellt tagit avstånd från vår demonstration. Tvåstatslösningen är en sionistisk lösning, eftersom den accepterar existensen av en judisk stat i Palestina, vilket är sionismens själva grundidé. Dessa grupper representerar inte den arabiska och muslimska opinionen och har ingen kontakt med den arabiska och islamiska verkligheten.

Jag och mina kamrater inom Studiegruppen Aguéli (uppkallad efter den svenske konstnären Ivan Aguéli, 1869-1917), som inte arrangerade demonstrationen, men väl stödde- och deltog i den, ser oss som en del av världsvida islamiska rörelsen, och våra värderingar och strävanden delas av majoriteten av de arabiska folken och den islamiska gemenskapen. Våra ideal och ståndpunkter är väl förankrade bland de islamiska gräsrötterna och skiljer sig inte från vad de stora islamiska rörelserna förespråkar. PGS och den svenska vänstern däremot försöker lansera en förvrängd bild av den arabiska och islamiska verkligheten där den arabiska och islamiska opinionen ska ”tvättas” och anpassas för en västerländsk, judaiserad och sekulär allmänhet. Inget av det som sades av talarna på demonstrationen den 20 september motsäger till exempel vad som sagts i andra sammanhang av någon av de två populäraste ledarna i arabvärlden – Hassan Nasrallah och Mahmoud Ahmadinejad [3]. Qudsdagen är dagen då de islamiska massornas röst skall få höras fri, otvättad och oförvrängd av självutnämnda språkrör som PGS, vilka vill skänka bort muslimernas land till Israel. Ingen muslim borde ha med dem att göra. Allt samarbete med PGS och liknande organisationer, som verkar för kapitulation och tvåstatslösning, är helt och hållet förbjudet enligt islam och en svår synd inför Gud. Detta är vad shaykh Hassan Nasrallah hade att säga i sitt tal på Qudsdagen i Beirut.

First, Palestine belongs to Palestinians, to the whole nation but not the Zionist enemy. Second, no one has the right to forsake the return of historic Palestine to its righteous people. No one has the right to abandon any part of Palestine or to even remove one letter from its name. Third, the Israeli entity is a malignant, illegal entity. Forth, making deals and normalization with Israel is religiously forbidden.

We will not recognize Israel, neither succumb to it, and we will not normalize or make peace with this malignant cell that should be terminated, even if the whole world recognizes its existence … [4]

Anna Wester, en företrädare för PGS som alltså tagit avstånd från Qudsdemonstrationen, motarbetar öppet den islamiska väckelsen och det islamiska motståndet. Den 23 juni 2009 publicerade hon på sin blogg [5] en uppmaning att demonstrera tillsammans med sekularistiska och antidemokratiska exiliranska organisationer mot den folkvalda islamiska republiken. Hon har alltså offentligt ogenerat lierat sig med de krafter som vill avbryta det iranska stödet till Hamas och Hezbollah. Samtidigt som Wester hävdar att hon stöder palestiniernas kamp allierar hon sig med politiska grupper som vill undergräva densamma. Man kan dock inte vara mot den islamiska rörelsen och samtidigt vara för den palestinska rörelsen. Palestina är och förblir ett islamiskt land och den palestinska och den islamiska kampen är en och densamma. Under sin pro-palestinska retorik driver Wester och PGS en dold agenda att sekularisera den palestinska rörelsen och skilja den från den islamiska. Det kommer världens muslimer, i synnerhet palestinierna, aldrig att acceptera. Den sekularistiska vänsteraktivisten Anna Wester är inte, och kan inte vara, en vän av det islamiska Palestina. Vad är skillnaden mellan ett Palestina styrt av en sekulär, förvästligad elit och ett Palestina styrt av sionistiska judar? De palestinska muslimerna upplever både sekularismen och sionismen som fiender, ja, som olika aspekter av ett och samma krig mot islam. Den som vägrar att erkänna Palestinas islamiska identitet och den palestinska kampens islamiska karaktär, kommer aldrig att kunna representera palestinierna.

Vi var omkring 400 personer som slutit upp under Palestinas och Hezbollahs fanor söndagen den 20 september. Mer än 90 procent var muslimer med invandrarbakgrund, mestadels araber från Irak, Palestina och Libanon. Det var särskilt roligt att se så många pro-palestinska, demokratiska och islamiskt medvetna exiliranier i våra led. Att vi inte var fler muslimer beror på att eid, den högtid som avslutar ramadan, inföll samma dag. En annan anledning var polisens avspärrningar, som gjorde att skaror av demonstranter inte kunde nå fram till oss. Omkring två dussin etniska svenskar, muslimer såväl som icke-muslimer, hade förenat sig med oss i vår protest mot ockupation, rasism och förtryck. En handfull av de etniskt svenska demonstranterna kom från den s.k. ”nationella rörelsen”, vilket fått en del bedömare att använda missvisande termer som ”naziislamism” och dylikt, detta trots att det fanns minst lika många miljö- och vänsterpartister på Sergels torg den dagen. Qudskommittén, som arrangerat demonstrationen, delar självklart inte alla åsikter hos alla deltagare. Bland de etniska svenskarna fanns exempelvis flera ateister. Skall Qudskommittén, som detta år bestod av troende muslimer, därför även beskyllas för att förneka Gud? Det väsentliga är att alla som var där ställde sig bakom Qudsdagens paroller.

Det faktum att jag har blivit intervjuad i tidningen Nationell Idag [6] skall inte ses som ett bevis på att jag sympatiserar med varenda punkt i Nationaldemokraternas partiprogram eller med allt som står i deras partiorgan. Vem som helst som ögnar igenom ett slumpvis utvalt nummer av tidningen kommer till exempel att finna flera anti-islamiska artiklar. Jag har även blivit intervjuad i Aftonbladet, men är inte ett dugg socialdemokrat för det. Om Judisk Krönika bad mig om en intervju skulle jag likaså ställa upp. Innebär det att jag är sionist? Självklart inte, meningen med att ge intervjuer är, åtminstone för mig, att nå ut med mitt eget budskap, inte att skriva under på någon annans. Islamismen, som jag bekänner mig till, hör hemma varken på höger- eller vänsterkanten, vår ideologi är islam, vårt partiprogram och vårt manifest är Koranen.

Motdemonstranterna hade ansökt om tillstånd att demonstrera fram till 13:30. Vår demonstration skulle börja 14:00. Enligt vittnen på plats var det dock inte alls många som demonstrerade på sin tillståndsgivna tid, majoriteten anlände efter att vår demonstration hade börjat, vilket tyder på att deras egen demonstration bara var en fint, och det i själva verket var frågan om ett planlagt sabotage från deras sida. Persiskspråkig radio hade dagen innan manat anti-islamiska iranier att ta med sig ägg, potatis, äpplen och tomater till demonstrationen. Samma personer som klagar på att oppositionen i Iran inte får demonstrera gör alltså själva allt i sin makt för att förstöra, till och med fysiskt angripa, en demonstration i Sverige. Förutom att de hindrade oss från att utöva våra demokratiska rättigheter uppvisade de en total avsaknad av känsla för rent spel. Vi störde inte dem under deras demonstration, men de störde oss. Vi hade sett fram emot en lugn och trygg tillställning, varför vi på sedvanligt vis hade barnen med. Ingen av oss hade kunnat ana graden av hat och aggression hos den bråkande pöbeln. De skrek ”Död åt islam!” för full hals och visade att de menade blodigt allvar genom att kasta sten och andra föremål mot barnen, som därmed fick uppleva en glimt av det som barnen i Gaza upplever under sionistisk ockupation.

För för mig och för Studiegruppen Aguéli, och säkert för många andra muslimer, var Qudsdagen 2009 i Stockholm en milstolpe i den svenska Palestinarörelsens historia. Vi ser nu fröet till en ny Palestinarörelse som verkligen representerar arabernas och muslimernas egna åsikter, känslor, tankar och förhoppningar. Vänstern har alltför länge tillåtits monopolisera Palestinafrågan. Qudsdemonstrationen den 20 september är bara en liten del av den radikala antisionistiska folkrörelse som håller på att växa fram bland svenska muslimer och deras vänner. Demonstrationer är inslag i denna rörelse, vid sidan av ideologisk skolning i form av de studiecirklar om sionism och politisk islam som anordnas av Studiegruppen Aguéli m.fl., andlig fostran och undervisning i moskéer och bönelokaler, flygbladsutdelning och konferenser. Denna nya antisionistiska folkrörelse har potential att så småningom utvecklas till ett antisionistiskt parti av samma anda som Parti Antisioniste (PAS) i Frankrike.

Muslimerna som demonstrerade mot Israel på Qudsdagen uppträdde värdigt och behärskat (med några få undantag), medan de anti-islamiska exiliranierna som var där, genom sitt avskyvärda, barbariska och våldsamma beteende, avslöjade sina sanna naturer. Alla som såg dem grimasera, göra obscena gester och skrika rasistiska glåpord kommer att förstå att de inte är de frihetssträvande demokrater de utger sig för att vara. När Koranen reciterades buade den vulgära hopen och skrek slagord mot islam, några sedeslösa kvinnor drog ner byxorna och blottade sina kön, andra höll för öronen. Det var inte första gången i historien som islams fiender uppträtt på det sättet. Koranen förtäljer:

De som framhärdar i att förneka sanningen säger: ”Lyssna inte på uppläsningen av Koranen! Nej, överrösta den med rop och skrik så att ni må vinna överhanden!” (41:26)

Mediernas rapportering från Qudsdemonstrationen har varit under all kritik. De som har nämnt den (framför allt i bloggsfären) har skrivit om i stort sett allt förutom demonstrationens syfte och talens innehåll, det vill säga Palestinafrågan. Jag hade heller inte väntat mig något annat. Har du någonsin sett ett korrekt översatt referat av Ahmadinejads tal i en svensk tidning? Har du någonsin sett något av hans tal bli föremål för seriös analys och saklig debatt? Nej, självklart inte, i stället har man svamlat på om ”hat”, ”antisemitism” och så vidare. Rapporteringen från Qudsdemonstrationen blev inget undantag från denna regel.

Men låt oss inte ödsla tid på dessa hopplösa medier. De är inte emot oss för att vi gör fel, utan för att vi gör rätt, och vi kommer att stadigt fortsätta på den inslagna vägen. Den negativa publiciteten har säkerligen väckt många muslimer ur sin slummer och gjort dem till Palestinaaktivister. Israel lever på lånad tid, framtiden tillhör motståndet.

[1] Hamas valseger 2006 kördes över av den israeliska ockupationsmakten. På samma sätt vägrade vissa pro-sionistiska element inom den iranska oppositionen att erkänna Ahmadinejads framgång i presidentvalet 2009.
[2] World Public Opinion, “Iranians Favor Diplomatic Relations With US But Have Little Trust in Obama”, 19/9 2009
[3] Press TV, “Nasrallah most admired Arab leader”, 17/4 2008
[4] Islam Times, “Sayyed Nasrallah: We’ll Never Recognize Israel’s Right to Exist”, 19/9 2009
[5] Anna Wester, ”Demonstration till stöd för det iranska folket”, 23/6 2009
[6] Nationell Idag, ”Från TV-soffan ut i kylan”, 12/7 2009

Artikeln har även publicerats på Newsmill

Läs även Lasse Wilhelmsons berättelse från Qudsdagen: ”Befria Al Quds och Palestina!”

För mer information om Studiegruppen Aguélis aktiviteter, se min hemsida under ”Evenemang”

För en förklaring av begreppet ”radikal”, se ”Radikal muslim”

För en förklaring av begreppet ”islamism”, se ”Introduktion till islamismen”

Talen:

Lasse Wilhelmson: ”Befria Palestina – Bekämpa sionismen!”

Mohamed Omar: ”Leve Palestina!”