Philip Giraldi: Tjuvars framgång – på Tel Avivs maner

P. Giraldi

Följande artikel skrevs av dr Philip Giraldi och publicerades första gången på www.antiwar.com den 28 januari 2010.

En egendomlig ledarartikel, ”The Tel Aviv Cluster”, av den pålitligt neokonservative David Brooks trycktes i New York Times den 12 januari. Brooks var eld och lågor för den skicklighet Israels högtekniska företag uppvisar och tillskrev deras framgång till stor del judarnas undantagsmässighet och genialitet. Att skriva detta måste ha givit Brooks, som är jude, en stund av yttersta välbehag. Att Israels teknikindustri är en blomstrande sektor skall inte förnekas, men vad Brooks förteg är andra bidragande faktorer, såsom de 101 miljarder dollars som Förenta staterna givit Israel i ekonomiskt och militärt stöd under mer än 40 års tid, och då har vi inte räknat in de ytterligare 30 miljarder dollars som president Barack Obama nyligen godkänt. Det amerikanska biståndet har finansierat och drivit Israels näringslivs tillväxt, samtidigt som den fria tillgång och rent av ”förmånliga behandling”, som israeliska exportföretag åtnjuter genom 1985 års lag om genomförande av frihandel med Israel, har öppnat den enorma amerikanska marknaden för israeliska varor och tjänster. Genom denna lag, som kongressen stiftat, kan israeliska företag deltaga i upphandling om amerikanska federala och delstatliga kontrakt, alldeles som om de vore amerikanska bolag.

Målet är en islamisk stat i Palestina – intervju med Mashhour Abdel Halim

Mashhour Abdel Halim är ledare för Hamas i Beirut. Jag träffar honom i lobbyn på mitt hotell. Han hade bråttom till ett annat möte så intervjun blev ganska kort. Intervjun spelades in den 15 januari 2009.

MO: Vad anser ni om tvåstatslösningen?

MA: Hela Palestina är en arabisk och islamisk nation. Israel har ingen rätt att existera som stat och vi kommer aldrig att erkänna den. Det är förbjudet enligt islam att ge bort en enda tum av Palestina till de judiska ockupanterna.

MO: Du säger judisk. Menar du judiska religionsutövare eller personer som är födda av judiska föräldrar?

MA: Jag menar de personer som kallar sig judar som stulit vårt land. De får gärna utöva sin religion så länge de inte stjäl från oss och dödar våra barn. Om deras religion säger att de ska stjäla från oss och döda våra barn då kan jag inte tolerera deras religionsutövning. Jag har inget otalt med någon för att de är födda av judiska föräldrar. Jag talar om de judar som just nu ockuperar vårt land. De kallar sig själva judar, eller hur?

Med motståndet i Beirut

På hotell Commodore, Rue Hamra, Beirut

Torsdagen den 14 januari flög jag från Stockholm till Beirut, arabvärldens ”Lilla Paris”. Det var min första resa till det uråldriga Libanon, och jag hade förväntat mig fler historiska minnesmärken och gamla byggnader. Men nästan hela Beirut består av moderna betongblock. Inbördeskriget och de israeliska angreppen har förstört det mesta som är äldre än trettio år.

De israeliska angreppen mot Libanon har, som i de flesta länder under liknande omständigheter, gett upphov till motstånd, muqawama, och det var ett ord som jag skulle få höra många gånger under den helg jag tillbringade i Beirut. Jag hade nämligen kommit för att delta i en internationell konferens till stöd för motståndet.

Konferensen samlade islamister, arabnationalister, socialister och andra grupper och partier till dialog för att bilda en enhetsfront mot Israel, alla arabers och muslimers gemensamma fiende. Bland de närvarande fanns kadrer från Venezuela, nasseristiska partier, Muslimska brödraskapet, Islamiska jihad, PFLP, Hamas, Hezbollah, Syriska socialnationalistiska partiet (SSNP) i Libanon och det syriska Baathpartiet. Man diskuterade mediala och politiska strategier för att stärka motståndet. I ett längre perspektiv hoppas man uppnå en global front mot världssionismen. Man vill också förankra motståndets idé hos skeptiska arabiska nationer och omkullkasta fiendens planer att så split mellan arabvärlden och det islamiska Iran.

Devolution i stället för evolution – intervju med Michael A. Cremo

Michael A. Cremo har ett hedersdoktorat i naturvetenskap och teologi. Han arbete inriktar sig på vediska sätt att betrakta människans ursprung och äldsta tillvaro. Han har framlagt uppsatser vid sammankomster för Arkeologiska världskongressen, Europeiska arkeologförbundet, Internationella vetenskapshistoriska kongressen och Internationella förbundet för förhistoriska och urhistoriska vetenskaper. Han har två gånger framlagt uppsatser vid konferensserien ”Toward a Science of Consciousness” (På väg mot en vetenskap om medvetandet), som anordnas vartannat år. Han har på inbjudan hållit föreläsningar vid Royal Institution i London, Ryska vetenskapsakademin i Moskva, Bulgariska vetenskapsakademin i Sofia och andra vetenskapliga inrättningar. Han har också föreläst vid hundratals universitet runt om i världen, däribland Hinduiska universitetet i Benares, Udaya-universitetet på Bali, Karlsuniversitetet i Prag, Cornelluniversitet i Ithaca, Londonuniversitet och Californiauniversitetet i Irvine.  Av hans skrifter kan nämnas: (1) M. Cremo (1999) ”Puranic Time and the Archaeological Record” i Tim Murray (red.), Time and Archaeology. Routledge, One World Archaeology Series, London: ss. 38-48 och (2) M. Cremo (2002) ”The Later Discoveries of Boucher de Perthes at Moulin Quignon and Their Impact on the Moulin Quignon Jaw Controversy” i Goulven Laurent (red.), Proceedings of the XXth International Congress of History of Science, Volume X, Earth Sciences,  Brepols, Turnhout, Belgien: ss. 39-56. Cremo är huvudförfattare till boken Forbidden Archeology, en omfattande genomgång av det arkeologiska material som stöder de vediska uppgifterna om människans uråldrighet. I en recension i British Journal for History of Science (1995, 28:379) skrev Tim Murray att denna bok ”ger arkeologihistorikern en användbar samling fallstudier i vetenskapshistoria och vetenskapssociologi, vilken kan användas till att väcka debatt inom arkeologin om hur man skall beskriva den egna disciplinens kunskapsteori.” Den förkortade populära utgåvan av Forbidden Archeology, benämnd The Hidden History of the Human Race, har översatts till tjugo språk. Cremos senaste bok är Human Devolution: A Vedic Alternative to Darwin’s Theory (Människans devolution: ett vediskt alternativ till Darwins teori). Cremo är särskilt intresserad av att undersöka arkeologins och antropologins historia från alternativa världsåskådningars ståndpunkt, i synnerhet världsåskådningar grundade på indiskt tänkande, som utgår ifrån medvetandet. Han har varit medlem av Internationella sällskapet för Krishnamedvetande sedan år 1974. Intervjun blev färdig den 3 december 2009.

”Upplysningen var ett steg bakåt” – intervju med Mikael Rosén

Den nuvarande påven välkomnas i en synagoga

Mikael Rosén är bosatt i Göteborg varifrån han sedan 1978 ger ut den katolska tidskriften Adoremus in aeternum. Intervjusvaren inkom den 7 januari 2010.

MO: Du är redaktör för tidskriften Adoremus in aeternum. Var vänlig berätta om den.

MR: Adoremus tillkom som en motreaktion på den världstillvändhet som präglade den moderna ”kyrkan” efter det s.k. Andra Vatikankonciliet. När Stockholms katolska stiftstidning Katolsk Kyrkotidning slängde ut renläriga redaktörer i slutet av 60-talet och lät 68-vänstern ta över – med för dem lyckat resultat, förstod jag och några andra katoliker att det var dags att göra någonting nytt som var förenligt med sann katolsk troslära. Vi har nu kämpat mot vinden och den politiska korrektheten i 32 år och kommer med Guds hjälp att fortsätta. I början var det en omtumlande upplevelse att se hur illa vi blev behandlade av Kyrkans officiella representanter, av någon anledning har detta avtagit i tid med att vi avslöjat deras svek. De har helt enkelt inga svar på våra påståenden om deras avfall. Adoremus är fri att beställa för den som vill veta mer om traditionell katolsk tro, och våra nyheter från den ”katolska världen” uppdateras dagligen på vår sajt www.adoremus.se

MO: Du är en så kallad ”sedesvakantist”. Vad är det?

MR: Utav sede (stol – säte) och vacante (ledig). Det betyder att den Heliga Stolen är vakant, eller är besutten av en heretiker – villolärare, vilket varit fallet sedan 1958 då Pius XII dog och ersattes av frimuraren Giuseppe Roncalli av världen kallad Johannes XXIII. En sedevakans kan existera en längre tid. I den ofelbara bullan av år 1559 Cum ex apostolatus Officio sägs det hela klart:

Abdussalam Nordenhök: Den opolitiske muslimen – en kastrat

Izz ad-Din al-Qassam - en sufi som förde jihad mot den judiska kolonisationen av Palestina

Ska man som sufi sitta hemma och meditera och strunta i politik? De äkta makarna Abdussalam Nordenhök, skåning, och Maha Saleh, palestinska, analyserar den opolitiske kastrerade muslimen, den accelererande feminismen och den egoistiska formen av nutida sekulär islam.

Den blomstertid nu kommer. När fasaderna pyntats med girlanger och blommor. När den heliga musslan inte längre innehåller en skinande pärla. De rituella maskerna i vad vi benämner ”det primitiva samhället” hade maskulina eller feminina drag. Dansen var viril, kraftfull. Testosteron och östrogen virvlande i en mytisk dans av harmoni. Idag är maskerna istället massproducerade, konforma, varken manliga eller kvinnliga. Det naturliga har ersatts av det falska. Trä har blivit plast. Trummans rytm och flöjtens längtande klagan har byts ut mot elektroniska pulser.

Hur ska vi som reflekterande människor betrakta den alltmer accelererande vulgärfeminismen?. Liberalismen har visserligen i sin egoistiska glupskhet svalt samhället, tuggat det och spottat ut sporadiska bitar som inte ens geniet kan lägga pussel med. Dess broder socialismen däremot har svalt familjen, likt Jona i valens mage, och håller dess naturliga hierarki gisslan, placerat sista ordet först i kvinnans hand och sedermera i barnets. Den nya civilisationen har deklarerat krig mot biologin och höjer sin kritiska whiskeyförvrängda röst mot äktenskapet mellan två biologiska parter. Man gör sexualkunskap obligatoriskt i skolan, uppmanar barn att experimentera och utforska, samtidigt som man hånar äktenskapet som legal scen där detta kan ske i trygg miljö. De flesta unga svenskar minns barndomen som ett evigt hämtande och lämnande på dagis, en hafsig kvällsmåltid i föräldrarnas sällskap och kanske en godnattsaga. I en hårddragen procentuell utträkning av detta nutida människofientliga fenomen reklamerat som välfärd urskiljer vi ganska snart hur 8-8-8-mallen, där det kidnappade dygnet i tidens ack så jämlika anda stympats i tre självfallet jämlika delar, 8 timmar sömn, 8 timmar jobb och 8 timmar fritid.

Ny titt på karikatyrkrisen

Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten och den efterföljande krisen framställdes i våra medier som ett krig mellan ”väster-länningarna”, som var för yttrandefrihet, mot muslimer, som var mot yttrandefrihet – ett civilisationernas krig.

Verkligheten såg dock ganska annorlunda ut. Jyllands-Posten står inte för en absolut yttrandefrihet. Man fick flera gånger förfrågningar om att publicera karikatyrer av ”Förintelsen” men vägrade. Man har heller aldrig, med ett enda ord, försvarat de många intellektuella som sitter fängslade i Europa för att ha kritiserat den officiellt påbjudna versionen av ”Förintelsen”. Detta visar att Jyllands-Posten inte alls anser att yttrandefriheten är absolut, utan att vissa saker ska få publiceras, andra inte. Tidningen anser att man ska få publicera karikatyrer av Muhammed, men inte av ”Förintelsen”.

Det var alltså inget krig mellan dem som var för och dem som var mot yttrandefriheten – det var snarare ett krig om vad man skulle ha frihet att yttra. Den ena sidan anser att man inte ska få karikera Muhammed, den andra att man inte ska få karikera ”Förintelsen”. Ingendera parten är för en absolut yttrandefrihet. Dessutom är termen civilisationernas krig minst sagt vilseledande, emedan det är osäkert om Jyllands-Posten kan sägas representera den västerländska civilisationen. Redaktören, som fattade beslut om publicering av de plumpa nidbilderna, Flemming Rose, är jude och sionist. Han värnar om den judiska staten Israel, kanske mer än han värnar om Danmark. Det bör även påpekas att Rose är bilderbergare – han deltog i 2008 års möte.

I oktober 2004 reste Rose till Förenta staterna för att besöka sin stamfrände, den aggressive neokonservative sionisten Daniel Pipes, som bland många andra hårresande saker har sagt att fred i Mellanöstern kan uppnås endast genom en fullständig israelisk ”militär seger” över palestinierna. Efter hemkomsten skrev Rose en uppskattande artikel om Pipes och hans kamp mot den för Israel farliga ”islamismen”. Pipes är för övrigt medlem av Council on Foreign Relations (CFR), Bilderbergs ”moderorganisation”.

Både Pipes och Fleming har skrikit för full hals om behovet av att stå upp för den ”västerländska civilisationen” och den ”västerländska” rätten att förolämpa, håna och häda. Men denna rätt tycks inte inbegripa icke-judarnas rätt att häda judarna och deras heliga symboler, endast judarnas rätt att häda kristendomen och islam, kristna och muslimer. Vad de försvarar är, vid en närmare granskning, judarna och deras makt, inte västerlänningarna och deras civilisation. Vad är väl karaktäristiken av Västerlandet som ”förolämpningarnas civilisation” om inte en förolämpning mot Västerlandet?