Adelskogh om uppbrottet från judeokratin

Aguélistudenternas lärare Lars Adelskogh

Den 29 januari talade Lars Adelskogh inför Studiegruppen Aguéli. Det är en omöjlig uppgift att sammanfatta föredraget som pågick i mer än fyra timmar. Han delade generöst med sig av sin enorma lärdom på sin alltid lika eleganta prosa. Jag kunde ha suttit flera timmar till. När Aisha, profetens hustru, frågades om Muhammeds (föh) karaktär, svarade hon: ”Han var en levande Koran”. Om jag frågas om Adelskogh svarar jag: ”Han är en levande encyklopedi!”

Adelskogh tycker jag påminner om Alf Ahlberg, den store polyhistorn och folkbildaren. De har samma måttfulla, humanistiska och frisinnat andliga hållning och delar en avsmak mot extremism och totalitarism. Liksom Ahlberg var Adelskogh folkhögskolelärare, men förlorade sitt arbete i samband med att han skrev den satiriska pamfletten ”Är EU en judegrej?” Satir är nämligen bara acceptabel om den riktas mot muslimer. Ingen inom kulturetablissemanget, som brukar säga att även det ”plumpa” ska få yttras, försvarade honom. Trots repressionen har Adelskogh kunnat ge ut både egna verk och översättningar som spritts via regimkritiska nätverk. En bok som han har översatt, och som är särdeles relevant för ämnet, är Kevin MacDonalds Kritikkulturen.

Föredraget hade rubriken ”Uppbrottet från judeokratin”, det vill säga ett samhälle där en speciell grupp är privilegierad och skyddad från normal kritik. Etnisk aktivism är förkastlig, konstaterar Adelskogh, utom när judar driver den. Rasism måste fördömas – utom när judar utövar den. Etnisk rensning är brott mot mänskligheten – utom när judar förövar den. Den judiska etniska aktivismen – sionismen – har resulterat i staten Israel, med massmord på palestinier, stöld av deras mark och en ständigt pågående fördrivning av ursprungsfolket. Dessa skändligheter ses i Västerlandet som normala och riktiga endast därför att – och så länge som – judeokratin behärskar tänkandet, åsiktsbildningen, maktmedierna.

Adelskogh kan gå från att utlägga den franske religionsfilosofen René Guénons teorier om kvantitetens herravälde till att analysera Hezbollahs seger över Israel under 34-dagarskriget. Det är just denna holistiska inställning, föreningen av kontemplation och aktivism, mystik och politik, som är studiegruppen Aguélis signum.

Liberaler klagar över att IR Iran inte är en demokrati, utan en teokrati styrd av ett väktarråd. För det första stämmer det inte, för det andra har också västerlandet ett väktarråd: judeokratin. Denna får inte diskuteras eller ifrågasättas, allra minst kritiseras. Den stora utmaningen för det 21sta århundradet blir enligt Adelskogh uppbrottet från judeokratin. Detta betyder inte bara palestiniernas befrielse från sina plågoandar. Det innebär även Västerlandets frigörelse ur tankefängelset.

Och utvecklingen tycks gå åt rätt håll. I Tunisien har man kastat ut diktatorn Ben Ali och i Egypten håller Tel Avivs man på att trilla av tronen. I islamiska länder är en demokratisk regering så gott som synonym med en antisionistisk regering. Vi hoppas på demokrati. Iranierna gjorde det 1979, egyptierna kan göra det 2011.

Läs:

Studiegruppen Aguélis manifest

Studiegruppen firar Uppsalaromantikens tvåhundraårsjubileum

Studiegruppen på Facebook