Lars Adelskogh: Judeokrat hotar biståndsarbetare med fängelse

Officiella israeliska företrädare framför i en alltmer hysterisk ton sina krav att världen måste enas om att hindra att humanitär hjälp skickas till Gazas folk, som den judiska staten utsätter för en grym och kriminell blockad. I synnerhet gäller detta den nu planerade fartygskonvojen. Med sin vanliga lögnaktighet kallar dessa företrädare dylika försök för ”existentiella hot” mot Israel och ”avsiktliga provokationer” av världen.

Denna hysteri har dess bättre inte medfört att europeiska eller andra nationer sökt hindra biståndsorganisationer från att fortsätta med sitt arbete för de nödlidande gazaborna. Däremot har den förmått Förenta staternas regering under president Obama att byta inställning. Hittills har man endast motsatt sig att amerikanska medborgare deltar i hjälpsändningarna.

Numera nöjer sig Obama-administrationen inte med att klandra de egna medborgare som deltar och kalla dem ”ansvarslösa”, utan har övergått till att utslunga ohöljda hot mot dessa. Det nyligen utnämnda språkröret för utrikesdepartementet Victoria Nuland har just gjort följande uttalande: ”Vi understryker att givande eller försök eller stämpling till givande av materiellt stöd eller andra tillgångar till eller till förmån för en angiven utländsk terroristorganisation, såsom Hamas, kan utgöra brott mot amerikanska civil- och straffrättsliga lagar och kan leda till bötes- och fängelsestraff.” (Reuters den 24 juni 2011)

Studiegruppen Aguéli firade midsommar

Studiegruppen Aguélis verksamhet bygger vila på fyra pelare: kultur, bildning, andlighet och politik. Vårt huvudsäte finns i studentstaden Uppsala där vi försöker skapa en intellektuellt stimulerande miljö för muslimer såväl som icke-muslimer. Vi skyr inte det politiskt inkorrekta utan tror att även tabubelagda ämnen måste få diskuteras i ett civiliserat samhälle. Till studiegruppens lärare räknar vi författaren Lars Adelskogh, konstnären Markus Andersson och sufin Ahmed Valsan.

Vår förening är uppkallad efter den svenske konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) som konverterade till islam någon gång i tjugoårsåldern. Aguéli var en sökare och en sammansatt personlighet. Han var mottaglig för intryck och idéer och stagnerade aldrig.

Förutom att arrangera egna föreläsningar försöker vi delta aktivt i Uppsalas kulturliv. Studiegruppens medlemmar uppmanas att närvara vid bl.a. poesikvällar, konserter, politiska debatter, konstutställningar och föreläsningar. För att lära sig och utvecklas, men också för att lära känna nya människor och knyta kontakter. Studiegruppen vill väcka lust och nyfikenhet bland muslimer för det svenska språket och det svenska kulturarvet.

Kevin MacDonald: Neokonservatismen såsom en judisk rörelse

Under det senaste året har det forsat en störtflod av artiklar om neokonservatismen. [Detta skrevs år 2004. Ö.a.] Dessa har (vanligen indirekt) ställt några svåra frågor: Skiljer sig de neokonservativa från andra konservativa? Är neokonservatismen en judisk rörelse? Är det ”antisemitiskt” att säga detta?

Den tes som här framläggs är att neokonservatismen faktiskt är en judisk intellektuell och politisk rörelse. Denna uppsats är den sista i en serie av tre skrifter om judisk aktivism och återupptar till behandling många av de teman som dryftas i de två första uppsatserna. Den första skriften i serien är inriktad på egenskaperna etnocentrism, intelligens, psykologisk intensitet och aggressivitet.¹ Dessa egenskaper kommer väl till synes också här. De neokonservativas etnocentrism har möjliggjort för dem att bilda välorganiserade, sammanhållna och effektiva nätverk. Neokonservativa har också uppvisat den höga intelligens de behövt för att nå framskjutenhet i den akademiska världen, i de förnämsta medierna och tankesmedjorna och på statsmaktens högsta nivåer. De har aggressivt fullföljt sina mål, icke endast att rensa ut de mer traditionellt konservativa från makt- och inflytandeställningar, utan också att lägga om den amerikanska utrikespolitiken i riktning mot världsledarskap och imperium. Neokonservatismen utgör också ett exempel på det tema som stod i centrum för den andra uppsatsen i serien serien: I förbund med praktiskt taget hela det organiserade amerikanska judiska samfundet är neokonservatismen en judisk förtruppsrörelse med nära förbindelser med de mest extremt nationalistiska, aggressiva, rasistiska och religiöst fanatiska elementen inom Israel.²

The strategy of the Saudi-Zionist axis to destabilize Syria

The 15th of June saw a massive pro-government rally in Damascus. The demonstrators unfurled a 2.4 km-long Syrian flag, condemned foreign meddling in their country’s affairs and called for national unity under the leadership of Bashar al-Assad.

Swedish media has not paid any attention at all to this rally or any other pro-government manifestation in Syria. Instead they have been trying to portray the bloody armed insurrection in the country as a “pro-democracy movement”.

In the town of Jisr al-Shaghour at least 120 Syrian soldiers were killed by armed groups of fanatical Wahhabis. Police and security stations where attacked. These groups consider any form of democracy to be heresy and apostasy. Their problem with the Syrian government has nothing to do with “lack of democracy”, but with a desire to implement their own Saudi-backed Wahhabi ideology, which they consider to be the only valid interpretation of Islam.

Civilians caught in the crossfire have fled to bordering Turkey. Their suffering has been caused, not by the Syrian government, but by the Wahhabi insurgents who instigated the violence in the first place. To them the suffering of innocent people means nothing. Wahhabism resembles Zionism in that it considers only the Wahhabis to be human and “the other” as sub-human.

Wahhabis call themselves “Salafis” because they claim to follow the “Salaf”, the early pious generation of Muslims, but this claim has no substance whatsoever, since Wahhabism is a new sect founded in the 18th century by a preacher called Muhammad ibn Abd al-Wahhab, and thus has nothing to do with the Salaf except the name. It’s important to distinguish between Salafism, a modern ideology, and the Salaf.

Several mass graves have been discovered in Syria containing bodies of soldiers and police men, killed in cold blood by Wahhabi insurgents. Just like the notorious Wahhabi groups in Iraq they consider anybody working for a non-Wahhabi government to be an apostate.

Tariq Ramadan i Stockholm och några ord om kroppsstraff

Vad betyder det att vara svensk medborgare? Den schweiziske filosofen Tariq Ramadan besökte Medelhavsmuseet i Stockholm för att ge sin syn på saken. Medborgarskap, menade han, är mer än en juridisk status. Det har också en informell, kulturell och psykologisk aspekt. Det goda medborgar- skapet, förklarade han, består av de tre l:en law, language och loyalty.

Det räcker med att inneha en nations pass för att räknas som medborgare. Man är medborgare i juridisk mening, förvisso, men är man en god medborgare? Hur som helst, det första l:et, law, är medborgarskapets första och enda mätbara villkor. Law innebär också att man måste lyda lagen. Ramadan var noga med att påpeka att muslimerna inte har någon annan lag än landets lag. I Sverige råder Sveriges rikes lag och ingen annan. Vill man ändra på lagarna får man arbeta politiskt med de demokratiska medel som står till buds.

Ramadan citerade Karl Marx som har sagt att när man drömmer på ett språk då är det ditt. ”Men”, sade han, ”det finns ett annat kriterium som jag tycker är bättre. Det är humor.” Det är när man utvecklat en känsla för humor, hävdade han, som man verkligen behärskar ett språk. Språket är A och O för att bli en god medborgare. Utan språket kan man inte delta i det politiska och kulturella livet.

Jüri Lina: Falsk anklagelse

Jüri Lina, en av Sveriges främsta kännare av frimureriet, föddes 1949 i det Sovjetockuperade Estland. Som publicist fick han yrkesförbud 1975 på grund av sin kritik av kommunismen och arbetade därefter som nattvakt, tills han tvangs emigrera i april 1979 efter upprepade konflikter med den politiska polisen KGB. Hans nya film, ”Den omättliga Ouroboros: Frimurarnas lömska taktik”, avslöjar hur olika frimurarorganisationer arbetar mot en ny världsordning. Filmen visades på en biograf i Stockholm. Läs min rapport här. Den sionistiska tidskriften Expo, som arbetar för att begränsa yttrandefriheten, försökte hindra att filmen visades på Göteborgs stadsbibliotek. Stadsbiblioteket vägrade att ge efter för påtryckningar och uppgav för Expo att det var olagligt att stoppa filmvisningen. Expo blev rasande. Nu har någon polisanmält Stadsbiblioteket för att ha visat en ”antisemtisk” film. Nedan följer Jüris inlägg som Expo refuserade.

Expo hoppades stoppa min filmpremiär i Göteborg den 30 maj 2011.

Expo är en gruppering som i sann kommunistisk anda förföljer och trakasserar oliktänkande. Expos Daniel Vergara påstod i sin skrivelse att jag skulle ha hävdat i min film: ”Olika sionistiska rörelser utnyttjar frimureriet till fullo för att driva igenom sina samhällsmodeller och kamouflera sina egna mycket egoistiska, rentav kriminella göromål. /…/ som har utopistiska planer på världsherravälde.”

Erbakan in memoriam

Den turkiske islamisten Necmettin Erbakan kritiseras i en artikel av Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) ordförande Willy Silberstein.

Svenska kommittén mot antisemitism försöker tvinga Islamiska förbundet att ta avstånd från vad den definierar som ”antisemitism”. I en artikel på debattsajten Newsmill (10/4 2011) höjer kommitténs ordförande, Willy Silberstein, ett varningens finger mot förbundets ordförande Omar Mustafa. [1] Föreläsare som inte är godkända av sionisterna, det vill säga som inte erkänner ”judarnas rätt till nationellt självbestämmande”, på klarspråk ”folkmord på palestinierna”, får inte bjudas till Sverige. Ty att inte erkänna ”judarnas rätt till nationellt självbestämmande” i ett land som tillhör palestinierna är ”antisemitism” enligt kommitténs sätt att se på saken.

Hur som helst, i samma artikel tar Silberstein upp den turkiske islamisten Necmettin Erbakan (1926-2011), som gick bort nyligen. Islamiska förbundet hade anordnat en minnestund för honom. Det fick de inte göra eftersom Erbakan är ”antisemit”.

Ahmed Rami om Sverige

I följande intervju samtalar jag med Ahmed Rami om hur han ser på Sverige och svenskarna. Rami är islamist och antisionist, grundare av Radio Islam och en av Studiegruppen Aguélis lärare. Bilden till visar Rami till vänster, jag i mitten och Lars Adelskogh till höger.

MO: Hurudana var dina första intryck av Sverige?

AR: Med tanke den bild många har av islam nu för tiden kommer nog många att bli förvånande över vad jag har att säga. När jag kom hit tänkte jag faktiskt att jag kommit till islams idealsamhälle. Jag såg ingen korruption. Alla barn och ungdomar gick i skolan. Tillgångarna fördelades rättvist, klassklyftorna var små. När jag anlände till Sverige var det en strålande vacker sommardag. I den svenska naturen, särskilt skärgården, tyckte jag mig få en glimt av paradiset såsom det beskrivs i Koranen.

Jag hade kommit till en utopi, tyckte jag. Här i Sverige hade verkligen demokratin kommit långt, så långt man rimligtvis kunde begära. Det fanns ett väl fungerande socialt trygghetssystem med fri sjukvård, fri skolgång och en god ålderspension för alla.

Studiegruppen Aguéli firade nationaldagen

Studiegruppen Aguéli firade Sveriges nationaldag på Disagården i Uppsala. Nationaldagen firas bl.a. till minne av dagen då Gustaf Vasa på en riksdag i Strängnäs av samtliga lagmän valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, för att, som det heter i landslagens konungabalk, Sverige icke längre skulle ”vara försvarslöst, bliva ryckt och kivat hit och dit …”

För oss upsaliensare kan det vara roligt att veta att Gustaf Vasa gick i skola i vår stad. Där fick han, berättar Grimberg, till lärare en dansk, mäster Ivar, som ”var allom led”. Det berättas, fortsätter Grimberg, att Gustaf en gång talat om vad han skulle taga sig till, när han blev stor: ”Se, det vill jag göra: jag vill draga upp till Dalarne, få dalkarlarne ut och slå juten [dansken] på näsone.” Då gav mäster Ivar den frispråkige pojken stut. Vredgad drog denne sin dolk och högg den genom sin bok, utropande: ”Hej, jag ger dig och din skola tusen djävlar!” Sade och gick sin väg för alltid. (Grimberg, vol. II, s. 10)

Idag firar vi alltså att vi blivit av med Kristian Tyranns danska fogdar. Några få – de blir färre för varje år – firar också att vi fick hit den protestantiska religionen, ”vars hövding”, enligt konstnären Ivan Aguéli (d. 1917) ”är den förbannade doktor Martin Luther.” (Gauffin, vol. II, s. 188)

Kevin MacDonald: Sionismen och judendomens inre dynamik

Här följer andra delen av den amerikanske evolutionspsykologen Kevin MacDonalds uppsats ”Att förstå det judiska inflytandet”. Svensk översättning av Lars Adelskogh.

Sionismens historia kastar ljus över en inom det judiska samfundet pågående dynamik, vari de mest radikala elementen till slut drar hela samfundet med sig. Sionismen började hos de mest etnocentriska östeuropeiska judarna och hade uttalat rasistiska och nationalistiska övertoner. Emellertid sågs sionismen som farlig av det större judiska samfundet, i synnerhet de delvis assimilerade judarna i västliga länder, eftersom den blottställde judarna för anklagelser för illojalitet och eftersom sionisternas öppet visade rasism och etnocentriska nationalism stred mot den assimilationistiska strategi som förhärskade hos västerländska judar vid denna tid. De sionistiska aktivisterna lyckades till sist göra sionismen till en ledande judisk rörelse, till stor del på grund av den östeuropeiska förtruppens styrka i blotta numerär. Med tiden har de mer militanta, expansionistiska sionisterna (Jabotinsky-anhängarna, likudpartiet, fundamentalisterna och bosättarna på Västbanken) vunnit segern och fortsatt att kämpa för territoriell expansion inom Israel. Detta har lett till strider med palestinierna och en hos judarna utbredd uppfattning att själva Israel är hotat. Resultatet har blivit en ökad gruppmedvetenhet hos judar och ytterst ett stöd för den sionistiska extremismen inom hela det organiserade amerikanska judiska samfundet.