Sufism is the heart of Islam – interview with Saleem Andrew McGroarty

Saleem Andrew McGroarty is a follower of Sufism. He converted to Islam thirteen years ago. He is Scottish and lives in the capital city of Edinburgh. The Aguéli Study Group in Uppsala, Sweden, has invited him to share his knowledge and insights with us. On Saturday the 11^th of February 2012 McGroarty will deliver a lecture on Sufism. As a way of introducing him I have asked him a few questions through email. You are welcome to contact the Aguéli Study Group if you wish to attend the lecture.

MO: What is Sufism?

SAM: Sufism is the essence or heart or Islam. It is the inner path or mystical dimension of Islam unified with its outer path, the Shariah. In truth it is just Islam, as life is inherently mystical. If Islam had been practiced as the Prophet expounded it there would be no name Sufism. If the Muslims behaved in that manner the name would become redundant.

The tragedy of Karbala commemorated in Sweden

Shiite Muslims are present all over Sweden and there are mosques in most of the bigger cities. Every year in the month of Muharram Swedish Shiites gather to commemorate the martyrdom of Imam Hussain, grandson of the Prophet Muhammad and leader of the Muslim community.

On the tenth day of Muharram in 680 AD Imam Hussain, together with seventy two of his companions and close kin, was brutally slain on the plains of Karbala in Iraq. This disaster is one of the biggest events in the history of Islam.

Historically Muslims of different schools of thought have participated in gatherings to mourn Imam Hussain during this month, but today, because of the influence of Wahhabism, a sect which started to gain ground in the Islamic world in the 1960’s and 70’s, it has become a less common practice among non-Shiite communities.

This is a very unfortunate development since the message of Imam Hussain is directed to every Muslim and the tragedy of Karbala concerns every Muslim. Anyway, in Sweden this year’s Muharram started at Saturday the 26^th of November.

At the Imam Ali Islamic Center in Stockholm, capital of Sweden, young Muslims, mostly born and raised in the country, attended a program held in the Swedish language. Hassnein Govani delivered a lecture on the message of Karbala, it’s moral, spiritual and political content.

Svensken som dog för wahhabismen

I oktober 2008 rapporteras i flera tidningar att en 43-årig svensk medborgare dödats av amerikanska soldater i Irak. Han kallas för ”Al-Qaida-svensken” men hans alias inom den egna kretsen av terroristsympatisörer var ”Abu Qaswara”. Han hade befunnit sig i en misstänkt byggnad och när koalitionsstyrkorna skulle ta sig in för att rekognoscera uppstod en eldstrid. Abu Qaswarah sårades och detonerade då sin självmordsväst.

Innan den ödesdigra resan till Irak hade den svenske självmordsbombaren varit bosatt i en Stockholmsförort där han, enligt Säpo, lett ett nätverk som stött terrorverksamhet i Afghanistan, Irak och Nordafrika. Medierna uppgav att han varit Al-Qaidas ”andreman”. Något man bör ta med en nypa salt. Nyheter om Al-Qaidas förehavanden är sällan tillförlitliga. Man vet dock säkert att han färdats till Irak under förevändningen att göra ”jihad”, det vill säga försvara liv och rätt eller göra motstånd mot ockupation, men vad han i verkligheten gjorde var att strida mot den irakiska regeringen, polisen, militären och alla andra muslimer – shiiter såväl som sunniter – som inte delade hans tolkning av islam. Vad var det för en tolkning?

Abu Qaswara, liksom många av hans gelikar inom den löst sammanhållna rörelse som brukarbetecknas Al-Qaida, tillhör wahhabisekten. Ur denna sekt har det växt flera grenar. ”Vår” terrorist tillhör den ”jihadistiska” grenen, det vill säga de som anser att väpnat uppror är det effektivaste sättet att upprätta en, i deras mening, sant islamisk stat.

Wahhabismen – mörkrets hjärta

Timothy J. Winter (Abdal Hakim Murad), en av västvärldens mest framstående muslimska teologer, varnar för wahhab- ismen, den sekt som är roten till våra dagars terrorism. Artikeln skrevs kort efter terrordådet i London den 7 juli 2005.

Det muslimska samfundet i Storbritanniens reaktion på sjunde juli bombningarna var snabb och till synes enhällig. ”Dessa mord är absolut inte tillåtna i islam”, fastställde en imamkonferens som samlats i Londons Central Mosque, medan British Muslim Forum uttalade en fatwa som klassificerar Londonbombningarna som hiraba, en islamisk rättslig term som betyder sanslöst våld mot oskyldiga. Alla som var inblandade i brotten borde ”uteslutas från den muslimska gemenskapen och deras helgedomar tills de gör offentlig avbön”.

Den uttalade enigheten inom ledarskapet har gjort mycket för att mildra andra gruppers rädslor. Ändå fattas det klargöranden. Ledarskapet har uttalat sig [om gärningsmännen] på ett sätt som närmar sig uteslutning från islam. Likväl har de inte svarat klart på den pockande frågan: varför skulle några på ytan fromma ynglingar se på sina terrordåd som religiöst sanktionerade handlingar?

Sunnis and Shiites stand behind Bashar al-Assad

A young man, only 22-year-old, was recently assassinated in Syria. The shooting occurred outside Ibla University on the Idlib-Aleppo highway. The victims name was Saria Hassoun. He was the son of Sheikh Ahmad Hassoun, the Grand Mufti of Syria. Saria and his father were Sunni Muslims.

This is not the first time that Sunni clerics have been murdered in Syria. During the Wahhabi-inspired uprising of 1982 the son of the then Grand Mufti Ahmad Kuftaro was murdered. Other clerics who fell victim to terrorism in that time were Muhammad al-Shami in 1980 and Rashid al-Khatib, the preacher of the Umayyad mosque in Damascus, in 1981.

These murder victims were not just anybody. They were respected Sunni leaders, symbols of the Sunni community in Syria. Many times we read in Western newspapers that the crisis in Syria is a conflict between the Sunni majority and the Alawite minority. That is simply not true.

These journalists and commentators – deliberately or out of ignorance – fail to distinguish between Sunnis and Wahhabis. They hide the conflicts within the Sunni community itself. Sunnis do not make up one single and homogenous community. They are divided along political, economical and religious lines.

Jüri Lina föreläser i Uppsala!

Lördagen den 3 december kommer författaren och filmmakaren Jüri Lina till Uppsala. Han ska föreläsa under rubriken ”Mitt liv och mitt författarskap”. Arrangör: Studiegruppen Aguéli. Läs en intervju med Jüri här. Skriv till mohamed-omar@hotmail.se om du vill vara med.

Ibrahim al-Breft: De verkliga syftena bakom krigshetsen mot Syrien

Strax efter att de folkliga protesterna intog gator och torg i Tunisien och Egypten började också syrier demonstrera för reformer i deras land. Protesterna i Syrien var till en början lika fredliga som i de andra länderna bortsett från i Libyen, där revolutionen snart ledde till ett inbördeskrig. Men till skillnad från demonstrationerna i de andra länderna, krävde syrierna inte president Bashar al-Assads avgång. De demonstrerade snarare för att få honom att inleda en reformprocess. Men de fredliga demonstranterna hamnade snart i skuggan av aktörer från utlandet. Extremistiska grupper började belägra moskéer främst i de södra delarna av landet. Sedan spred de sig till andra delar av landet, främst till de nordliga och nordvästliga delarna vilka gränsar till Turkiet och Libanon. Dessa extremistiska grupper har alla en sak gemensamt – de har den wahhabitiska ideologin som sin värdegrund och söker att störta regimen i Damaskus till vilket pris som helst.

Dessa grupper fick tidigt vapen och pengar främst från Saudiarabien, Qatar och Turkiet och tränades av samma länder för att föra krig mot regimen i Damaskus. Grupperna får också stöd från väst-stödda aktörer i Libanon och kungafamiljen i Jordanien. Och givetvis även från västvärlden. I mitten av oktober rapporterade syriska och andra arabiska medier att israeliska vapen beslagtagits vid gränsen mot Libanon. Inne i Libanon har den libanesiska armén beslagtagit vapen som räcker till en mindre armé, vapen ämnade för att spilla syriskt blod.

”Hurry to the defense of Syria!” – Interview with Palestinian activist Dr. Ayed Ahmed

Dr. Ayed Ahmed is a medical doctor and the chairman of the Arab Cultural Society in the city of Uppsala, Sweden. He is active in organizing the resistance in Sweden against the aggression facing Syria. He has set up a committee called “Hurry to the defense of Syria!”, which unites Arabs of from different political ideologies, religions and sects to work together for the welfare of the Syrian people. We met at his house to discuss the current crisis.

MO: Who are the so called Syrian opposition?

AA: The organized opposition is led by the so called “Syrian National Council” which is in fact run by a fraction of the Syrian Muslim Brotherhood which is closely aligned to Saudi Arabia, Qatar, the other kings of the Gulf and the Hariri movement in Lebanon. There are of course other elements, such as pro-Western liberals and a few Wahhabi or Salafi extremists driven by sectarian hatred against what they describe as the “Alawi regime”. In the beginning of the crisis many ordinary people took to the streets to demand reform. This movement was immediately hijacked by outside forces, aided by US and Israel, which yearn for the downfall of the Syrian regime. Their purpose is to weaken the Arab and Islamic resistance in the region, especially Hezbollah, which defeated Israel in 2006. By destroying Syria they hope to isolate Hezbollah.

“Khomeini was the re-newer of the 20th Century” – Interview with Bosnian Sufi leader Shaykh Edin Baba

Shaykh Ali ad-Din Uryan-baba Ruhi ar-Rifa’i an-Naqshbandi al-Bosnawi was born in Sarajevo, Bosnia and Herzegovina, in 1967. He is a professional writer and translator of books, has published two novels, two scientific works, one of them on the subject and entitled Bayramiyyah-malamiyyah Hamzawiyyah, as well as 14 other books, mainly about Islamic spirituality with historical, philosophical and mystical or esoterical background. He is from a traditional Sunni background and is currently the leader of the Sufi order Naqshbandiyyah Husayni-kolu and Rifa’iyyah, Seyyadi kolu in Bosnia. In the Sunni tradition mysticism is called “Sufism” and is associated with orders or brotherhoods (turuq), Shi’ites however prefer to speak of “erfan”. Shaykh Edin was a soldier during the war.

MO: Besides being a shaykh you are also a novelist. Please tell us something about your writing.

SE: Yes, I’m a professional writer. The main concern of my movels is not too far from my life concern: history in general, but still with a special reference to the history of Bosnia and Herzegovina and the people of this country; spiritual life and struggle in that – in my opinion – most important part of every human being; answers on some of so-called philosophical questions again closely related to the spiritual – ruhaniyyah – domain of life. They are writen in sort of combination of contemporary and very old Bosnian language, in a way slightly ex-centered, with unusual stories as a centra theme, and, by stile they are generaly compared with the most estimated classics in our language. If I may to say, they are writen for educated and informed elite, because there are plentiful informations, datas and suggestions and hints from all areas of my life concern, so you must be well informed to understand simbols and metaphoras used, they are very difficult to render into any language, localy concerned but could be interested for the public in East, as well as in the West. As I use to say whenever someone ask this kind of question, if I was able to tell this story and message in few sentences, you can be sure that I wouldn’t write hundreds of pages.

Kerstin Berminge om NATO, wahhabismen och Syrien

Här förklarade halva Arabförbundet att man ville att FN beslutade om ett överflygningsförbud i Libyen för att förhindra att diktatorn Ghadafi bombade sin egen befolkning, vilket aldrig var fallet dessutom. Sedan skickade man in krigare för att stötta Benghazimaffians uppror. Qatar hade, sägs det nu, 5.000 personer inne i Libyen när Ghadafi störtades. Qatar tillförde upprorsmännen mängder av tunga vapen dessutom. (1) Nu vill en del arabstater utesluta Syrien ur Arabförbundet (2) med argumentet att regimen skjuter på sina egna medborgare, och man förordar samma behandling av Syrien som man utsatte Libyen för.

Även i Syrien, dessutom, ser vi hur den syriska  organisationen som ska förblandas med Human Rights Watch agerar precis som dess kopia i Libyen, den där som Soliman Bouchuiguir, tidigare ledaren för “the Libyan League for Human Rights” erkände i själva verket bestod av samma personer som satt i NTC. (3)

Jag tillåter mig att undra, utan att vara väldigt initierad, hur många krigare som andra arabstater har skickat in i Syrien. Här liksom i Libyen verkar det ha varit polis och militär som drabbades först och värst, av upprorsmännens dödande, inte civila som sköts av Syriens armé. Här liksom i Libyen har Al Jazeera, numer direktstyrt av Qatars kungahus, (4) tydligen kört ut fejkade filmer, den här gången på vad man påstår vara den syriska polisens och militärens brutala agerande. (5)

Men för att återgå till Arabförbundet - det är ju ingalunda vad vi menar med demokrati i flertalet av de stater i Arabförundet som kritiserade först Ghadafi och som nu kritiserar Bashar el Assad i Syrien för att slå ner oppositionella, demokratilängtande fredliga demonstranter. Det är värre än så dessutom. Saudiarabien gick in med militär och slog på ett synnerligen brutalt sätt ner fredliga demonstranter i Bharain exempelvis, (6) där man nu fängslar mängder av människor och både torterar och dödar en del av dem. Det är alltså inte demokratibristen de kritiserade Ghadafi för, eller nu kritiserar Bashar el-Assad för.