Egyptiska sufier vill ha närmare relationer med Iran

En delegation egyptiska sufier besökte nyligen den islamiska republiken Iran. De träffade bland andra utrikesministern Ali Akbar Salehi, som uttryckte en önskan om närmare relationer mellan Egypten och Iran. Akbar Salehi betonade de kulturella likheterna mellan de båda nationerna. [1]

Utrikesministern sade att Egypten har en särskild ställning i den islamiska världen och att sufismen har en lång historia i landet. Sufierna å sin sida visade uppskattning för den iranska gästfriheten och betygade sin respekt för den shiitiska riktningen inom islam.

Sufiska organisationer i Egypten har sedan en ganska lång tid tillbaka utvecklat goda relationer med det shiitiska Iran. Sufismen och shiismen delar många viktiga drag, men framför allt har man en gemensam fiende i wahhabismen.

Den egyptiska sufidelegationen anlände i Iran den 12 november och stannade i åtta dagar. [2] Syftet med resan var att överbrygga klyften mellan sunniter och shiiter för att stävja hotet från wahhabitisk extremism. De egyptiska sufierna uttalade också sitt stöd för Irans fredliga kärnenergiprogram.

Delegationen bestod av företrädare för elva olika sufiordnar, vilka förutom ministrar och politiker också fick möta religiösa ledare som Ayatollah Abbas Vaez Tabasi och Ayatollah Muhammad Hussein Alamulhuda.

Sheikh Alaa Abu Al-Azaim, ledare för sufiorden azmiyyah, som besökt Iran vid ett flertal tillfällen tidigare, menade att sunniter och shiiter bör försöka närma sig varandra. Ayatollah Abbas Vaez Tabasi instämde och tillade att västmakterna utnyttjar wahhabisekten för att splittra muslimer och isolera Iran. ”Dessa grupper som förespråkar en negativ hållning gentemot shiiter arbetar i själva verket till västmakternas fördel. De sliter sönder den islamiska gemenskapen”, konstaterade han.

Ayatollah Muhammad Hussein Alamulhuda  var mycket nöjd med de egyptiska sufiernas besök och hoppades att ”äkta religion” skulle hålla stånd i Egypten. ”Skillnaderna mellan sunniter och shiiter består endast i de mindre aspekterna, inte i de större aspekterna. Skillnaderna mellan olika sunnitiska skolor är betydligt större än skillnaden mellan sunniter och shiiter. Det är wahhabiter, som med västerländskt stöd, verkar för att lyfta fram och öka sekteristiska spänningar”, sade han.

Sheikh Alaa Abu Al-Azaim, som ledde sufidelegationen, menade att shiiterna måste vidta konkreta och praktiska åtgärder för att förstärka närheten mellan olika islamiska samfund. Han sade vidare att wahhabiterna är huvudanledningen till konflikten mellan sunniter och shiiter i allmänhet och mellan Iran och andra islamiska länder i synnerhet.

Alaa Abu Al-Azaims organisation, som består av 18 sufiordnar, har den senaste tiden publicerat 32 böcker som vederlägger wahhabismen och 7 böcker som försvarar shiismen. Skillnaderna mellan shiism och sunnism är minimala, konstaterade han.

Mustafa Al-Hashimi, ledare för sufiorden hashimiyyah, sade att Egypten drabbats hårt av wahhabitiskt inflytande efter revolutionen på grund av det stöd sekten får från Saudiarabien. Han sade vidare att de egyptiska sufiordnarna ska göra allt som står i deras makt för att bekämpa wahhabismen och att han hoppades på hjälp från den islamiska republiken.

Under mötet med utrikesministern Ali Akbar Salehi sade han att Iran är redo att hjälpa till med att i Egypten renovera och bygga ut sufihelgedomar, det vill säga gravmoskéer, tillägnade profeten Muhammeds familj. Både shiitisk och sufisk fromhet präglas nämligen av hängivenhet och kärlek till profetens familj, särskilt Ali, Fatima, Hassan och Hussein.

Sufismen eller tasawuff är en integrerad del av den sunnitiska, ortodoxa traditionen, både som teoretisk vetenskap och i form av organisationer för andlig utveckling, så kallade turuq eller ordnar.

Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab (d. 1792). Sekten uppstod i provinsen Najd i nuvarande Saudiarabien. De gjorde sig skyldiga till ohyggliga blodbad på både sunniter och shiiter tills de på 1920-talet, med brittisk hjälp, erövrade Mecka och Medina.

Wahhabiterna kallar sig själva salafiter eftersom de påstår att de följer de tidiga muslimernas, as-salafs, sätt att förstå religionen. Detta påstående är minst omstritt och de allra flesta teologer anser att wahhabiternas tolkningar är mer färgade av Muhammed Abd al-Wahhab och hans moderna efterföljare än av salaf. I boken Islamisten (2010) har jag beskrivit wahhabismen som en “exoterisk, anti-intellektuell ytterlighetstendens” (s. 178).

Efter Mubarakregimens fall gick wahhabitiska vandaler till angrepp mot flera moskéer i Egypten och förstörde helgongravar. Under en islamisk konferens i Egypten förra året sade Sheikh Mohamed Abdel Fadeel att wahhabiterna understöds av “sionistiska organisationer”. [3]

Västerländska medier tenderar att likställa islamismen med militant wahhabism. Man får bilden av att islamism och terrorism är samma sak eller att islamism och wahhabism är samma sak. Då glömmer man de shiitiska islamistiska rörelserna i Irak, Iran och Libanon med ideologer som Shariati, Motahhari, Khomeini, Musa Sadr och Baqir as-Sadr. Terrorismens ideologi har uppstått ur wahhabismen, inte ur shiism eller traditionell sunnism, och absolut inte ur någon sufisk rörelse.

Den egyptiska sufidelegationens besök i Iran inger hopp. För att rädda den islamiska civilisationen från fanatism och intellektuellt och andligt förfall bör muslimer prioritera kampen mot wahhabismen och lägga sekteristiska skillnader åt sidan.

Det shiitiska blocket, som leds av Iran, är den enda islamiska makten som på allvar utmanar wahhabismens religiösa monopol och den saudiska kontrollen över Mecka och Medina. En allians med detta block är enligt min mening det enda sättet för sufierna att hävda sina intressen.

[1] “Salehi confers with Egyptian Sufis” (16/11 2011)

[2] “Egyptian Sufis from Tehran: we stand by Iran against Israeli threats” (13/11 2011)

[3] “Sufi followers celebrate Abul Abbas el-Moursi in Alexandria” (17/7 2010)

Läs mer om wahhabismen:

Wahhabismen – islams mörka hjärta

Kalla dem vid deras rätta namn

Wahhabismen försöker kapa islam

Svensken som dog för wahhabismen