Ibrahim al-Breft: Terrordåd skakar Syrien

Två bilbomber exploderade igår vid byggnader tillhörande Syriens säkerhetstjänster i Damaskus. 55 personer uppges ha mist livet, bland annat många civila, i det första självmordsattentatet i huvudstaden Damaskus sedan wahhabitiska extremister, med stöd från västvärlden samt Turkiet, Qatar och Israel, förklarade krig mot Syrien i våras. Medierna i arabvärlden rubricerar attentatet som ett ”terroristdåd” eller ”självmordsdåd”, medan majoriteten av de västerländska medierna använder beteckningen ”bombdåd”, vilket är betydligt mindre dramaturgiskt laddat än de två andra. De syriska myndigheterna pekar på al-Qaida som skyldig till dådet.

Dådet i Damaskus ägde rum två dygn efter att 16 rapporterade bomber exploderade runt om i Irak, främst i Bagdad som skördade omkring 70 människoliv. De två attackerna har många likheter, med den enda skillnaden att bomberna i Damaskus riktades främst mot säkerhetsapparaten som spenderat de senaste nio månaderna med att jaga al-Qaida terrorister. I torsdags, en dag före dådet, greps eller dödades mer än 100 terrorister kopplade till al-Qaida rapporterade syriska armékällor. Våldet har därmed åter trappats upp efter månader av massgripanden av terrorister som försvagat deras verksamhet i Syrien.

Det sker en splittring inte bara i Syrien, utan i hela arabvärlden. Människor i regionen ställs idag inför två alternativ som de måste välja mellan – antingen att stödja Saudiarabiens allians vilken omfattar de korrupta arabledarna, al-Qaida, Israel och västvärldens axelmakter, eller det andra alternativet Iran, Syrien och Hizbollah vilket inte sällan kallas för ”motståndets allians”, motståndet mot USA och Israel vill det säga. Saudiarabien och dess allierade är nämligen inte intresserade av att göra motstånd mot USA och Israel. Tvärtom, Saudiarabiens allra bästa vän på den internationella arenan är USA, och gång på gång bekräftar wahhabitiska och salafitiska grupper deras strävan att närma sig Israel.[1,2]

Detta bör förklara för dig varför jag förkastar Saudiarabiens, USA:s och al-Qaidas politiska linje. Denna linje har inget med mänskliga rättigheter att göra, eller med demokrati att göra. Inte heller om palestiniernas lidande. Wahhabiter som talar om demokrati söker endast tillfälligt stöd från en förvirrad väljarkår. Men detta tillfälliga stöd räcker för att skapa en wahhabitisk regim, och i detta fall verkar Egypten vara det bästa exemplet just idag. I Egypten pågår det nu revolution nummer två, just för att revolution nummer ett gav militären, som är allierad med USA, makten.

Målet med oroligheterna Syrien är inte att skapa demokrati – president Bashar al-Assad har som många gånger tidigare nämnt i denna blogg redan genomfört reformer, och mer är på väg. Målet är istället att skapa en wahhabitisk regim som allierar sig med det israeliska projektet, en regim som alltså blir emot Iran och Hizbollah. Allt som har hänt de senaste nio månaderna handlar om just detta, och inget annat. Därför har Turkiet och Qatar tränat wahhabitiska extremister och skickat de till Syrien.

Västerländska medier rapporterar väldigt sällan om sanningen, en sanning som blivit som ett arabiskt uttryck säger ”en gaffel i sionisternas ögon”, precis som när Hizbollah besegrade den israeliska armén i 33-dagarskriget sommaren 2006, en seger förödmjukat sionisterna. Sanningen i Syrien är att det syriska folket står på Bashar al-Assads sida. Jag har upptäckt att Aftonbladet och Dagens Nyheter ofta påstår att det pågår massiva demonstrationer mot Bashar al-Assad. Några bilder visar de sällan, just för att samtliga större protester i Syrien domineras av stora porträtt på presidenten Bashar al-Assad. Så, man visar hellre bilder på några tiotals demonstranter och ger de krigsrubriker.

Senast igår påstod DN att stora demonstrationer skulle hållas mot presidenten i Damaskus som var planerade att äga rum bara några få timmar efter terrordådet. Senare på kvällen publicerade man ingen artikel om demonstrationerna. På arabisk TV fick jag dock höra att en halv miljon syrier samlades i Damaskus för att visa deras stöd till Bashar al-Assad. Det var kanske därför DN struntade i att publicera en artikel. I onsdags samlades miljontals människor i Damaskus för att demonstrera FÖR Bashar al-Assad. Inte skrev man något om dem heller. När tio personer demonstrerar mot någon, blir det krigsrubriker. Men när miljoner demonstrerar för, tittar man hellre bort.

[1] http://english.alarabiya.net/articles/2011/12/20/183626.html

[2] http://www.haaretz.com/news/exiled-syrian-opposition-leader-to-visit-knesset-next-month-1.221499

Ibrahim al-Breft studerar statsvetenskap i Stockholm. Han bloggar på Politik och Mellanöstern