”Ibn Arabi är en muslimsk Swedenborg”

Den 11 mars 1892 lånade Aguéli Koranen. Det var hans första boklån på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Om det var Crusenstolpes (1843)  [1] eller Tornbergs (1874)  [2] översättning har jag inte lyckats ta reda på. Det kan också ha varit en fransk Koran.

Efter Aguélis inträde på den sufiska vägen tar den andalusiske mystikern Ibn Arabi över efter Swedenborg som huvudsaklig mentor. I april 1907 skriver han om Ibn Arabi i ett brev till väninnan madame Huot: ”Som konst och rörelse är det absolut samma sak som Swedenborg i dogm och analys.” Med andra ord, Ibn Arabi är en muslimsk Swedenborg, men betydligt större, ska det visa sig.

”Jag har skrivit några mycket vackra sidor, en inledning, en karaktäristik av Ibn Arabi, den store arabiske mystikern, vars andlige efterföljare scheick Alech är, och en annan om Villiers . I min inledning presenterar jag Christofer Columbus som västerländingen par excellence, mannen som avstår från sömnen därför att han har ett Amerika att upptäcka. Christofer Columbus, Muhyieddine Ibn Arabi, Villiers – ni kommer att skratta. [3] Jag har trott mig rädda situationen genom att behandla dessa stora personligheter med en enkelhet och stil över vilken jag ännu är stolt, efter 14 dagar. Vidare har jag gjort två arabiska översättningar och en serie reflexioner signerade ”l’uomo primivo’. Av de 34 sidorna har jag fyllt de 31. Insabato har lovat mig att få ge mig av så snart jag har avslutat de påbörjade översättningarna och några artiklar. Han har redan inte så få, åtminstone tre nummer i förväg, men han vill ha ännu mer.

Du skall göra mig ett stort nöje om du vill vara vänlig att läsa översättningen av Mahyieddin Ibn Arabi, ty den skall behaga dig i hög grad. Jag har andra översättningar av samme författare och det är praktfullt. Som konst och rörelse är det absolut samma sak som Swedenborg i dogm och analys. Ibn Arabi var en feminist. Underhöll mystiskt religiösa brevvexlingar med flera kvinnliga helgon från tiden och det finns kvinnor som ha skrivit kommentarer till hans verk. Det är rent förbluffande och när man hör honom skulle man tro att det är en man från våra dagar vad beträffar ideernas bredd och det oväntade i förening med en värme och en elegans till vilken man för länge sedan har förlorat hemligheten.”

Aguéli fortsätter att respektera Swedenborg även efter sitt inträde på den sufiska vägen. Han räknar honom nästan till Gudsvännerna, awliyya eller helgonen. År 1906 skriver han till sin mor från Kairo:

”Jag arbetar på ett arbete om de hemliga lärorna i orienten o då [när det blir färdigt] skall man få se huru stora likheter det är mellan Swedenborg o den heliga skaran av stora själar, jag talar om helgonen o. gudsmän som ännu idag beskydda den vanlige dödlige då han lämnar världen o närmar sig Gud då man ser huru detta andliga ätteled går ifrån de hemliga lärorna i Egyptens, Assyriens o Indiens tempel för att stråla som klarast hos de så kallade fakirerna o. dervischerna.”

Det finns, menar Aguéli, en kontinuitet mellan det forna Egyptens ”hemliga läror” och dervischerna och fakirernas, det vill säga sufiernas, läror. Redan under antiken uppfattades Khem, ”det svarta landet”, som urhemmet för magi och hemlig kunskap. Ordet alkemi sägs komma från det egyptiska namnet på Nilens fruktbara svarta slam, khem. Det finns ett ordspråk från Talmud som säger att all världens magi är uppdelad i tio delar; Egypten har fått nio delar och resten av världen delar på den återstående delen. Aguéli hade trängt mycket djupt in i Egyptens mest exklusiva och elitistiska dervischordnar och upptäckt sådant som är dolt och otillgängligt för de flesta, till och med för sufiernas ytligare skikt, den slags sufism som Frithjof Schuon benämnde ”medelmåttornas sufism”.

Egyptologen Okasha El Daly [4] har i sin banbrytande forskning kommit fram till att egyptiska sufier under medeltiden var mycket intresserade av det forna Egyptens religion, i synnerhet magi, alkemi och läkekonst. Några av dem kunde, långt före Champollion, åtminstone bristfälligt förstå hieroglyfer. Det är därför inte helt osannolikt att det forna Egyptens magi, alkemi, astrologi och medicin levt vidare i olika former bland dervischerna. I Den hemliga läran hävdar den lärda ”Isisprästinnan” Blavatsky att även kaldéernas visdom fortlevt och förvaltats av ”sufisekten”. Hon nämner, liksom i förbigående, ”de kaldeiska skrifter, som blivit översatta på arabiska och nu finnas i förvar hos några invigde av den muhammedanska sufi-sekten.” [5]

(Detta är ett utdrag ur min kommande bok som bär arbetstiteln Anteckningar rörande Ivan Aguéli och består av en lång essä om olika aspekter av Aguéli liv och tänkande. Den beräknas utkomma på Aguéli förlag i slutet av 2012. Du får mer än gärna lämna ett bidrag för tryckkostnaderna på pg-konto 548413-4)

[1] Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe (1801-1882)

[2] Carl Johan Tornberg (1807-1877)

[3] Auguste Villiers de L’Isle-Adam (1838-89), fransk greve, bohem och författare, enligt NE ”en av dem som med bl. a. drömmen och skrattet som vapen i prosaberättelsens och dramats form bekämpade den borgerliga realismen”. Mycket beundrad av Aguéli och Marie Huot. På svenska finns Contes cruels (1883; ”Hjärtlösa historier”).

”Någon gång tar Aguéli som en avspänning till de språkvetenskapliga studierna och de religiösa funderingarna upp modern litteratur till analysering. Det är särskilt två verk han här uppehåller sig vid: Rachildes roman L’Animale och Villiers de l’Isle-Adams drama Morgane.” (Gauffin, vol. I, s. 144)

[4] Okasha El Daly, Egyptology: The Missing Millenium, 2005

[5] Blavatsky, Den hemliga läran, vol. II, 1966, s. 301