Skotsk sufi besökte Uppsala

Den skotske sufiadepten Andrew McGroarty besökte Uppsala under helgen (10-12/2 2012) som gäst hos Studiegruppen Aguéli. På lördag morgon hämtade studiegruppens medlemmar honom på hotellet och tog med honom på en rundvandring genom stadens äldre kvarter. På Trädgårdsgatan visade jag vår gäst var Ingmar Bergman bott som liten och försökte efter bästa förmåga verbalt skildra några valda scener ur filmen Fanny och Alexander. I Domkyrkan fick han bland andra hälsa på Linné, Gustaf Vasa och Swedenborg. Mest frändskap känner vi – och förmodligen även vår gäst – med Swedenborg, som ju var en av Ivan Aguélis mentorer.

Efter Aguélis inträde på den sufiska vägen tar den andalusiske mystikern Ibn Arabi över efter Swedenborg som huvudsaklig mentor. I april 1907 skriver han om Ibn Arabi i ett brev till väninnan madame Huot: ”Som konst och rörelse är det absolut samma sak som Swedenborg i dogm och analys.” Med andra ord, Ibn Arabi är en muslimsk Swedenborg. I boken Gud i Sverige skriver Göran Hägg: ”Rent teologiskt påminner Swedenborgs lära mer om islam än om kristendomen.” Hos Swedenborg är Gud ”en och odelbar” och Jesu offerdöd som villkor för frälsningen tonas ned.

Ivan Aguéli var i Uppsala ett antal gånger. Han tyckte mer om Helga Trefaldighet än Domkyrkan. ”Ser du”, sade han, ”vad den där stora domkyrkan ser liten ut, och den lilla bondkyrkan verkar stor. Det är uppkomlingen, som vräker sig mot gammal, verkligt förnäm adel.”

Efter Domkyrkan gick vi ner till Gustavianum där vi hade bokat in en visning på engelska. Den var tyvärr inställd på grund av sjukdom, men som kompensation fick vi inträda fritt. Vår skotske gäst tyckte mycket om den egyptiska samlingen. Ivan Aguéli var hobbyegyptolog och studerade hieroglyfer och fornegyptisk konst och arkitektur. Studiegruppen Aguéli kan för övrigt skryta med att ha en ”riktig” egyptolog bland sina medlemmar.

Aguéli fortsatte att respektera Swedenborg även efter sitt inträde på den sufiska vägen. Han räknar honom till gudsvännerna, awliyya eller helgonen. År 1906 skriver han till sin mor från Kairo: ”Jag arbetar på ett arbete om de hemliga lärorna i orienten o då [när det blir färdigt] skall man få se huru stora likheter det är mellan Swedenborg o den heliga skaran av stora själar, jag talar om helgonen o. gudsmän som ännu idag beskydda den vanlige dödlige då han lämnar världen o. närmar sig Gud då man ser huru detta andliga ätteled går ifrån de hemliga lärorna i Egyptens, Assyriens o Indiens tempel för att stråla som klarast hos de så kallade fakirerna o. dervischerna.”

Det finns, menar Aguéli, en kontinuitet mellan det forna Egyptens ”hemliga läror” och dervischerna och fakirernas, det vill säga sufiernas, läror. Redan under antiken uppfattades Khem, ”det svarta landet”, som urhemmet för magi och hemlig kunskap och ordet alkemi sägs komma från det egyptiska namnet på Nilens fruktbara svarta slam, khem. Det finns ett ordspråk från Talmud som säger att all världens magi är uppdelad i tio delar; Egypten har fått nio delar och resten av världen delar på den återstående delen. Aguéli hade trängt mycket djupt in i Egyptens mest exklusiva och elitistiska dervischordnar och upptäckt sådant som är dolt och otillgängligt för de flesta, till och med för sufiernas ytligare skikt, det som Frithjof Schuon kallade ”medelmåttornas sufism”. Egyptologen Okasha El Daly har i sin banbrytande forskning kommit fram till att egyptiska sufier under medeltiden var mycket intresserade av det forna Egyptens religion, i synnerhet magi, alkemi och läkekonst (Se Egyptology. The Missing Millenium, 2005). Några av dem kunde, långt före Champollion, åtminstone bristfälligt förstå hieroglyfer. Det är därför inte helt osannolikt att det forna Egyptens magi, alkemi, astrologi och medicin levt vidare i olika former bland dervischerna. Men även i folkfromheten: när man vid fester ser egyptiska muslimer hänga upp lyktbåtar kan man ana en kvarleva av Isiskulten. I Den hemliga läran hävdar den lärda Madame Blavatsky att även kaldéernas visdom fortlevt och förvaltats av ”sufisekten”. Hon nämner, liksom i förbigående, ”de kaldeiska skrifter, som blivit översatta på arabiska och nu finnas i förvar hos några invigde av den muhammedanska sufi-sekten.”

I ett brev till sin väninna Madame Huot den 18 mars 1908 nämner Aguéli både Swedenborg och Ibn Arabi: ”Du må veta att jag har tre personer att tacka för mitt inre liv och min tro. Swedenborg har givit mig den mystiska uppfostran genom vilken jag har försvarat mig mot och befriat mig från all protestantism och germanisering. Dig som givit mig ett hjärta som till slut griper ut över allt. Mohyiddin Ibn Arabi som har befriat mig från våldet och som har skänkt mig den universella klarheten genom visheten, mildheten och styrkan. Den mannen är en Leonardo i filosofiens form.”

Lunchen intogs på Västgöta nation på S:t Larsgatan, Uppsalas äldsta nation. På eftermiddagen samlades studiegruppen och dess vänner i en lokal utanför centrum för att lyssna till McGroartys föreläsning om sufismen. Han började med att berätta om sin egen andliga resa, sin romersk-katolska uppfostran i Edinburgh och sitt uppror i tonåren. Sufismen, sade han, är islams inre dimension. Den kan inte skiljas från islams yttre dimension; båda är nödvändiga. Det finns ett oändligt antal teorier om ursprunget till ordet ”sufism”. McGroarty menade att det kom från ordet ”safa” som betyder ”renhet”.

Han bor fortfarande kvar i hemstaden Edinburgh och arbetar i en skivbutik som specialiserar sig på vinylplattor, särskilt jazz, som han är duktig på att värdera. John Coltrane hör till de stora favoriterna, både för musikens skull, men också för den koppling till sufismen som finns där. I Skottland för sufierna, liksom i Sverige, en ganska underjordisk tillvaro. Exoteriska muslimer betraktar dem med misstänksamhet. Ett annat problem är wahhabismen eller ”fariseisk islam” som sprids över hela världen, även till Skottland, med hjälp av saudiska oljepengar.

Islams mest centrala lära, förklarade McGroarty, är ”tawhid” eller ”enheten”. Existensen uttrycker sig som en mångfald men är i själva verket en enhet. Han citerade en vers ur Koranen som säger att ”Vart du än vänder dig är Guds ansikte där”. Den upplyste ser enheten bakom mångfalden. Det är som i Matrixfilmerna, sade McGroarty. Människorna lever i en virtuell verklighet, men vissa har genomskådat den; dessa är de upplysta eller ”sufierna”. Gud, sade han vidare, är ren andlighet. Han har ingen form eller substans och är inte begränsad av tid eller rum. Han är Verkligheten, den enda.

Studiegruppen följde med McGroarty till hotellet och satt långt kvar in på småtimmarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Samtalet flyttade sig dock successivt från det himmelska till det jordiska, från att handla om ”existensens enhet” till att handla mera om jordisk kärlek, vilket är förståeligt då flera av medlemmarna är unga män i sina bästa år, därtill ungkarlar. På söndag morgon köpte vi ett paket semlor som avskedspresent till föreläsaren och körde honom till flygplatsen. Detta är första gången Studiegruppen Aguéli bjuder en gäst från utlandet. Det kommer att bli fler. Vi sitter redan och planerar för nästa.

Läs en intervju med Andrew McGroarty här

Ni kan hjälpa Studiegruppen Aguéli genom att sätta in en gåva på pg-konto 548413-4