Befria Mecka! (svenska)

År 1924 invaderade och ockuperade vilda wahhabitiska krigare den heliga staden Mecka. Muslimer som motsatte sig ockupationen slaktades skoningslöst. Halshuggningar, bilbomber, tortyr, moské- och gravsprängningar är med andra ord inte helt och hållet nya påfund. Värdefulla manuskript brändes, kulturminnesmärken utplånades. Den wahhabitiska invasionen av Mecka var en religiös och kulturell katastrof, en nakba, av oerhörda dimensioner.

Den sionistiska statens utropande 1948 var en katastrof, en nakba, förvisso, men den wahhabitiska erövringen av Mecka, slakten av islamiska lärda och sufier, och fördrivningen av dess ursprungliga invånare, var en ännu större nakba för alla världens muslimer.

Det var en svart dag i islams historia. Vi lider fortfarande av efterverkningarna av wahhabiinvasionen 1924 i form av den aggressiva wahhabitiska imperialismen och dess sekteristiska våld i Irak, Afghanistan, Pakistan, Somalia och andra länder. Vart än wahhabismen kommer, följer terrorn efter.

Denna svarta dag får aldrig glömmas bort. Historielösheten är en av muslimernas största svagheter. Den gör det möjligt för wahhabismen att ”normaliseras” och framstå som något som alltid funnits. De flesta unga muslimer kan inte ens föreställa sig Mecka som det var före ockupationen: en kosmopolitisk och tolerant lärdomsstad. I varje hörn fanns ett sufikloster. Alla samfund var representerade.

Vi har en dag på året då vi minns den sionistiska ockupationen av Jerusalem – Qudsdagen. Vi behöver därtill en särskild dag att minnas den wahhabitiska ockupationen av Mecka, en dag då muslimer samlas och manifesterar sitt motstånd mot ockupationen, anordnar föreläsningar om Meckas historia, utställningar med fotografier av hur det såg ut före ockupationen, seminarier och föreläsningar om wahhabismen och om Meckas betydelse.

Det är enligt min mening en plikt för varje muslim att engagera sig för Meckas befrielse och att lära sig själv och undervisa andra om Meckas historia och dess plats i islam. Det är en skam att vi har en Qudsdag men ingen Meckadag. Är inte Mecka viktigare än Quds?

Wahhabitisk kontroll av Mecka och Medina passade den brittiska kolonialmakten perfekt. Nu hade man en fanatisk sekt som aldrig skulle kunna samsas med andra, som inte ens erkända andra muslimer som muslimer, till att kontrollera de heliga städerna, islams centrum. Denna sekt kunde användas för att vända muslimerna mot varandra, hindra deras utveckling och försvaga motståndet mot imperialismen.

Men wahhabiternas erövringsplaner slutar inte vid ockupationen av Mecka och Medina. De gör anspråk på överhöghet över alla islams länder, ja på religionen som sådan. För dem är wahhabismen islam. Någon islam utanför wahhabismen existerar inte. Wahhabiterna drömmer om ett Stor-Saudiarabien och för att uppnå detta mål använder de dels terrorism och dels religiös propaganda.

Saudierna strävar efter att ersätta det ottomanska kalifatet som gick under efter första världskriget. Ottomanerna byggde sitt rike på sunniislam, saudierna vill bygga det på wahhabism. De ockuperar redan stora delar av den islamiska världen religiöst, genom moskéer, skolor och missionsorganisationer, och detta är bara första steget mot en total, politisk ockupation.

Vi har alltså två stater som tjänar imperialismen i Mellanöstern. Den ena, Saudiarabien, verkar inifrån islam, genom subversion, splittring och sekterism. Den andra, Israel, utifrån islam genom att fungera som en imperialistiskt militär bastion.  Därför behövs det inte bara en Qudsdag, en dag att minnas ockupationen av Jerusalem, utan också en Meckadag, för att minnas ockupationen av Mecka.

Den nuvarande sekteristiska terrorregimen bör efter befrielsen ersättas av ett internationellt råd med representanter för alla islamiska länder och samfund.

Vill du göra något för att bekämpa wahhabismen? Anslut dig till facebookgruppen ”Svenska muslimer mot wahhabism”.