Stormaktstiden angår oss än

Stormaktstiden inleds enligt vissa historiker redan med freden i Stolbova 1617. Alla är dock överens om att den slutar med freden i Nystad 1721. Under denna period mellan två freder blev Östersjön närmast ett svenskt innanhav. Sin största omfattning nådde det svenska väldet 1658, efter tåget över Bält och freden i Roskilde, då Danmark tvangs avträda Skånelandskapen och Bohuslän. Stormakten motstod länge alla påfrestningar, men med slaget vid Poltava vände krigslyckan för gott och med skottet den 30 november 1718 brakade det samman.

Mellan åren 2004 och 2008 utgav bokförlaget Signum serien Signums svenska kulturhistoria i åtta digra band. I dagarna har jag läst det tredje bandet i serien – det om stormaktstiden. Boken består av 638 tättskrivna sidor. För att återuppliva mina kunskaper om perioden läste jag samtidigt om band tre av Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden som skildrar vår historia mellan åren 1611 och 1660. Som ni märker har jag citerat flitigare ur Grimberg än ur Signums bok helt enkelt eftersom den förra är bättre skriven. Men egentligen rör det som två skilda genrer; Signum är en samling akademiska, notspäckade uppsatser medan Grimberg är en berättelse.

Signums svenska kulturhistoria har fått ett blandat mottagande på våra kultursidor. De som kritiserat flerbandsverket har haft rätt i att verket lider av bristen på enhetlighet. Bandens uppsatser saknar tydliga röda trådar som binder dem samman. Vad vi får skiljer sig inte mycket från vanliga antologier. Personligen föredrar jag Grimberg. Han står sig än.

Västerlandet och islam

En god muslim skall vara fosterländsk. Profeten Muhammed sade: ”Kärleken till fosterlandet är en del av tron”, på ren arabiska: hubb al-watan min al-iman. Det är en helig plikt för en muslim att älska sin fosterjord och sin hembygd.

Muhammed hade lärjungar av varierande etnisk, kulturell och religiös bakgrund. Salman kom från Persien och kallades för Salman av Persien (Al-Farsi), Suhayl var från Bysans (Östromerska riket) och kallades för Suhayl Romaren (Ar-Rumi) och Bilal var en före detta träl från Etiopien som följaktligen kallades Bilal Etiopiern (Al-Habashi).

Profeten själv var arab men ättling i rakt nedstigande led till patriarken Abraham från Ur i Kaldéen. Judarna och araberna har enligt denna historieskrivning en gemensam härstamning. Muhammed hade faktiskt flera lärjungar av judisk härkomst, en av dem hette Kaab al-Ahbar och var en lärd rabbin från Jemen.

Dessa muslimer förnekade aldrig sin härkomst eller sin etniska och kulturella identitet. Man såg aldrig någon motsättning mellan att vara etiopier och muslim, bysantinare och muslim eller perser och muslim. Detta trots att majoriteten av etiopierna, bysantinarna och perserna tillhörde andra religioner vid den tiden.

Liberalismen är det största hotet – intervju med Oskorei

En av mina favoritbloggar, en av de få jag läser dagligen, heter Oskorei. Han är en av de mest klartänkta och kunniga kritikerna av det moderna samhället som finns att tillgå på nätet. För mig har han blivit något av en dialogpartner mot vilken jag prövar mina tankar. Jag delar inte alla hans åsikter men jag upplever ändå att vi båda bär på en gemensam och ganska väsenlik sorg över det tragiska öde som drabbat det moderna Västerlandet och när en gemensam längtan efter återställelse.

Oskorei är, enligt sin egen beskrivning, en traditionalistisk och nationalistisk skribent, författare och bloggare från Västsverige. Ursprungligen marxist har han alltmer kommit att intressera sig för den kritik av kapitalismen och moderniteten som framförs från den historiska högern. Men då inte den liberala, den ”neokonservativa” eller den rasmaterialistiska högern, utan den genuina högern. Bland hans förebilder finns traditionalister som Julius Evola, Yukio Mishima och Seyyed Hossein Nasr, konservativa tänkare som Ernst Jünger, Oswald Spengler och Carl Schmitt, och filosofer som Alain de Benoist, Friedrich Nietzsche och Karl Marx.

Han skriver alltså sedan 2005 bloggen med samma namn, och har bidragit till både tidskrifter och novellsamlingar i och utanför den nationalistiska miljön. Oskorei ser liberalismen som det största hotet mot kulturer, nationer och andlighet, överhuvudtaget mot människans möjlighet att bli en sund och fullständig person med en känsla av mening i tillvaron. Han menar att den amerikanska världsordningen bygger på en liberal grund och är nykolonial till sitt väsen, och stödjer därför motståndet mot denna ordning. Särskilt när det har traditionella förtecken.

Eftersom Oskorei föredrar att vara anonym har jag i stället illustrerat inledningen till den här intervjun med ett porträtt av den italienska tänkaren och aktivisten Julius Evola som är en valfrändskap för oss båda. Ni kommer inom kort att få läsa mer om Evola och hans syn på islam, traditionen och Västerlandets kris.

Allt hopp är inte ute – intervju med Seyyed Hossein Nasr

Seyyed Hossein Nasr (f. 1933) är persisk-amerikansk religionsvetare, filosof och författare till en rad internationellt uppmärksammade böcker om islam. Han är företrädare för den s.k. ”traditionella skolan” och leder idag en gren av den sufiska Shadhiliorden.

Nasr föddes i Teheran som son till kungafamiljens livläkare. Vid tolv års ålder flyttade han till USA där han tog kandidatexamen i fysik och matematik vid Massachusetts Institute of Technology och magisterexamen i geofysik och geologi vid Harvard. Men han kom snart att överge denna karriär för att söka sig mot metafysiken. 1958 doktorerade han i vetenskapshistoria vid Harvard med inriktning mot islamisk kosmologi.

Sedan Nasr återvänt till Iran, utsågs han till dekanus för Aryamehr-universitetet i Teheran, vilket han förblev fram till de stora samhällsomvälvningarna 1979. Under den tiden grundade han den filosofiska akademien i Iran. Han studerade även traditionell islamisk filosofi och teosofi (irfan) för Allameh Tabatabai (1892-1981) tillsammans med flera andra stora gestalter såsom vännen Murtaza Mutahhari, en av den islamiska revolutionens ledare. Nasr räknas idag till en av vår tids främsta kännare av islamisk filosofi, mystik och poesi.

Nasr är noga med att påpeka vikten av ortodoxi och ortopraxi. Islam bör följas i både dess yttre och inre form för vara till någon nytta. Sedan 1983 är han professor i islamologi vid George Washington University i USA och är en internationellt uppskattad föreläsare, bland annat gav han Giffordföreläsningarna för år 1981. Nasr är hedersdoktor i teologi vid Uppsala universitet och har besökt Sverige flera gånger, senast 2001.

Nasr räknas som en av de främsta islamologerna i väst och som den främste nu levande företrädaren för den s.k. ”traditionella skolan” och sophia perennis (den tidlösa visheten). Den traditionella skolan menar att alla religioner har ett och samma gudomliga ursprung och att kärnan i varje religion är densamma. Denna kärna brukar man kalla för sophia perennis, ”den tidlösa visheten”. Det är ett perspektiv som väl överensstämmer med Koranen som lär att alla religioner i sitt ursprungliga skick är sanna. Religionerna har högre eller lägre grad av sanningshalt beroende på hur trogna de förhållit sig till den ursprungliga uppenbarelsen.

Nasrs böcker finns översatta till flera av de stora världsspråken som franska, tyska, italienska och ryska, men även till arabiska, turkiska, persiska och malajiska. 2006 utkom den första essäsamlingen av Nasr i svensk översättning: Vid det klara morgonljuset: Essäer om islams andliga liv med förord av Jan Hjärpe. Nasr har kanske mer än någon annan muslimsk intellektuell under 1900-talet kunnigt och hängivet både försvarat den islamiska traditionen såväl som påvisat de akuta bristerna i den västerländska civilisationen. Hans verk bör noga studeras av var och en som önskar en bättre förståelse av den moderna världens kris och en bättre uppskattning av djupet i den islamiska intellektuella traditionen. Följande intervju gjordes av Jay Kinney för tidskriften Gnosis Magazine i maj 1995.  

Den översattes till svenska av poeten Bo Ibn Al-Waqt Gustavsson och infördes i tidskriften Minaret nr 1-2 2008.

Vi befinner oss i Kali yuga, den mörka tidsåldern, men allt hopp är inte ute.