Muslimer oroade över moskébyggen i Järva

I Järva i Stockholm, det vill säga Rinkeby- och Tenstatrakten, ska det byggas tre nya moskéer. Man kan tro är det är något som borde glädje muslimerna i området. Då bör man känna till att muslimer är djupt splittrade. Islam är uppdelat i flera olika politiska och teologiska grupper som strider sinsemellan om tolkningsföreträdet.

En muslim från en viss grupp besöker inte en moské som tillhör en annan grupp. De olika grupperna ser varandra som konkurrenter och beskyller varandra för ”kätteri”. Relationerna mellan grupperna karaktäriserar inte sällan av ren fientlighet.

När en moské byggs i Sverige är det aldrig frågan om en moské för muslimer i största allmänhet. Moskén är alltid byggd av en viss grupp med en särskild tolkning av islam som vill främja just denna tolkning och ingen annan.

Moskéerna i Järva byggs med saudiska pengar och ska förvaltas av grupper från Muslimska brödraskapet och den wahhabitiska miljön. Saudiarabien är en strikt wahhabitisk diktatur som undertrycker alla andra tolkningar av islam, både inom sunni – och shiaislam, islams två huvudinriktningar.

Detta innebär att andra muslimer, med andra tolkningar av islam, är djupt oroade över dessa moskébyggen. Jag pratade nyligen med en vän som är aktiv i en församling i Tensta. Hans församling är sunniter med ursprung i Somalia. Den är antiwahhabitisk och motsätter sig starkt den wahhabitiska terrorgruppen Al-Shabab.

Sammanfattning av mitt tal på Sergels torg

Det var roligt att se företrädare för olika religioner och politiska åskådningar sluta upp bakom den syriska flaggan. Där fanns både muslimer och kristna, både sunniter och shiiter, både palestinier och syrier, både svenskar och utlänningar. Detta är, med vissa modifikationer, vad jag sade på Sergels torg i Stockholm söndagen den 22 april:

Det sägs att det pågår en revolution i Syrien. Vad är det för en revolution som stöds av de korrupta och tyranniska slavägarna i Saudiarabien? I Saudiarabien finns det ingen demokrati, ingen yttrandefrihet, inga mänskliga rättigheter. Men detta Saudiarabien säger sig alltså vilja införa ”frihet” i Syrien. Saudiarabien och Qatar hör till världens absolut värsta diktaturer. Prästerna förbjuder all slags tankeverksamhet och kväver kulturen. Det är också sannskyldiga slavsamhällen. Arbetare från fattiga länder pryglas, förnedras och våldtas. Halshuggningar och stympningar hör till vardagen. Den verklige revolutionären i Syrien är Bashar al-Assad. Han representerar den folkliga revolutionen mot imperialismen. Syrien står vid fronten i arabernas kamp mot Israel och USA-imperialismen. Syrien vägrar att sluta fred med den sionistiska regimen. Syrien stödjer den palestinska frihetskampen. Därför angrips Syrien. Därför vill man krossa Syrien. Och till sin hjälp har man de fanatiska wahhabiterna som ser konflikten som ett religiöst krig mellan de ”rättrogna” och ”kättarna”. I den wahhabitiska propagandan, i den saudiska propagandan, heter det att Bashar al-Assad är en ogudaktig kättare och att han därför måste störtas så att en sant wahhabitisk stat, som Afghanistan under talibanerna, kan införas. Jag säger: det finns ingen bättre muslim än Bashar al-Assad! Assad leder motståndet mot imperialismen. Det är wahhabiterna som inte är muslimer. Islam är principer, inte tomt prat. Wahhabiterna utnyttjar bara religionen som ett vapen för att tjäna Israel och USA. Idag är Assad måltavlan, på sextiotalet var det Nasser. Vi har haft en självmordsattack i Stockholm. Julen 2010. En wahhabit planerade att döda oskyldiga människor här i Stockholm. Tack och lov misslyckades han. Det är sådana som han som terroriserar folket i Syrien. Den svenska regeringen hycklar. Den fördömer terrorism i Stockholm men inte i Damaskus. Den svenska regeringen säljer vapen till Saudiarabien. Bashar al-Assad har genomfört flera reformer och ämnar göra ännu mer för att på fredlig väg demokratisera Syrien. Men de väpnade grupperna i landet, som finansieras och leds av Saudiarabien och Qatar, gör allt för att stoppa reformarbetet. Assad står för religiös tolerans, för samexistens mellan kristna och muslimer, mellan sunniter och shiiter, och för ett upplyst, progressivt demokratiskt och antiimperialistiskt Syrien. Palestinierna och syrierna utkämpar samma kamp. Länge leve Bashar al-Assad!

Läs även mitt tal på Qudsdagen år 2009: ”Länge leve Palestina!”

Demonstration för Bashar al-Assad på Sergels torg

Den syriska stödkommittén för demokrati och deras vänner demonstrerade på Sergels torg söndagen den 22 april till stöd för Bashar al-Assad och hans demokratiska reformer. Bland talarna hördes Ulf Sandmark från LaRoucherörelsen, Ali Malla, ordförande för stödkommittéen, jag själv och flera andra. Hittills har inga svenska tidningar brytt sig om att rapportera om demonstrationen med undantag av den nationalistiska tidningen Nationell Idag. Vid sidan om NI är kommunistiska partiets tidning Proletären den som har haft den mest objektiva och verklighetstrogna skildringen av konflikten i Syrien. Men även Folket i bild/Kulturfront. I mitt tal upplyste jag om faran med wahhabismen, inte bara i Syrien och Mellanöstern, utan även i Sverige. Wahhabismen finns i våra förorter. Varje år sänds ungdomar till Saudiarabien för att indoktrineras i denna ideologi. Taimour Abdulwahhab som utförde självmordsattacken i Stockholm var wahhabit. Han gick från ord till handling. En seger för wahhabismen i Syrien kommer att innebära att wahhabiterna får mer politisk makt och ökat självförtroende. De kommer att trappa upp sin redan massiva missionsverksamhet i Sverige vilket innebär ett akut hot mot vår säkerhet och frihet, både muslimers och icke-muslimers. Den saudiska regimen bygger moskéer i Stockholm och andra städer. Om detta får fortgå dröjer det inte länge innan sekteristiskt våld blossar upp även här. Förföljelser mot andra muslimer, attacker mot andra moskéer och till och med kyrkor och så vidare. Mer om detta finns att läsa i mitt flygblad som delades ut på Sergels torg. En liten grupp fanatiska wahhabiter hade kommit för att störa vår demonstration. De stod på trappan och spottade och svor. Förmodligen hade de hetsats av någon pro-saudisk imam i någon av Stockholms många saudikontrollerade moskéer. Läs en intervju med Ali Malla, kommitténs ordförande, här

Syriens öde angår oss svenskar

Den 22 april kl 16.00 arrangerar den syriska stödkommittén för demokrati en demonstration för Syrien på Sergels torg i Stockholm. Jag har skrivit följande flygblad för utdelning på torget:

Syriens folk har lidit i mer än ett år. Landets strategiska läge har gjort att främmande makter vill åt detta värdefulla byte. Och det är de vanliga människorna som kommer i kläm när stormakterna strider om sina intressen på Syriens mark. Det finns ett missnöje i Syrien, det ska man inte sticka under stol med, precis som de gör i så gott som alla länder. Det finns nog inget land i världen där alla medborgare är nöjda. Men de väpnade grupper som härjar i landet nu vill inte förbättra eller reformera Syrien för syriernas skull.

Den syriska regeringen har skrivit en ny konstitution och genomfört flera genomgripande reformer i frihetlig och demokratisk riktning. Men de väpnade grupperna har vägrat att samarbeta, vilket visar att deras mål varken är demokrati, frihet och mänskliga rättigheter eller Syriens väl. De vill i stället stoppa varje steg i en sådan riktning genom att trappa upp våldet och terrorn. Dessa grupper stöds ekonomiskt, militärt och politiskt av Saudiarabien och Qatar, två av världens allra värsta diktaturer.

The crisis has brought Syrians even closer together

The Committee for the support of democracy in Syria in Stockholm has organized several rallies in support of president Bashar al-Assad. I sat down with Ali Malla, the chairman of the committee, to get to know more about its purposes and activities.

MO: What is the Committee for the support of democracy in Syria?

AM: It is an association which tries to gather all the friends of Syria in order to promote reforms and democratization in Syria and to spread awareness of the current crisis among the Swedish public. The media here is showing a very one sided picture. We are trying to show the other side as well. We do our best to counter the countless of lies and distortions, but it is not easy. We have held large rallies in support of Bashar al-Assad almost every two weeks for almost a year now. Hundreds of people attend. But we don’t get any attention. Nobody listens to us.

MO: How does it feel to be member of such an organization at a time when Bashar al-Assad is portrayed as the new Hitler?

AM: I feel proud. I just laugh when I read what the papers have to say about Syria. It is so far from reality. We are a grassroots organization. Sweden has a large Syrian population. The majority of Syrians in Sweden have a favorable view of president Bashar al-Assad and completely, I say completely and absolutely, reject the armed insurrection and the so called opposition council in Turkey. We do not believe Syria is perfect. We support reforms and democratization. Syria has to adapt to the new generation. I agree to that. However we do not want a civil war or foreign military intervention under the pretext of “humanitarian assistance”. The armed insurrection in Syria does not represent the Syrian people and has got nothing at all to do with democracy. The militants have an extremist ideology and agenda. They are Salafis and people from the Muslim Brotherhood.

La ocupación Wahhabi de la Meca debe terminar

La mayoría de los musulmanes se sienten tristes cuando oyen hablar del actual túnel sionista que se excava bajo la mezquita Al-Aqsa en Jerusalén, el tercer lugar más sagrado en el Islam.

Tememos el día en que la mezquita, Dios no lo quiera, se derrumbe. Sin embargo, aunque estamos apenados por la preocupante noticia, no hay que olvidar que La Meca y Medina, los primer y segundo sitios sagrados en el Islam, ya han sido casi completamente destruidos durante más de ochenta años de ocupación wahabí. Si Al-Aqsa hubiera sido controlada por los wahabíes en lugar de los sionistas probablemente no habría quedado nada de ella por ahora.

Es realmente trágico que La Meca, el lugar de nacimiento del Profeta y la dirección de la oración para todos los musulmanes en el mundo, esté en manos de una secta pequeña, fanática y oscurantista. La banda de fanáticos wahabíes invadió la ciudad santa en 1924, después de lo cual obligó a los habitantes a someterse al credo wahabí. Los musulmanes que se negaron a convertirse al wahabismo fueron pasados a cuchillo. Muchos eruditos sunitas fueron asesinados y los libros sunnitas quemados.

Los wahabíes fueron conducidos por el jefe guerrero Abdelaziz Ibn Saud, que utilizó la extraña doctrina wahabí para justificar el asesinato de musulmanes y el robo de sus bienes. Desde que capturaron a La Meca y Medina han tratado a estas ciudades sagradas como su propiedad privada, sin preocupación alguna por las sensibilidades musulmanas. Han saqueado y destrozado los artefactos y lugares de importancia religiosa e histórica, tanto sin consultar a los estudiosos de fuera de su culto. Ni sunitas ni chiítas han tenido la oportunidad de decir nada.

Es importante distinguir entre wahabíes y suníes tradicionales. El culto wahabí fue fundado en la provincia de Najd por un predicador de mente débil con el nombre de Muhammad ibn Abd al-Wahhab en el 18º D.C. Él declaró que ambos, suníes y chiíes eran no-musulmanes y tenían que ser forzosamente convertidos al wahabismo.

The so called “Free Syrian Army” is an army of occupation

Although the so called “Free Syrian Army” is not a single homogenous entity but rather consists of a whole range of different motley bands of armed men, it is possible to discern an ideological and religious pattern. Most of these mercenaries and volunteer fighters are motivated by Wahhabi fanaticism, either in its pure form expressed by Al-Qaida or in the watered down, pragmatic form espoused by the Muslim Brotherhood.

Wahhabism is characterized by a violent hostility towards mainstream Sunni Islam, especially Sufism, and Shiism. The influence of Wahhabism within the ranks of the so called “Free Syrian Army” is proven by the name adopted by one of its brigades – The Yazid ibn Muawiya Brigade.

Yazid ibn Muawiya was a tyrant who persecuted and killed the family of Prophet Muhammad, among them Imam Hussein, his beloved grandson, who was slain on the plains of Karbala in Iraq. Yazid is condemned and cursed by both Sunnis and Shiites, but Wahhabis have a somewhat favorable attitude towards him as they view him as the legitimate ruler of the ”Islamic State”, thus a precursor to the King of Saudi Arabia.

Not only that. Since Imam Hussein is highly revered by Shiites and his tragic death is commemorated by them every year in emotional mourning ceremonies, the Wahhabis, who hate Shiites more than anything else, seem to be elevating Yazid, the killer of Hussein, to hurt their feelings. This kind of “Islamophobia” directed towards Shiites, is typical of Wahhabis.

Le Terrorisme Wahhabite mauvais en France, mais bon en Syrie?

A la mi-Mars, un wahhabite fanatique a attaqué une mosquée chiite à Bruxelles et en a tué l’imam. Une semaine plus tard, les wahhabites ont frappé de nouveau. Mohamed Mehra, un jeune Français d’origine algérienne a tué sept personnes dont trois enfants.

Le meurtrier s’est ensuite barricadé dans son appartement avant de soudainement décider de sauter par la fenêtre. Pendant sa chute, il a été criblé de balles par les centaines de policiers qui assiégeaient l’immeuble.

A juste titre, le président Sarkozy a condamné ces actes avec des mots très durs. Mais le problème est que Sarkozy s’en prend aux terroristes wahhabites en France alors qu’il les soutient en Syrie. C’est ce qui rend sa posture morale douteuse.

Les gouvernements français et autres gouvernements occidentaux soutiennent des wahhabites fanatiques en Syrie, mais n’en veulent pas dans leur arrière-cour. En France, un wahhabite fanatique et terroriste comme Mohamed Mehra est traqué, assiégé et descendu ; alors que les groupes terroristes wahhabites qui assassinent soldats, femmes et enfants en Syrie, sont applaudis.

Is Wahhabi terrorism bad in France, good in Syria?

In mid March a Wahhabi fanatic attacked a Shiite mosque in Brussels and killed the imam. A week later it was time for the Wahhabis to strike again. Mohammad Mehra, a young Frenchman of Algerian origin killed seven people. Three children were among the victims.

The murderer then barricaded himself in his apartment until he suddenly decided to jump out of a window. As he was falling he got sprayed with bullets by the hundreds of police who were besieging the building.

President Sarkozy condemned the acts with very harsh words. Rightly so. The problem is that Sarkozy, while going after Wahhabi terrorists at home, supports them in Syria. This is what makes his moral stance questionable.

The French, and other Western governments, support Wahhabi fanatics in Syria, but they do not want them at their own back yard. In France a Wahhabi fanatic and terrorist like Mohammad Mehra is hunted, besieged and shot while in Syria Wahhabi terrorist groups are applauded as they kill soldiers, women and children.

In my eyes this looks like a moral dilemma. Western governments clearly have a credibility problem. Not only do they give all kinds of support to the likes of Mohammad Mehra in Syria, they also have friendly relations with the Saudi regime.

Saudi Arabia is the birthplace of Wahhabism, the ideology espoused by Mohammed Mehra and most of the insurgents in Syria. Wahhabism is the official sect of Saudi Arabia and it actively tries to spread it throughout the world. Without Wahhabism there would be no Al-Qaeda.

La Lucha Anti-Sionista en Siria y Bahrein

El mes de marzo marcó el primer aniversario de la revolución en Bahrein, así como el primer aniversario del ataque sionista a Siria a través de los medios de comunicación, los gobiernos terroristas y las sanciones. Tuve una conversación con Ayed Ahmed, destacado intelectual y activista palestino, presidente de la Sociedad Cultural Árabe en Uppsala, Suecia, para obtener su opinión sobre el estado actual de la lucha anti-sionista en Siria y Bahrein.

MO: ¿Podría describir brevemente la lucha anti-sionista en Bahrein y Siria, respectivamente?

AA: En Bahrein las masas representan las fuerzas anti-sionistas, luchando contra un tirano y títere sionista. En Siria, por otra parte, el gobierno de Bashar al-Assad es el líder de las fuerzas anti-sionistas, luchando contra la desestabilización y la campaña de terror dirigida por el régimen sionista, algunas potencias occidentales y las monarquías reaccionarias del Golfo Pérsico, entre ellos Bahrein.

MO: ¿Cómo diferenciar entre Siria y Bahrein?

AA: La revolución en Bahrein es una intifada contra la opresión de la misma manera como la intifada palestina contra la ocupación sionista. Por cierto, no es la primera Intifada. Los ciudadanos de Bahrein son bien educados, muy inteligentes y vigilantes. Ellos siempre se han opuesto al régimen de Bahrein, que en realidad no es más que una extensión del régimen saudí. Ambos son estados clientes de los norteamericanos. Estas monarquías reaccionarias del Golfo Pérsico, están alimentando el terrorismo salafista o wahabí en Siria.